Oves Blogg

Oves Blogg

Länk till hemsidan:ovedanielsson.se

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

Ella och Tiger firar på söndag

Februari 2019Skapad av Ove Danielsson ons, februari 13, 2019 09:25:58

Ella och Tiger förbereder just nu en familjefest till helgen i lägenheten vid Borgmästaregatan. Ella räknar med att det kommer fjorton personer. Barnbarnet som är i köksbranschen ska göra en smörgåstårta. I vardagsrummet har Ella ett bord som går att bygga ut med två lösa bordskivor. Det kommer att bli plats för alla. Ella och Tiger ser fram mot festen där alla nära och kära kommer att samlas.

Ella Wetterstrand fyller 95 på söndag (17 februari) och hennes kära vän katten Tiger har hunnit bli 20. Ella är känd för sina kokkonster för de flesta askersundare. Hon arbetade som kokerska på Stadshotellet i Askersund i ett antal år. Sedan fortsatte hon fram till pensioneringen vid skolbespisningen på Sjöängsskolan. Det blev 25 år.

-Det var två trevliga arbetsplatser. Jag har lagat mat nästan i hela mitt vuxna liv. Ett jobb som jag trivdes med. Nu får jag mat från hemtjänsten, men jag lagar också en del. Bröt lårbenshalsen och låg inlagd några månader. Men nu är jag hemma igen, men jag behöver min rullator. Jag trivs i mitt hem och jag har också bott i området i hela 60 år, berättar Ella

Ella är uppväxt i Olshammar. Pappa Axel jobbade på bruket som de flesta på orten. 1945 började hon arbeta på hotellet. Gifte sig och fick grabben Christer. Maken Torsten gick bort för några år sedan 91 år gammal. Han var också en kändis, inte minst på löparbanorna.


Veckohandlingen åt Ella sköter hemtjänsten.

-Jag skriver en lista och så ordnar personal att jag får hem varorna. Dyrast blir nästan maten åt ”min gamle gubbe” Tiger. Men det är han värd. Tiger är ett fint sällskap som ligger hos mej på nätterna. Ibland går han ut på balkongen, men annars är han inne, förklarar Ella , medan hon klappar sin kära katt.



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1921

Göran Richter tillförordnad kommunchef i Askersund

Februari 2019Skapad av Ove Danielsson ons, februari 13, 2019 09:23:34


På fredag den 15 februari slutar Madeleine Andersson som kommunchef efter nästan tio år. I väntan på att en permanent ersättare finns på plats kommer Göran Richter att vara tillförordnad kommunchef.

Göran Richter har varit personalchef i Askersunds kommun sedan 2008 och kommer att vara tillförordnad kommunchef fram tills att en ny kommunchef är på plats.

– Rekryteringsprocessen av ny kommunchef pågår för fullt, men än är det för tidigt att komma med någon prognos om när en ersättare kan vara på plats, säger Göran Richter.

Madeleine Andersson tillträder den 1 mars sin nya tjänst som kommundirektör i Vadstena kommun



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1920

Min tidningskrönika 11 februari 2019

Februari 2019Skapad av Ove Danielsson tis, februari 12, 2019 08:43:46

De nya kioskerna i Askersunds hamnområde diskuterades flitigt under en period. Nu har de sex kioskerna stått en sommar och med facit i hand blev det riktigt bra. Tycker i alla fall jag. Men jag tänker berätta om när det var riktigt bråk om en kiosk som stod på torget. Diskussionerna om hamnkioskerna var som en ljum sommarvind mot stormvindarna på 50-talet. För att få ordning på det hela tillsattes till och med en torgkioskskommitté.

Korva-Kalle Jansson. Bild från Leif Linus bildsamling

I början på 50-talet var kioskfrågan på torget en verklighet potatis i Askersund. Ärendet gick som en följetong i stadsfullmäktige. Och i tidningarna. ”Förargelsens hus” blev en benämning på korvkioskbråket. Det fanns förfrågningar från ” Korva-Kalle” Jansson om att få placera en kiosk i torgparken, men det var väl magstarkt tyckte de styrande. En korvkiosk i gamla fina torkparken. Det fick räcka med den telefonkiosk som redan fanns där

”Korva-Kalle” Jansson var en verklig innovatör när det gällde korvförsäljningen på Askersunds torg under 50-talet. Det var han som förde in grillkorven till sin korvkiosk. Tidigare hade det bara funnits kokt korv att köpa, men Kalle som var en framsynt man med lite nya affärsidéer köpte in en bordsgrill. Helt plötsligt kunde askersundarna välja mellan kokt och grillad korv. Och inte nog med det. Det gick också att få ketchup på korven, något som var helt nytt i torgkiosken. Något helt enastående tyckte många som var unga på den tiden. Själv äter jag inte ketchup. Fick aldrig lära mej det som barn. Vet inte ens om det fanns ketchup att köpa på den tiden? Det var mest ungdomar som köpte korv. Kiosken på torget blev lite av en samlingspunkt. Senare kom också pulvermoset och då var lyckan nästan fulländad för alla hungriga ungdomar.

