Oves Blogg

Oves Blogg

Länk till hemsidan:ovedanielsson.se

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

Fräcka boskapstjuvar

Januari 2013Skapad av Ove Danielsson tor, januari 17, 2013 19:12:10

Strax före jul stals 69 kreatur från en bonde i Södermanland. Korna skulle slaktas till jul men när de skulle hämtas var ladugården redan tömd. Bonden hade varit borta i fem timmar och när han kom tillbaka var djuren borta. Södermanspolisen hade aldrig hört tals om en så stor kreatursstöld tidigare. Verkliga proffs hade varit i farten.

Professor Leif G W Persson tog upp fallet i TV-programmet ”Veckans brott”, nu senast. Han lovade också fortsätta undersöka fallet, och funderade samtidigt om det funnits något liknande fall. Leif G W trodde också att han skulle få fast tjuvarna.

Som journalist var jag med om ett liknade fall för snart 20 år sedan vid gården Mötet söder om Askersund. Då handlade det om 31 nötdjur som stals när ägaren Stefan Varga var bortrest. Stölden är fortfarande olöst. Det fanns inga spår efter tjuvarna som ändå måste haft en eller två lastbilar för att få med sig de 31 nötdjuren. Frågan är hur man gömmer undan så många djur utan att bli upptäckta? Bland djuren som stals fanns en stor tjur som vägde runt 1 200 kilo

Stefan var på resa och hade bett en granne kolla till djuren. När denne kom på morgonen var ladugården tom. En verklig chock. Stefan fick ut lite pengar från försäkringen efter en del trassel. Skvallret gick också att Stefan själv låg bakom stölden. Han tyckte det var hemska rykten och han gör det fortfarande. Försäkringsbolaget betalde ut hälften av värdet på kreaturen. Han var på gång att avveckla gården och sälja djuren. En annons några veckor före auktionen lockade mycket folk. Stefan är ganska säkert att tjuvarna fanns bland någon av besökarna.

Stefan Varga i den tomma ladugården 1994

När jag gjorde reportage om stölden berättade Stefan att tjuvarna förmodligen hade använt något slags bedövningsmedel för att få med sig alla djuren. Någon hade berättat för honom att det fanns ett bedövningsmedel som djuren slickade i sig och sedan blev helt lugna. Det behövdes bara några droppar. Stefan hade själv full upp med att flytta djuren inne i sin egen ladugård . I det här fallet lastade man på 31 djur under en natt.

Talade med Stefan för några dagar sedan. Han hade inte kollat på TV-programmet men när jag tar upp frågan väcks minnen från den stora stölden. Och mina besök med kameran på gården. Fortfarande är han mycket förundrar över att hur tjuvarna kunde komma undan med så många djur utan att bli upptäckta. Polisen fick inte in några tips eller spår att gå på. Vi får se hur det går med Leif G W sökning efter de 69 stulna djuren på gården i Södermanland. Det kanske går bättre?

Stefan lämnade lantbruket och gården vid Mötet 1994. I dag driver han företag med ett antal grävmaskiner. Företagets kontor finns i Åsbro.

Det går också att läsa den här bloggen på na.se under Askersund, eller i tidningens bloggportal. De nya bloggarna kommer i NA. Får se hur det blirtr framöver. Det kanske räcker med att bloggarna går i NA...

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt

  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post769

Gamla Statt

Januari 2013Skapad av Ove Danielsson tor, januari 17, 2013 15:07:26

Av någon anledning försvann bloggen om Gamla Statt med kommentarer. Bloggen finns att läsa på na.se under rubriken Askersund. Men även på den samlade bloggsidan. Alla nya bloggar kommer att gå på den sidan i NA.Kör om bloggen som gällde gamla Statt

Gamla Statt i Askersund var förr stadens stora nöjespalats. Det var där det hände ”grejer”. Alla stora företagsbjudningar och fester hölls där. För att inte tala om nyårsfesterna, och kräftpremiärerna på sommarverandan. Och det var noga med klädelsen. I Little Gerhards låt ”Petter och Frida” just den detaljen tydligt:

Och Petter han fick ta och hyra en bil
och till Askersund for dom av som en pil
in på hotellet klev Frida med nosen i vädret
men Petter han stod där med tummen i svångremmalädret
Ja, Frida den släppte dom in utan prut
men Petter ilen tog dom och kastade ut
i pjäxor och skinnväst och utan rosett
man kommer ej in uti i stans socitett.

