Oves Blogg

Oves Blogg

Länk till hemsidan:ovedanielsson.se

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

I staden men ändå på landet

September 2012Skapad av Ove Danielsson tis, september 18, 2012 19:00:51

Askersund är både stad och landsbygd. Och det är inget fel i det. Bilden ut mot södra infarten talar sitt tydliga språk. Rakt över riksväg 50 arbetar lantbruket med sitt. Innan man passerar riksvägen arbetar mackpersonalen med sitt . Trevligt att kunna få båda bilderna samtidigt, om man inte redan bromast in vid chokladfabriken till höger på bilden.

Somk en liten kontrast till min bild har vännen Eric Englund sänt mej två bilder på hur det såg i början på 70-talet vid södra infarten. Övergången mellan stad och land var ännu tydligare då. Även på vintern

  • Kommentarer(2)//blogg.ovedanielsson.se/#post678

Arbetare-Aktiebolaget Arbete och Frihet

September 2012Skapad av Ove Danielsson tis, september 18, 2012 14:11:35

Det är inte lätt att bli profet i sin egen hembygd. Många konstnärer, artister, författare , politiker och allt vad det nu kan vara har drabbats av problemet. Lantbrukare Erik Gustaf Eriksson från Sundby i Snavlunda fick verkligen fick erfara vad som händer om man sticker ut hakan allt för mycket. Jag har skrivit om det här någon tidigare, men händelsen är märklig. Och så har det tillkommit material.

Erik Gustaf vill göra något för de som drabbats hårt av nödår och dyrtidet i slutet av 1800-talet. Men han blev hånad och förlöjligad. Erik Gustaf var helt enkelt ute för tidigt med sina idéer. Dikten ovan är ett exempel på hur lantbrukarens tankar sågades till fotknölarna med elak ironi. Den publicerades Nerikes Allehanda år 1869.

Kyrkoherde Herman Södersteen- som genom sitt jobb borde ha värnat om de ”små”- tyckte att Erik Gustafs kooperativa förslag drog ett löjets skimmer över det fridfulla samhället Askersund. Så skriver han i en hembygdstidsskrift från 1929. Det var drygt 60 år efter Erik Gustafs förslag, så det satte trots allt en del spår i folks tänkande. Själv kan jag tycka att lantbrukaren från Snavlunda var en modig man. Men han visste nog inte att han skulle få tidningar och överheten emot sig på det sätt han fick.

Snavlundalantbrukaren Erik Gustaf Eriksson, hade nämligen en dröm. Att bilda ett bolag med namnet ”Arbete och frihet”. Det blivande bolaget skulle hjälpa ”de förtryckta mot kapitaismens bojor”. Men det gick inte som den djärve bonden Erik Gustaf hade tänkt sig. Han blev utsatt för spått och spä. I tidningen Nya Dagliga Allehanda ironiserade man över hans bolagastankar. Svindel och spekulation var andra omdömen om Erik Gustaf. Askersunds-Tidning tillhörde de värsta när det gällde att misstänkliggöra Erikssons bolagasplaner.

”Eriksson från Snavlunda socken kommer att pryda förnämsta platsen i det museum, som han i Askersund tänker inrätta”, ironiserade A-T.

Askersund blev aldrig den storstad som lantbrukare Eriksson från Snavlunda hade tänkt sig. Men tanken var god. En bild från torget en lördagseftermiddag i september 2012

Det var i senare delen av 1800-talet som Snavlundabonden tänkte bilda det jättelika arbetarögda bolaget. Upprinnelsen ägde rum under nödåren 1867-1868, då folket svalt och led brist på det nödvändigaste. Det hölls folkmöten runt om i landet. Särskilt gick missförhållandena ut över lantbrukarna. Man utvandrade till Amerika från de små torvorna.

