Oves Blogg

Oves Blogg

Länk till hemsidan:ovedanielsson.se

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

Min tidningskrönika 24 febru 2019

Februari 2019Skapad av Ove Danielsson sön, februari 24, 2019 17:35:23



Nästan dagligen läser man och hör i media om stora avgångsvederlag, höga politikerlöner och enorma direktörslöner. Förhoppningsvis gör alla skäl för sina pengar, men jag tycker ändå det borde finnas någon övre gräns hur mycket pengar man kan få ut. Kanske ”bara” några miljoner om året. Jag skriver bara med av omtanke de ”drabbade” utan att vara det minsta avundsjuk. Har själv satsat på Europatipset som nu är uppe i 200 miljoner.

Har funderat över vad de gör med alla pengarna utan att tappa kontakten med vardagslivet. Det måste vara jobbigt. Trots att man har mycket pengar skulle jag exempelvis inte vilja åka köpa nytt kök varje månad, byta hus, åka på dyra resor, skaffa nya bilar, köpa nya kläder och ständigt äta på dyra restauranger. Sådant måste ta på krafterna. Klart att det också går att samla lite pengar på hög men det verkar inte så roligt.

Hur som helst skulle inte jag orka och jag behöver heller inte oroa mej. Har aldrig varit i närheten av den världen. Men jag har så jag klarar mej. Köper en pizza ibland, semlor av torghandlaren och någon pilsner när det passar.

Intresset för vad folk tjänar är annars stort. Det minns jag från mitt jobb som journalist. Sidor som berättade om vilka som tjänade mest blev mycket lästa. För att inte tala om årets ”bestseller”, Taxeringskalendern.

Mina första jobb gav inte särskilt mycket pengar, men de behövdes. Jobbade på Askersunds bryggeri på sommarloven. Vid några tillfällen var jag vid Sohlbergs Ost. Uppgiften var bland annat att vända stora ostar på hyllorna i butikens källare vid Väderkvarnsgatan. Man skulle göra så enligt ägaren. Osten skulle hanteras med varsam hand. Lönen för oss springgrabbar i Askersund på den tiden var 50 kronor i veckan. Handlarna hade ingått i någon slags kartell. I dag vore sådant straffbart. Tänker då på asfaltsfirmorna som gjorde upp om priser även om det är lite långsökt.

Under tiden jag jobbade på tidningen blev det krav på lönesamtal. Var aldrig riktigt bekväm med det. Sitta och slå sig för bröstet för att få högre lön. Tyckte alltid att om cheferna var nöjda med jobbet så kunde de ge mej några kronor extra utan att samtala med mej. Om inte så var det inget att göra åt det. Vid ett tillfälle blev jag kallad till Örebro för lönesamtal med hygglige chefen Krister. Undrade vad jag skulle parkera bilen vid tidningen för att slippa böter. Krister förklarade var jag skulle stå. Jag fick 200 kronor i påslag. När jag kom ut satt det en böteslapp på 200 kronor på rutan. Snopet, men Krister tog hand om böteslappen vänligt nog. Han kände sig skyldig och tyckte förmodligen synd om mej. Att bli blåst på hela löneförhöjningen.



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1925

Bygget vid Vårdcentralen i Askersund

Februari 2019Skapad av Ove Danielsson tor, februari 21, 2019 18:58:33
PS! Ytterligare bilder finns på na.se-Bloggar-Oves blogg

  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1923

Borgmästarhuset

Februari 2019Skapad av Ove Danielsson mån, februari 18, 2019 16:53:53

Det är liv och rörelse i borgmästare Knöös gamla hus vid Stöökagatan i Askersund igen. Lite som det var under borgmästaren Anders Wilhelm Knöös tid kan man förmoda enligt gamla skrifter. Då styrde och ställd borgmästarfrun Christina. Nu är det konditor Amanda Hofvander som har ansvaret för verksamheten. Amanda har öppnat ett café med det lämpliga namnet ”Borgmästarinnans café”. Borgmästare Knöös bodde i huset mellan åren 1843 fram till sin död 1870.


Amanda har också tagit över bageriet som ligger i direkt anslutning cafét där det finns ett bättre kök. Där kan Amanda både baka sitt bröd och göra sina tårtor. Hon kommer att känna sig för och utveckla verksamheten beroende på efterfrågan. Amanda kommer att erbjuda frukostbröd och lättare luncher i serveringen .För Amanda har en dröm gått i uppfyllelse. Ett eget café i ett klassiskt hus där kulturen sitter i väggarna.