Men som med så många andra gamla hotell blev det svårt att få verksamheten att gå ihop ekonomiskt. Även i Askersund. Det fordrades kommunala subventioner hela tiden. Beslut togs att hotellet skulle rivas och en modernare anläggning skulle byggas i närheten av riksväg 50. På hotelltomten finns i dag servicehuset Linden. Hårda strider utkämpades innan beslutet om rivning togs. Borgmästare Bernhagen, fanns med i frontlinjen. Han åt sin lunch på hotellet varje dag, men han var nästan ensam sista året. Skojade en gång med honom att han skulle flytta över hotellbordet till sin lägenhet tvärsöver gatan. Det skulle vara enklast så. Då skulle det inte vara några problem med hotellrivningen. Han tyckte inte alls det var roligt.

Något som lockade storpublik till festvåningen på Statt var brottning. Då var det alltid fullsatt.

Är det inte dyrt att ligga på hotell! Det var ett stående skämt till brottarna i Askersund under många år. Brottning går som bekant ut på att lägga någon på rygg. Helst så fort som möjligt.

Nu var det inte bara brottningen som lockade en del av publiken till hotellet. För många som var hårt hållna hemma blev brottningen ett legalt sätt att besöka hotellet till och med en vardagskväll. I pausen gick många i publiken en trappa ner till matsalen för att stärka sig lite. Inte så underligt sedan att stämningen ofta var på topp efter pausvilan.

Brottarbas på den tiden i Askersund var Rolf Elving. Han kom från småländska Värnamo där brottningen var stor. Rolf var ständigt på oss grabbar att börja brottas. Några av oss föll också för Rolfs locktoner. Det var lagom att träna lite brottningen mellan fotbolls-och bandysäsongen. Brottarträningen var bra och handlade inte om att pumpa muskler. Det var en allsidig träning.

Ingen av oss grabbar var inriktade på att bli elitbrottare, utan det var bara träningen vi vill åt. Nästan ingen av oss visste något om brottning. Hur det än var anmälde Rolf oss till olika tävlingar. Själv hann jag med några hundra matcher och ett antal Fyrstadsbrottningar, utan egentligen vara intresserad. Förstår inte Rolf kunde övertala oss. Och visst har jag också legat mycket på golvet i gamla Statts festsal i Askersund. Kristallkronorna var mycket vackra från den horisonten. Det konstaterade jag många gånger.

Brottning var inget för mej. Gjorde ändå ett par Fyrstadsturneringar otränad och då gällde det att få slut på matcherna fort. Brottning är en sport som kräver kondition .Det hjälpte inte med ett antal snabba fallsegrar sista brottningsåren. Fotboll och bandy lockade mera, även om Rolf hävdade att det var ett felval. Men jag stod ut med det.

När Statt stängde för brottning blev det stora problem bland utövarna. För att få lite tyngd över hur viktig lokalfrågan var, lockades två brottare ut på torget för en tidningsbildbild. Skulle brottningen tvingas hålla till där i fortsättningen? Det gav resultat. I dag finns det inte någon brottarklubb i Askersund. Allt har sin tid, även om det är svårt att glömma allt trevligt som hände på gamla Statt. Även en vardagskvällarna på Statt i brottningens namn.

  • Kommentarer(12)//blogg.ovedanielsson.se/#post768

Tillbaka på nätet

Januari 2013Skapad av Ove Danielsson mån, januari 14, 2013 18:46:48

Nyårsnatten 2007 lämnade jag Nerikes-Allehanda i Askersund efter 30 år. Fick pension några månader tidigare på året men jobbade kvar till årsskiftet. Tackade för mej i tidningen med en fundering om att vi kanske ses och hörs någon gång. Räknade med att det var slut med skrivandet, som hade fyllt halva mitt liv. Men så blev det inte. Nu är jag tillbaka på NA genom en blogg som jag sysslat med helt privat i några år. Tror aldrig jag hade läst en blogg innan jag slutade på tidningen, om det är något att skryta med. Jag hade fullt upp med mitt och jobbet på redaktionen .

Anledningen till att jag nu är tillbaka är mycket enkel. Fick en förfrågan när jag träffade på folk från NA av en tillfällighet utanför Torghallen i Askersund för några månader sedan. De var i Askersund för att prata med askersundarna om tidningens nysatsning och förändringar. Skriver ändå en del bloggar så varför inte låta texter och bilder också gå i min gamla tidning om någon vill läsa. Så resonerade jag. Och så blev det.

Efter tiden på NA var det en tidigare arbetskamrat som ville ha några kåserier i Askersunds PR-tidning , ”Bo i Askersund”. Det blev fyra. Arbetskamraten uppmanade mej också att börja skriva på en blogg. Jag är inget tekniskt geni, så hon ordande också att det blev en blogg. Lite senare fixade grannens pojke en hemsida. Och på den vägen är det.