Det var i det ögonblicket arbetaren Gustaf Eriksson framträdde inför södra Närkes svältande bönder med förslag om ekonomisk frigörelse, med bildandet av bolaget ”Arbete och frihet”. 250 000 aktier skulle spridas ut bland arbetarna , summan skulle uppgå till 2.500.000 riksdaler. Av de olika grenarna som skulle ingå i bolagets verksamhet, nämndes mineraliska och industriella företag, samt jordbruk, handel, anläggande av tryckeri, utgivning av tidning, ett bibliotek, ett museum , en arbetsskola, sjukvård och ålderdomskassa, för att nu nämna något av Snavlundabondens planer. Som tjänstgörande generaldirektör ansåg sig Eriksson vara självskriven.

Nerikes –Allehanda misstänkte i en artikel att Erikssons förslag var en bluff, enbart för att få in pengar till en planerad Amerikaresa. ”Arbetarklassens självverksamhet är god och riktigt, med dessa galenskaper är att beklaga”.

Företaget startade också i blygsam skala, men tidningarna fortsatte att varna för konsekvenserna och för Eriksson. Det ansågs att han helt saknade kompetens att leda ett stort företag. Vid en allmän bolagsstämma 1871 togs beslut om att bolaget skulle upplösas. Bolagsbutikerna i Åmmeberg och Askersund lades ned. Två års slit gick om intet.

Hur gick det för Gustaf Eriksson, mannen med de stora drömmarna och ambitionen att bryta kapitalismens makt? Sedan hans stolta bolag upphörde, flyttade han 1871 till landet i väster. Men han var tillbaka i Sverige redan efter två år. Då bosatte han sig i Timrå. Sedan tonar hans liv bort i ett dunkelt fjärran. Eriksson var född i Lerbäck 1834, där han också gifte sig. Men där slutar mina kunskaper om honom.

Nya Dagliga Allehanda ironiserade över Erikssons tankar under lång tid. Vid ett tillfälle skrev tidningen: ”Blir Erikssons planer realiserade, så bör Askersund lyftas i jämnhöjd med London och Paris. Tänker er gott folk, när bolaget ”Arbete och frihet” får ordning på sin bank och sina övriga företag och sin generaldirektör, ja då blir det bäst för örebroare att flytta sin stad”. Och så säger folk att en del tidningarna i dag är elaka och hänsynslösa….

Askersund blev aldrig riktigt en storstad, eller så präktig som Eriksson hade tänkt sig. Många arbetare förlorade troligen också sina sista slantar på det erikssonska finansäventyret. Banken och företagen hade ingen täckning för sin verksamhet. Allt förblev en hägring om arbetarnas ekonomiska frigörelse. Men bakom drömmarna låg det ändå en tanke om en ljusare framtid för människorna. Men förståelsen och förutsättningarna på den tiden var grymma och vidriga. Eriksson föll på ett räkneexperiment , som förmodligen inte ens dagens räknenissar och nationalekonomer hade kunnat lösa.

I dag handlar mycket av idéerna från politiker om olika satsningar på byggnader, nya bostadsområden helst nära vattnet, satsningar på turismen och allt vad det nu kan var. Saker som vi kräver för våra skattepengar. Även sådana idéer kan bli utsatta för hård kritik.

Erik Gustaf Erikssons tankar fanns liksom på ett annat plan. Och i fel tid för att det skulle vara rumsrent. Har inte hittat några bilder på honom, men det kanske är någon som har en sådan i sina gömmor. Kanske släktingar…

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt

  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post677

Tågresa in i Askersunds framtid

September 2012Skapad av Ove Danielsson lör, september 15, 2012 22:58:25

Planarkitekt Tobias Jansson och kommunalrådet Per Eriksson, informerade om Askersunds framtid under tåresan.

I helgen hoppade jag på tåget i Askersunds hamn, för att en timme senare stiga av framför torgparken. Det låter kanske konstigt eftersom tågrälsen revs upp i mitten på 50-talet. Enligt förhandsreklamen var det en resa mot framtiden.