För länge sedan var den 12 maj en verklig festdag i Askersund. ”Charlottadagen” var en stor dag för gamle borgmästare Anders Wilhelm Knöös i Askersund. Då var det fest på borgmästarens gård vid Stora Bergsgatan – Stöökagatan. Namnsdagen skulle firas med punsch och plättar. Knöös som inte alls gjorde skäl för namnet, älskade nämligen plättar. Kanske doften från plättar än en gång kan sprida sig ut över Stöökagatan på ”Charlottadagen”. Vem vet…

Anledningen till ”Charlottadagen” var något extra i Anders Wilhelms liv var nämligen att hustrun bar namnet Charlotta. Firandet började med en utflykt till Borgmästareholmen tillsammans med några vänner. Holmen har fått sitt namn efter Knöös, som börjad röja och snygga upp där ute. Senare öppnades ett litet värdshus, vilket blev askersundarnas enda möjlighet till ”uteliv” på sommaren.

Familjen Knöös rodde dit med båt och på ”Charlottadagen” drack man kaffe och punsch. Senare avslutades dagen med en liten supé i Borgmästargården, där just plättar förstås utgjorde huvudmålet. På den tiden tog man vara på alla tillfällen till fest. Det skänkte lite glans åt vardagens enformigheter.

Allt det här hände sig på den gamla goda tiden. Knöös var borgmästare i Askersund åren 1834–1870

Borgmästarhuset har förändrats många gånger sedan den brandförsäkrades första gången 1844. Det har tidigare funnits bank, begravningsbyrå, pizzeria, tobak-och tidningsaffär i huset för att nu nämna något. Som grabb minns jag att begravningsbyrån skyltade med kistor. Det var precis inget fönster man stannade till när det var julskyltning i stan. Tror inte en sådan skyltning skulle gå hem i dag.

Huset genomgick en omfattande ombyggnad och renovering 1875–76. Skyltfönstren togs upp 1940. I Vivi Horns bok ”Du lyckliga tid” från 1943, berättar hon ingående om Askersund i slutet på 1800-talet och om ”Borgmästarhuset”. Borgmästare Knös var morfar till författarinnan.

Så här berättar hon om ”Borgmästarhuset” i Askersund:

”Det var inte bara det, att det var stort till utrymmet huset innehöll 14 rum- utan även i andra avseenden. Framför huset sträckte sig en liten trädgård vars bortre del var avskild genom stora buskage. I uthuset fanns plats för fyra kor, åtta får samt en märr med det aristokratiska namnet ”Malla”.

Pengar till planteringarna på Borgmästarholmen kom från hundskatten som var öronmärkt just för det ändamålet. Det hade borgmästaren bestämt.

Lite glans åt vardagslivets enformigheter gäller också fortfarande för de flesta. Precis som borgmästare Knöös tid. Under en period i slutet av 80-talet när Vågdata i Skandinavien AB i Norrköping ägde kulturhuset i centrala Askersund fanns det planer på att riva och göra om ”Borgmästarhuset” till enbart hyreslägenheter. Men så blev det inte som tur var. Det är trevligt att det finns både boende och butiker som i dag.
Borgmästare Knöös

Förre kanslichefen vid Askersunds kommun, Alf Cederlind, har gjort en skrift om Borgmästarhuset i samarbete med Föreningen Gamla Askersund, för den som vill läsa mera. Jag själv och Leif Linus hjälpte också till med skriften när Alf kallade. Kan väl också nämna att jag bor granne med Borgmästarhuset. Ser en gavel på huset när jag äter frukost och läser tidningen och det är inte det sämsta. Och någon gång om året äter vi också plättar. Precis som gamla borgmästaren i grannhuset gjorde en gång i tiden.



  • Kommentarer(1)//blogg.ovedanielsson.se/#post1922

Ella och Tiger firar på söndag

Februari 2019Skapad av Ove Danielsson ons, februari 13, 2019 09:25:58

Ella och Tiger förbereder just nu en familjefest till helgen i lägenheten vid Borgmästaregatan. Ella räknar med att det kommer fjorton personer. Barnbarnet som är i köksbranschen ska göra en smörgåstårta. I vardagsrummet har Ella ett bord som går att bygga ut med två lösa bordskivor. Det kommer att bli plats för alla. Ella och Tiger ser fram mot festen där alla nära och kära kommer att samlas.

Ella Wetterstrand fyller 95 på söndag (17 februari) och hennes kära vän katten Tiger har hunnit bli 20. Ella är känd för sina kokkonster för de flesta askersundare. Hon arbetade som kokerska på Stadshotellet i Askersund i ett antal år. Sedan fortsatte hon fram till pensioneringen vid skolbespisningen på Sjöängsskolan. Det blev 25 år.