Det skulle räcka med en kiosk, som två korvförsäljare fick dela på. Kommunen skulle bygga kiosken och sedan arrendera ut den till två försäljare. De styrande i staden kom fram till ett av de märkligaste beslutet som fattas i Askersund genom tiderna. De båda skulle byta lager var 14:e dag! Två veckor korv och sedan två veckor godis. Det gjordes också en lottdragning om vem som skulle sälja vad till att börja med.

Själv var jag i högsta grad inblandad i lagerbytena. Kalle som var lite handikappad bad mej alltid om hjälp att flytta ut sitt lager i kiosken och sedan flytta tillbaka allt igen när det var dags för byte.

Kiosken på torget mot Sundsbrogatan saknade underhåll och plockades så småningom bort



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1919

Bygget vid Vårdcentralen vecka 6 2019

Februari 2019Skapad av Ove Danielsson sön, februari 10, 2019 09:50:44
PS! Flera bilder finns på na.se-Bloggar-Oves blogg

  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1918

Nör grisar sprang lösa på Askersunds gator

Februari 2019Skapad av Ove Danielsson ons, februari 06, 2019 17:26:20


Storgatan på 30-talet

Logiskt sett borde Storgatan i Askersund vara den verkliga paradgatan i stan. Det hörs ju på namnet. Nästan alla städer har en storgata. Om man nu ska tala om paradgator i det här sammanhanget. Kanske var det så en gång i tiden, men nu är det Sundsbrogatan som gäller som den stora gatan. Och så har det varit länge.

Fram till i början på 80-talet gick alla trafiken genom Sundsbrogatan. Sedan kom förbifarten norr om stan. Då menade många att det skulle vara slut med Askersunds som stad. Ingen människa skulle åka in till stan i onödan. Affärerna skulle få klappa ihop och stan skulle dö en stilla sotdöd. Det skulle bara bli ett antal gamlingar som kunde härda ut i den miljön. Men olyckskorparna fick fel. Det var skönt att bli av med den tyngsta trafiken genom de smala gatorna, men i övrigt blev allt som förr. Folk stannande till Askersund som alltid. Istället för en nedgång blev det en ökning av besökare.

Nattbild Storgatan . Foto: Kjell Johansson

Det ska tusan vara politiker, planerare och affärsmän och försöka spå in i Askersunds framtid. Farhågorna i början på 80-talet slog helt fel. Och jag är säker på att ingen i dag heller kan säga något säkert om framtiden och Askersunds utveckling. Det är så många faktorer som spelar in. Och de styrande är inga spåmän och inte kan de ta hjälp av Saida längre. Hon avled för övrigt för ett antal år sedan. Men man kan ju hoppas. En stor industri skulle vara räddningen anser många. Men då gäller det att få fram arbetskraft och få folk att flyta till kommunen från andra orter. Frågan är hur stor industri småstaden Askersund kan klara. Hur som helst kommer Sundsbrogatan ligga kvar där den alltid ha gjort. Det kan i alla fall planerna vara säkra på.

Läser man gamla skrifter, insändare och tittar på kartor från förr om gator var namnet på Storgatan bara ”Stora gatan”. Det räckte. Ett stort gatuproblem första hälften av 1800-talet i Askersund var kringströvande svin på stan trots att det fanns grindar både vid Sundsbron och Norr-och Östertull. Trafikanterna stängde inte grindarna efter sig så svinkreaturen från landet kunde obehindrat vandra in i staden. Förslaget för att få ordning på det hela var att anställa några av stadens fattigaste barn att hålla vakt vid grindarna för en mycket billig penning. Det senare var mycket viktigt. En vaktkur skulle också byggas.

I slutet på 1800-talet skrev en stadsbo i Askersunds-Tidning om att stadens mest trafikerade gatudel, ”Sundsbrobacken” var i ett sorgligt skick. Det är backen från Sundsbron upp mot torget. Ett namn som inte används i dag vad jag vet. Backen skulle åtgärdas med allmänna medel, så kallade brännvinsmedel. Men inget hade hänt. Och då hade det ändå varit en del avkörningar på grund av svallis i backen. Insändarskribenten var mycket kritisk.

Stööks vid Storgatan.

Många pratar om trafikproblem i dag, men det fanns problem i Askersund även i slutet på 1800-talet. En insändare berättar att han varit vittne till att gamla och skröpliga personer varit nära att bli överkörda av hästskjutsar. Kuskarna pratade med vänner och bekanta om ditt och datt med istället för att hålla reda på sina fordon. Vittnet efterlyste stadgar för hur kuskarna skulle framföra sina fordon.

Storgatan för några år sedan

Slutligen kan jag nämna att Tomas Wall som jobbade tidigare på Sydnärkes byggavdelning har gjort en mycket stor insats när det gäller dokumentation och bevarande av äldre stadskartor. Tomas är nu pensionär. Vi brukar mötas ibland och prata om gamla gatumiljöer. Tomas vet.