Min resa gick med hembygdsföreningens tuff-tuff tåg runt Askersund. Allmänheten var inbjudna av socialdemokraterna i Askersund att hänga med på en rundtur som handlade om att se in i det framtida Askersund. Med som tågpersonal och informatörer var kommunalrådet Per Eriksson och planarkitekt Tobias Jansson. Och när allt var klart serverades kaffe med dopp i hamnområdet. Bara det…

Det mest spännande handlade om tankarna kring och runt småbåtshamnen. Tobias och Per förklarade att det finns planer på en gång-och cykelväg utmed stranden som skulle ansluta till vägen ut mot Husabergsudde , som sedan går vidare ut mot Stjärnsund. I dag är det ett nätstaket runt småbåtshamnen. Folk kommer inte in på området.

På området där båtklubben har sin vinterförvaring fanns det önskemål att uppföra bostäder. Området skulle räcka till ett 20- tal bostäder. Vinterförvaringen skulle då ordnas på annan plats. Per, Tobias och all tågresenärer tyckte det var ett bra förslag. Båtklubben har ett nyskrivit långtidskontrakt på området se de sitter säkra i båten, innan kommunen kan erbjuda annan lämplig plats.

Det finns intressanta planer för området i och runt småbåtshamnen.

Det första som kommer att hända i området kring hamnen och kyrkan är ett antal nya parkeringsplatser. Det finns pengar i budgeten till det. Om det nu var i år eller nästa år låter jag vara osagt. Just vid den informationen passerade en stor gul traktor så ljudet försvann. Och jag ville inte fråga om. Tyckte det var lite genant bland alla tågresenärer.

Tobias och Per berättade också om vad som kommer att hända i hamnområdet och i området nedför gamla bryggeriet vid Sundsgatan. En del grönt kommer att försvinna för att ge plats åt hus. Men även där strävar kommunen efter att det ska bli ett promenadstråk ut med sjökanten. Bebyggelsen får inte tränga bort allmänheten. Och det är ju rätt tänkt. Hur sedan askersundarna kommer att reagera mot den tänkta husbebyggelsen i området är en annan sak som säkert politiker och tjänstemän kommer att få brottas med framöver. Några broar över sundet ska också binda ihop hamnområdet menade kommunalrådet Per.

Själv undrade jag över vad man tänker göra när det gamla tegelhuset på Sundsängen som tidigare varit vattenverket. Det är ett speciellt hus som kunde bli en verklig udda bostad för någon med idéer och lite pengar. Och jag fick medhåll. Något som gladde tågresenär Danielsson. Tydligen finns det en del ledningar kvar i huset som skulle vara besvärliga att ta bort enligt informatörerna. Men problem är till för att övervinna har jag alltid fått höra. Kan det vara så svårt att få bort några ledningar..

Någon med ideer borde kunna göra något bra av gamla vattenverket vid Sundsängen. Det är ett unikt bygge. Tror det skulle kunna bli en fin lägenhet där.

Tåget passerade och gamla Askersundsverken där rivning pågår. Men då hade jag redan hoppat av för andra viktiga saker som rörde mitt liv i dag.

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt.

  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post676

Bertil Gyllings stora Rosell-samling

September 2012Skapad av Ove Danielsson tor, september 13, 2012 19:25:37

Bertil Gylling i Askersund har en imponerande och unik samling med föremål av träsnidare Herman Rosell. Han har fyllt ett rum i Birgittas och hans fina villa i Strandparken med täljda figurer och grupper. Som en extra bonus i familjens boende finns Sagers hus på tomten. Askersunds äldsta hus som funnits på samma plats långt innan den stora Askersundsbranden 1776, då i stort sett hela staden ödelades.

Vem var då Herman Rosell? Enligt många var han helt i klass med den mera kände träsnidaren ,Axel Petersson-Döderhultaren. Axel täljde lite grövre figurer. Herman hade en lite annorlunda och helt unik stil. Mjuk och finstämd. Herman var mest känd i Göteborgstrakten.

Bertils intresse för Herman Rosells snideri började 2005. Han köpte då två figurer på en auktion i Lindesberg, en gubbe och en gumma från 1956.