-Det var två trevliga arbetsplatser. Jag har lagat mat nästan i hela mitt vuxna liv. Ett jobb som jag trivdes med. Nu får jag mat från hemtjänsten, men jag lagar också en del. Bröt lårbenshalsen och låg inlagd några månader. Men nu är jag hemma igen, men jag behöver min rullator. Jag trivs i mitt hem och jag har också bott i området i hela 60 år, berättar Ella

Ella är uppväxt i Olshammar. Pappa Axel jobbade på bruket som de flesta på orten. 1945 började hon arbeta på hotellet. Gifte sig och fick grabben Christer. Maken Torsten gick bort för några år sedan 91 år gammal. Han var också en kändis, inte minst på löparbanorna.


Veckohandlingen åt Ella sköter hemtjänsten.

-Jag skriver en lista och så ordnar personal att jag får hem varorna. Dyrast blir nästan maten åt ”min gamle gubbe” Tiger. Men det är han värd. Tiger är ett fint sällskap som ligger hos mej på nätterna. Ibland går han ut på balkongen, men annars är han inne, förklarar Ella , medan hon klappar sin kära katt.



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1921

Göran Richter tillförordnad kommunchef i Askersund

Februari 2019Skapad av Ove Danielsson ons, februari 13, 2019 09:23:34


På fredag den 15 februari slutar Madeleine Andersson som kommunchef efter nästan tio år. I väntan på att en permanent ersättare finns på plats kommer Göran Richter att vara tillförordnad kommunchef.

Göran Richter har varit personalchef i Askersunds kommun sedan 2008 och kommer att vara tillförordnad kommunchef fram tills att en ny kommunchef är på plats.

– Rekryteringsprocessen av ny kommunchef pågår för fullt, men än är det för tidigt att komma med någon prognos om när en ersättare kan vara på plats, säger Göran Richter.

Madeleine Andersson tillträder den 1 mars sin nya tjänst som kommundirektör i Vadstena kommun



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1920

Min tidningskrönika 11 februari 2019

Februari 2019Skapad av Ove Danielsson tis, februari 12, 2019 08:43:46

De nya kioskerna i Askersunds hamnområde diskuterades flitigt under en period. Nu har de sex kioskerna stått en sommar och med facit i hand blev det riktigt bra. Tycker i alla fall jag. Men jag tänker berätta om när det var riktigt bråk om en kiosk som stod på torget. Diskussionerna om hamnkioskerna var som en ljum sommarvind mot stormvindarna på 50-talet. För att få ordning på det hela tillsattes till och med en torgkioskskommitté.

Korva-Kalle Jansson. Bild från Leif Linus bildsamling

I början på 50-talet var kioskfrågan på torget en verklighet potatis i Askersund. Ärendet gick som en följetong i stadsfullmäktige. Och i tidningarna. ”Förargelsens hus” blev en benämning på korvkioskbråket. Det fanns förfrågningar från ” Korva-Kalle” Jansson om att få placera en kiosk i torgparken, men det var väl magstarkt tyckte de styrande. En korvkiosk i gamla fina torkparken. Det fick räcka med den telefonkiosk som redan fanns där

”Korva-Kalle” Jansson var en verklig innovatör när det gällde korvförsäljningen på Askersunds torg under 50-talet. Det var han som förde in grillkorven till sin korvkiosk. Tidigare hade det bara funnits kokt korv att köpa, men Kalle som var en framsynt man med lite nya affärsidéer köpte in en bordsgrill. Helt plötsligt kunde askersundarna välja mellan kokt och grillad korv. Och inte nog med det. Det gick också att få ketchup på korven, något som var helt nytt i torgkiosken. Något helt enastående tyckte många som var unga på den tiden. Själv äter jag inte ketchup. Fick aldrig lära mej det som barn. Vet inte ens om det fanns ketchup att köpa på den tiden? Det var mest ungdomar som köpte korv. Kiosken på torget blev lite av en samlingspunkt. Senare kom också pulvermoset och då var lyckan nästan fulländad för alla hungriga ungdomar.

Det skulle räcka med en kiosk, som två korvförsäljare fick dela på. Kommunen skulle bygga kiosken och sedan arrendera ut den till två försäljare. De styrande i staden kom fram till ett av de märkligaste beslutet som fattas i Askersund genom tiderna. De båda skulle byta lager var 14:e dag! Två veckor korv och sedan två veckor godis. Det gjordes också en lottdragning om vem som skulle sälja vad till att börja med.