Jag är ingen nyhetsjägare längre och tänker inte ta jobbet från någon aktiv journalist. Klart jag springer på en riktigt bra nyhet så brukar jag skriva och koppla ihop det med något från gamla tider i Askersund. Både personer och miljöer. Så får det bli även i fortsättningen. Ämnena kan var mycket skiftande. Ofta med bilder från vännen Leif Linus. Det verkar som om askersundarna gillar det. Vi har haft några bildvisningar ihop och det har också lockat mycket folk. Nostalgi blandat med en del färska saker är alltid gångbart. Trodde bara att mina närmaste skulle läsa min enkla blogg när jag började skriva, men till min förvåning kan jag se på sifferverket att många läser. Och kommenterar. Det är förstås extra trevligt.

Klart det blir lite spännande att se hur NA-läsarna tar det hela. Men jag tar chansen. De flesta i Askersund känner mej sedan tidigare. Bloggskrivandet är heller inte riktig detsamma som det daglig ”grovjobbet” på en tidningsredaktion. Kanske någon frågar sig varför i all fridens namn jag är tillbaka, medan någon förhoppningsvis tycker det trevligt. Vi får se…

Bloggen här på hemsidan kommer att gå som vanligt. Jag har en massa inbjudna vänner som jag inte kan svika. Bloggarna får gå på båda ställena. Hur det blir framöver återstår att se. Sökmöjligheterna på NA.se är bättre. Något som jag saknat. Och en del bloggar från den första tiden för tre fyra-år sedan kommer jag att plocka över. På den tiden var det inte så många som hade hittat bloggen.

  • Kommentarer(6)//blogg.ovedanielsson.se/#post767

Bandynostalgi på biblioteket

Januari 2013Skapad av Ove Danielsson lör, januari 12, 2013 17:20:59

Gamla IFK-spelare, Svante Eriksson och Ulf Cricke Christiernsson

Bandyintresset lever kvar i den gamla bandystaden Askersund. Det bevisade lördagens nostalgiträff på biblioteket i Askersund. Intresset var stort och det var mycket folk som väntade på att bli insläppta när biblioteket öppnade på förmiddagen.

Några av de gamla spelarna fanns på plats för att berätta minnen. Och delar ur den gamla bandypubliken hade också kommit för att lyssna. Och titta på gamla bandyfilmer som Leif Linus tagit fram.

Förre storspelaren Svante Eriksson berättade om sin debut mot Örebro SK som 18-åring i januari 1948. Det var stort och inte blev det sämre av att Svante gjorde båda IFK-målen i 2-1 matchen.”Garvis” Gustavsson hade också många trevliga minnen att berätta om, liksom gamle skyttekungen Ulf ”Cricke” Christiernsson och snabbe Bo ”Micke” Hjalmarsson.

Garvis Gustavsson har både spelat bandy och varit ledare

Målvakten Bengt Eriksson upplyste om sina år i IFK-buren på 60-talet. Han är en av få som blivit utvisad trots att han inte fanns inne på planen! Som reservmålvakt åkte han in på planen och räddade en målsituation. Domaren blev mycket upprörd och förklarade att han skulle bli avstängd i tre månader och försvinna omgående in i omklädningsrummet. Av det utlovade straffet blev inte något. Det fanns inga regler att gå efter. En reservmålvakt räddar mål var inget förbundet hade räknat med. Men då kände man inte till Bengt från Värmland. Och det blev inget mål.

Svante Eriksson debuterade i allsvenska som 18-åring mot Örebro SK. Året var 1948. Han hade mycket intressant att berätta om från sina bandyår.

Mitt bidrag till träffen var lite gamla bilder till utställningen och att få tag på lite gamla spelare som kunde berätta. De kanske hade kommit ändå? En annan som har bidragit till utställningen är Kenth Lundström, med en gammal hjälm och ett lackrött nystan som användes förr. Jag har jagat en gammal boll till utställningen, men det har varit svårt. Men med Kenths hjälp löstes det hela.

Marie-Louise Hjelm på biblioteket ordnade fram fika med kaka till oss alla. Filmen som visades vid träffen kommer att rulla på biblioteket under utställningsveckorna.