-Efter det började det ta fart. Jag har under min korta tid som samlare lyckats få tag på många figurer och jag söker efter fler. Rosells arbeten är fantastiska, säger Bertil, och det är bara att hålla med.

Har besökt Bertil och han samlingar några gånger. Han har förmodligen Sveriges största Rosell-samling. Det går lätt att fastna i timmar i hans utställningsrum. Jag känner Bertil som lagkamrat i fotboll och har alltid känt mej välkommen. Så det gör inget om det tar lite tid.

Herman Rosell hemma i lägenheten på Hisningen i Göteborg

Herman Rosell var en äkta smålänning med soldatblod i ådrorna. Allt enligt den bok som speglar hans verk, ”Så var det förr”. Han föddes den 22 september 1893 och avled 22 november 1969. Uppväxten var tuff och det gjorde också tidigt intresserade sig för sociala problem och orättvisor. Det avspeglar sig också i hans konstnärskap. Han kunde skilda händelser från det verkliga livet. Ofta var det minnen från barndomen i Småland, kluriga gubbar och gummor.

Första gången Herman Rosell försökte sälja sina figurer skrattade folk överseende åt honom. Det var på torget i Skara och han fick åka hem med hela väskan osåld. Han slutade då att tälja och tänkte bränna upp allt han gjort. Som tur var gjorde han inte det.

1938 flyttade Herman med hustru till en villa på Hisningen i Göteborg. Han levde tillbakadraget. Han satt alltid i samma hörn och täljde ständigt på sina träbitar. Herman fick dock glädjen att uppleva en stor framgång när hans verk visades på en stor utställning i Helsingborg sommaren 1955. Senare gjorde TV ett program om honom.

Gustav Hall i Trollhättan var mannen som först insåg Herman Rosells storhet som träsnidare. Det var också han som inspirerade honom att fortsätta snida trots alla motgångar i början. Hall gjorde Rosell genom utställningsturnéer i både Sverige och USA. Det var också han som tog initiativet till att göra en bok om Rosells konstnärskap. Han tog kontakt med Bra Böcker, som 1977 också gav ut boken ”Så var det förr”.

Rosell hade inga barn så samlingen hamnade hos Gustav Hall efter hans död. Efter Halls pensionering ägnade han all sin tid och kraft åt Rosells träfigurer.

-Halva samlingen köpte jag av Gustav Halls dotterdotter, berättar Bertil, som gärna visar upp sin fina samling på någon utställning i Askersund.

-Jag har hört mej för lite men det är ingen som nappat. Klart att folk får komma hem till oss och titta, men det vore roligare om det blev en utställning för allmänheten i stort. Tycker att Rosells figurer verkligen är något att visa upp. De väcker minnen hos många.

Förhoppningsvis kommer nu några kulturmänniskor att höra av sig till Bertil för en kommande utställning. Det är bara att tacka och ta emot. Visserligen var inte Rosell från trakten, men figurerna han täljt passar in på alla platser i Sverige. Det är kulturhistoria. En bild av hur det kunde se ut i Sverige förr i tiden.

Bertil har själv några favoriter i sin samling. En är gruppen ”Konstintresse” skuren 1955. Den gamle bonden har kommit till stan och där får de se en staty av en ung flicka. Gubben blir med en gång väldigt konstintresserad. Men gumman är inte lika intresserad. Hon drar honom i armen och verkar säga:

-Kom nu Andes så går vi!

Konstintresse är namnet på den här skapelsen

Bild från en utställning med Herman Rosells figurer. Kung Gustav VI Adolf fanns på plats minsann.

Vill då påminna en liten historia där en gumma fick se en liknande staty. Hon tittade noga på den och sa:

-Är det konst , så är jag åsså konst!

Bertil har också en egen hemsida där hans samling finns med. Adressen är: trasnidadegubbar.se Den är värt ett besök.

En del av uppgifterna i bloggen är hämtade från boken om Herman Rosell med namnet ”Så var det förr”.