Själv var jag i högsta grad inblandad i lagerbytena. Kalle som var lite handikappad bad mej alltid om hjälp att flytta ut sitt lager i kiosken och sedan flytta tillbaka allt igen när det var dags för byte.

Kiosken på torget mot Sundsbrogatan saknade underhåll och plockades så småningom bort



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1919

Bygget vid Vårdcentralen vecka 6 2019

Februari 2019Skapad av Ove Danielsson sön, februari 10, 2019 09:50:44
PS! Flera bilder finns på na.se-Bloggar-Oves blogg

  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1918

Nör grisar sprang lösa på Askersunds gator

Februari 2019Skapad av Ove Danielsson ons, februari 06, 2019 17:26:20


Storgatan på 30-talet

Logiskt sett borde Storgatan i Askersund vara den verkliga paradgatan i stan. Det hörs ju på namnet. Nästan alla städer har en storgata. Om man nu ska tala om paradgator i det här sammanhanget. Kanske var det så en gång i tiden, men nu är det Sundsbrogatan som gäller som den stora gatan. Och så har det varit länge.

Fram till i början på 80-talet gick alla trafiken genom Sundsbrogatan. Sedan kom förbifarten norr om stan. Då menade många att det skulle vara slut med Askersunds som stad. Ingen människa skulle åka in till stan i onödan. Affärerna skulle få klappa ihop och stan skulle dö en stilla sotdöd. Det skulle bara bli ett antal gamlingar som kunde härda ut i den miljön. Men olyckskorparna fick fel. Det var skönt att bli av med den tyngsta trafiken genom de smala gatorna, men i övrigt blev allt som förr. Folk stannande till Askersund som alltid. Istället för en nedgång blev det en ökning av besökare.

Nattbild Storgatan . Foto: Kjell Johansson

Det ska tusan vara politiker, planerare och affärsmän och försöka spå in i Askersunds framtid. Farhågorna i början på 80-talet slog helt fel. Och jag är säker på att ingen i dag heller kan säga något säkert om framtiden och Askersunds utveckling. Det är så många faktorer som spelar in. Och de styrande är inga spåmän och inte kan de ta hjälp av Saida längre. Hon avled för övrigt för ett antal år sedan. Men man kan ju hoppas. En stor industri skulle vara räddningen anser många. Men då gäller det att få fram arbetskraft och få folk att flyta till kommunen från andra orter. Frågan är hur stor industri småstaden Askersund kan klara. Hur som helst kommer Sundsbrogatan ligga kvar där den alltid ha gjort. Det kan i alla fall planerna vara säkra på.

Läser man gamla skrifter, insändare och tittar på kartor från förr om gator var namnet på Storgatan bara ”Stora gatan”. Det räckte. Ett stort gatuproblem första hälften av 1800-talet i Askersund var kringströvande svin på stan trots att det fanns grindar både vid Sundsbron och Norr-och Östertull. Trafikanterna stängde inte grindarna efter sig så svinkreaturen från landet kunde obehindrat vandra in i staden. Förslaget för att få ordning på det hela var att anställa några av stadens fattigaste barn att hålla vakt vid grindarna för en mycket billig penning. Det senare var mycket viktigt. En vaktkur skulle också byggas.

I slutet på 1800-talet skrev en stadsbo i Askersunds-Tidning om att stadens mest trafikerade gatudel, ”Sundsbrobacken” var i ett sorgligt skick. Det är backen från Sundsbron upp mot torget. Ett namn som inte används i dag vad jag vet. Backen skulle åtgärdas med allmänna medel, så kallade brännvinsmedel. Men inget hade hänt. Och då hade det ändå varit en del avkörningar på grund av svallis i backen. Insändarskribenten var mycket kritisk.

Stööks vid Storgatan.

Många pratar om trafikproblem i dag, men det fanns problem i Askersund även i slutet på 1800-talet. En insändare berättar att han varit vittne till att gamla och skröpliga personer varit nära att bli överkörda av hästskjutsar. Kuskarna pratade med vänner och bekanta om ditt och datt med istället för att hålla reda på sina fordon. Vittnet efterlyste stadgar för hur kuskarna skulle framföra sina fordon.

Storgatan för några år sedan

Slutligen kan jag nämna att Tomas Wall som jobbade tidigare på Sydnärkes byggavdelning har gjort en mycket stor insats när det gäller dokumentation och bevarande av äldre stadskartor. Tomas är nu pensionär. Vi brukar mötas ibland och prata om gamla gatumiljöer. Tomas vet.

Leif Linus har hjälpt till med bilder från sitt stora arkiv

PS! Ytterligare bilder finns på na.se-Bloggar



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1917
Nästa »