Leif Linus har hjälpt till med bilder från sitt stora arkiv

PS! Ytterligare bilder finns på na.se-Bloggar



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1917

Askersunds Tidning

Februari 2019Skapad av Ove Danielsson lör, februari 02, 2019 14:22:49




”Askersund i hjärtat” var rubriken på ett kåseri som en tidigare redaktör på Askersunds Tidning skrev 1969. Då hade redaktören hamnat i Stockholm och hade fått lite distans på sitt jobb i Sydnärke. Men kåseriet är skrivit på ett mycket humoristiskt sätt, men med små lätta överdrifter. Om hur det var att jobba på en liten lokal tidning. Det gällde att skriva om både stort och smått utan att vara stöddig. Och det har signaturen ”C-son” gjort i kåseriet som jag presenterar i sin helhet. Det ger en bild av vad som var viktigt i småstaden på 50-talet. Kan också passa på att rätta ett faktafel i kåseriet när jag ändå är i gång. Signaturen skriver Stora Bredgatan. Det ska naturligtvis vara Stora Bergsgatan.

Eftersom jag själv jobbat drygt 30 år i ”branschen” känner jag igen mej, även om det har skett stora förändringar. Det är många år sedan det infördes begränsningar på föreningsnotiser. När jag började var det många som krävde att få med saker som att ”överblivit kaffebröd auktionerades bort”. När jag plockade bort sådant och annan returinformation var det många som tog illa upp. Men snart hade föreningsfolket vant sig.

PS! Texten finns också på na.se-Bloggar. Där går det att få en större text.

  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1916

Bygget vid Vårdcentralen vecka 5 2019

Januari 2019Skapad av Ove Danielsson ons, januari 30, 2019 18:49:17


  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1915

Min tidningskrönika 27 januari

Januari 2019Skapad av Ove Danielsson sön, januari 27, 2019 09:55:18

Alsens is är en stor samlingsplats för askersundarna fina vinterdagar. En del finns också där när vädret inte är det bästa, som många ”hårda” pimpelfiskare. På isen rör sig både fiskare, folk med långfärdsskridskor och personer som bara är ute och fingår på Vättervikens is.

Alsen har alltid varit en populär samlingsplats vintertid. Förr spelade IFK sin bandymatch där. Föreningen ordnade också pjäxdans. Minns att många hasade runt i sin pjäxa med raggsockor nedvikta lite elegant över pjäxskaftet. Sådant var modet för pjäxdans. Undrar om det finns sådant skodon att köpa i dag…

Vännen och bandystjärnan Karl-Erik Södergren berättat för mej att han inte var så intresserad av idrott, men skulle han träffa kompisar fick han gå ner till sjön och spela bandy. Det var så för ungdomar på 30-och 40-talet. Att det sedan för hans del resulterade i ett antal SM-tecken och landskamper fick han liksom på köpet från ungdomsåren.


Södergren som ung bandyspelare på Alsen

Pimpelfisket är ett populärt fiske på Alsen. Det behövs bara några frostnätter för att en del fiskare ska ge sig ut på sjön. Många har frågar mej om inte jag som är uppväxt bara några meter från Gårdsjön pimplar. Mitt svar är att jag aldrig ägnat mej åt fiske, med undantag för lite kräftfiske. Måste erkänna att jag inte har det rätta tålamodet för att sitta och pimpla. Jag skulle nog frysa också. Då har någon sagt till mej: ”när ni spelade bandy var det inte kallt då?” Jo det var det men vi rörde på oss. Åtminstone hade vi order att göra det. Och det gäller alla lagsporter. Någon fotbollstränare skrek när det var dåligt väder: ”rör på er så ni inte står och bli förkylda”. Så kan man också uttrycka sig om man vill få fart på slöa lagspelare.


Birger Magnusson är en flitig pimpelfiskare-
Bild: Ullabritt Jonsson från boken "Askersund en småstad vid norra Vättern"


Förr i tiden fanns fiskaffärer i Askersund så det gick att gardera sig med sjönära fisk om allt gick snett. I den gamla fiskaffären vid Väderkvarnsgatan jobbade en man som inte krusade för besvärliga kunder i onödan. Om någon ville välja storlek på fisken så var beskedet ”här tar vi jäms över”. Någon klagade på att fisken var blek, och då förklarade han att alla döda är bleka. Så var det med. Men fisk sålde han trots sitt raka försäljningssätt.

Slutligen kan jag berätta att jag besökt Casinot i Åmmeberg i veckan. Nu kanske någon tror att jag spelat bort mina sista ören av mina futtiga pensionspengar. Men så är det inte. Jag var där på ett bokutsläpp för en ny bok om gruvföretaget. Casinot är detsamma som Hotellet i Åmmeberg. Namnet kom till när huset byggdes på 1800-talet. Då var det belgiska ägare av gruvföretaget. I Belgien var betydelsen rätt och slätt samlingslokal. Men visst låter Casino häftigare.



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1914
Nästa »