Boken på bilden finns bara i ett exemplar. Bertil fick den av sina barn när han fyllde 75. I boken finns hela samlingen med

PS! Kommentera gärna det skulle var trevligt

  • Kommentarer(4)//blogg.ovedanielsson.se/#post675

Grönt konstverk i järn

September 2012Skapad av Ove Danielsson tis, september 11, 2012 17:47:12

Skolbygget i Strandparken har diskuterats flitig det senaste året. Liksom den eventuella flytten av Stationshuset, som inte blir av. Länsstyrelsen och en massa askersundare tycker att skolbygget kommer för nära vattnet och måste flyttas upp ett 50-tal meter mot Sjöängsskolan. Men mer om det senare.

Men det inte många talar om är vad som kommer att hända med konstverket i Strandparken. Om man nu kan säga att en urinoar är ett konstverk. Eller som folk i allmänhet säger lite rått , ”pissoaren”. Kanske det är en bagatell i det stora sammanhanget, men väl så viktigt när det trycker på. Och visst är det ett litet konstverk i gjutjärn.

För ett antal år sedan fanns det diskussioner om att byggnaden skulle flyttas till hamnområdet. En del tycke att den stod för nära lekparken och spred dålig lukt. Men det blev aldrig någon flytt.

Fram till 1953 fanns det en liknande anordning på hamnplan, som vållade en del problem. Det tyckte i alla fall en del ledamöter i stadsfullmäktige. Politikerna blev inte ense om placeringen i hamnområdet. Urinoaren passade inte in någonstans. Det fanns också en offentlig toalett på nuvarande rådhustomten i anslutning en bussväntsal som också fanns där. Behovet var inte så stort längre. Därmed försvann kuren från hamnområdet.

”Pissmojen” tillverkades i Limhams Aducereiningsverk i Malmö 1920. Den beställdes till dåvarande järnvägsstationen och har troligen stått på olika platser i stationsområdet.

Företaget var ett av de större gjuterierna i Skandinavien och sysselsatte ca 225 arbetare. Startat som AB Sydsvenska Gjuteriet år 1900 som ett gråjärnsgjuteri och mekanisk verkstad tillfogades 1906 även tillverkning av aducerat gjutgods. Detta aducerade gjutgods blev sedermera huvudinriktningen och företaget bytte namn 1915 till AB Limhamns Aduceringsverk.

Aducerat gjutgods med stor seghet, styrka och hållbarhet hade en mångsidig användbarhet med möjligheten att tillverka klenare godsdimensioner. Man tillverkade bl a stålbultad kätting och reservdelar till plogar och slåttermaskiner, cykel- och bildetaljer och delar till den växande maskinindustrin.

1968 var gjuteriavdelningen historia och AB Fleron samlade istället flera av sina mekaniska företag till Aduceringsfabriken i Limhamn som då omfattade 12.000 kvadratmeter. Idag kan vi se skylten ”Limhamns industriby” vid platsen för den gamla porten till Aduceringsverket.

Hur kommunen kommer agera när det gäller den lilla gröna byggnaden vid Stationshuset vet jag inte? Säkert kommer den att placeras på någon annan lämplig plats. För det vore väl synd att göra skrot av en byggnad som så livligt har trafikerats av askersundare och tågresenärer när det begav sig. Kanske det går att bilda en förening för urinoarens bevarande. Det finns ju så många andra föreningar, så varför inte…

Gamla Sundsbrogatan ut mot Haga ska öppnas igen. Så här såg det ut en gång i tiden. gamla Folkskolan till höger. Där finns Sjöängsskolan i dag.

När jag ändå är inne på ämnet Strandparken och nya skolan har jag hört från säker källa-tidningarna brukar skriva så- att det blir som jag skrev i början. Hela bygget kommer att flyttas upp till gamla Sundsbrogatan, som går ut mot Haga. I dag är det bara en liten gång-och cykelväg mellan skolhusen. Gamla Sundsbrogatan ska öppnas igen vad jag förstår, därmed stängs Hagavägen vid Strandparken som är av betydligt yngre datum. En del av skolbyggnaderna ner mot Stationshuset kommer förmodligen att rivas för att ge plats för parkeringar. Men innan allt det här är igång krävs det ytterligare planarbeten. Och samråd för yttrande.

Sundsbrogatan syns i bakgrunden liksom skolbyggnaden. Järnvägen drog fram starx intill gatan

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt

  • Kommentarer(3)//blogg.ovedanielsson.se/#post674

Torghandel

September 2012Skapad av Ove Danielsson sön, september 09, 2012 18:13:18

Regler för torghandeln i Askersund är på tapeten. Läs mer om det på hemsidan:ovedanielsson.se, under rubriken Kommunla Nyheter



  • Kommentarer(2)//blogg.ovedanielsson.se/#post673

Söklista för bloggar

September 2012Skapad av Ove Danielsson lör, september 08, 2012 14:23:30

Det saknas sökfunktion till mina bloggar. Vet inte hur man gör för att ordna det? I väntan på det finns det en söklista på min hemsida:ovedanielsson.se, över de bloggar jag skrivit. Det kanske underlättar lite….

  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post672

Någon drog ur proppen

September 2012Skapad av Ove Danielsson lör, september 08, 2012 14:15:14

Valsverksdammen i Skyllberg efter tömningen. Det fanns inget spännande på botten.

Vad är det som döljer sig på sjöbotten? Säkert har någon funderat över det ibland. Eller är jag ensam om det? Är det bara gamla cyklar och parkbänkar, som folk försökt dölja på sjöbotten istället för att åka till miljöstationen med skräpet. Eller finns det något riktigt fint och spännande?

För många år sedan som journalist var jag med om när en hel damm tömdes i Skyllberg. Valsverksdammen skulle tappades ur så att vägsamfälligheten kunde bygga en ny bro upp till bostadsområdet Långsberg. Minns att min rubrik var ”Vem drog ur proppen?

Många följde arbetet med stor spänning. Vad döljde sig på botten i dammen? På en del ställen hängde bryggorna fyra-fem meter upp i luften. Valsverksdamman som byggdes 1860 och hade bara varit tömd någon gång.

Besvikelsen blev stor. Det fanns inget spännande på botten, mer än några gamla båtar som hade sänkts med sten. Och så massor av musslor. Och en del fisk. De största fiskarna fick förmodligen simma i sidoläge för att klara sig i den lilla vattenfåran som fanns kvar efter tömningen. Det såg mycket märkligt ut, som ett månlandskap. Vid samma tillfälle passade Skyllbergs bruk att rensa och göra ett nytt intag till sitt kraftverken. Bruket är som bekant och producent av el.

Det fanns massor av musslor på botten i dammen

Minns att ägaren till Skyllbergs bruk uppmanade folk att komma och kolla på den tomma dammen. Han trodde då att det skulle ta 50 år till nästa tömning. I så fall skulle det ske runt år 2040.

När jag ändå är inne på ämnet sjöbottnar, så undrar jag vad som kommer att hända i Askersund hamn om så där 100 år där snäckbåten Oden ligger vid bron? För att antal år sedan en kall vinterkväll var Oden när att kantra vid kajkanten. Förmodligen hamnade en del snäckor i vattnet. Vid kommande dykningar blir man säkert mycket förvånade. Med vilka länder drev Askersund handel med 1900-talet? Hade det varit inne båtar från Kina i hamnen, för den typen av snäckor fanns absolut inte Vättern. Något att fundera på för kommande generationer vid undersökningar i Askersund hamn. Tror det blir en verklig sensation för dykarna.

Oden med alla snäckor ombord var när att kantra en vinterkväll för en del år sedan. Året var 1996.

Oden i bakgrunden. Bertram Sjöholm och Lennart Carlsson, kollade in händelsen och arbetet med att få Oden på rätt köl igen.

PS! Kommentera gärna . Det skulle vara trevligt

  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post671
« FöregåendeNästa »