  • Kommentarer(1)//blogg.ovedanielsson.se/#post766

Erics 60-talsbilder

Januari 2013Skapad av Ove Danielsson fre, januari 11, 2013 23:15:07

Sundsbrogatan 6 april 1963. I förgrunden syns Anhérs skylt. De gamla husen utmed har rivits för att ge plats åt HSB-huset

Bild: Eric Englund

Bild: Eric Englund

Vännen Eric Englund i Askersund var och är en flitig fotograf. Brukar få några intressanta bilder av honom ibland. Som alltid när det gäller negativ och gammal fotografier tar det sin tid att få in materialet i datorn. Men Eric jobbar på det. Och säkert kan jag få flera bilder av honom att visa upp. Eric förfogar över en bildskatt.

Det fina med Erics bilder är att han har en perfekt ordning på allt. Vilken dag, vilket år och klockslag. Bättre än så kan det inte bli. Själv har jag varit ibland varit en slarver med den viktig data. Har mest varit intresserad av själva bilden.

Innergård intill Sundsbrogatan 1963. I dag finns Italia i huset i bakgrunden.

Bild :Eric Englund

Det betyder också att jag ibland får leta. Vet att materialet finns, men var? Flytten från hus till lägenhet har inte underlättat saken. Men som tur finns Eric, Leif Linus och Anders Foglander. De har ordning på grejerna.

Ett barnbarn till mej brukar säga att ”du måste skaffa dej ett register morfar”. Frågan är då vem som ska föra in text och bilder i registret? Som tur är har jag ganska bra minne fortfarande för detaljer, händelser och samtal med folk. Det lever jag ett tag till på i mitt skrivande.

  • Kommentarer(1)//blogg.ovedanielsson.se/#post765

Bygg i trä

Januari 2013Skapad av Ove Danielsson ons, januari 09, 2013 18:33:22

Bilder från den pågående utställningen i biblioteket. Det planerade bygget syns i rött.

Bygg ett nytt Kunskapscenter i Askersund som planerat, men välj rätt byggteknik. Det uppmanar en medborgare de ansvariga på Rådhuset. Medborgaren föreslår att huset byggs i trä så långt det är möjligt. Enligt honom finns det en rad fördelar med en träbyggnad. Både tekniskt, etiskt , ekonomiskt och miljömässigt.

Medborgaren bygger sitt förslag bland annat på en artikel i sista numret av tidskriften National Geographic. Enligt artikel medför byggteknik med betong och stål stora koldioxidutsläpp, medan trähus lagrar kol som annars når ut i atmosfären.

Valet att bygga stora hus i trä får allt större uppmärksamhet påpekar medborgaren i sitt förslag . Ny byggträteknik som tar större hänsyn till högt ställda miljökrav och till rätt kostanden, är det enda riktiga anser medborgaren i sitt förslag.

Sundsbrogatan ut mot Haga kommer att öppnas igen. Så här såg det ut på 50-talet när gatan var öppen

  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post764

Hovvårdsföreningen

Januari 2013Skapad av Ove Danielsson tis, januari 08, 2013 09:42:24

Lasse Larsson, hovslagare för Hovvårdsföreningen på den tiden då det fanns hästar på bondgårdarna.

Föreningslivet förändras som allt annat. En del försvinner och en del nya kommer till. I äldre tidningar har jag ofta läst om att Hovvårdsföreningen har haft sammanträde. Blev lite nyfiken på föreningen och bestämde mej för att undersöka det närmare. Att det hade med hästar att göra var inte svårt att räkna ut, men vad var uppgiften?

Det handlade helt enkelt om att rationalisera lantbruket. I början på 50-talet var det hästar som gällde . Bönderna ”for till smén” för att få sina hästar skodda. Vissa hade väldigt långt till smeden. I Hovvårdsföreningen anställdes en hovslagare som istället åkte runt till bönderna. Det blev en tidsvinst av stora mått för bönderna. Ett smedbesök kunde ta en dag. Föreningen var underställd Hushållningssällskapet . Staten bidrog med pengar. Initiativet till att det bildades likanden föreningar i landet kom från veterinärer. Det fanns lokala styrelser som bestod av lantbrukare från trakten.

Hovslagaryrket var både tungt och obekvämt. Lasse Larsson var en känd hovslagare i Askersundstrakten och anställd av Hovvårdsföreningen. Lasse arbetade över ett stort område, från länsgränsen i söder, upp till Ingelsby och hela Tiveden, samt Hammar. Vid starten 1949 fanns 175 medlemmar i föreningen med ungefär 250 hästar. Ett par dagar i veckan hade Sme-Lasse mottagning hemma i Askersund. Övriga tiden kuskade han runt i bygderna och skötte hovslagningen.

”Det är ett tungt jobb och får man sko 15-16 hästar på en dag känns det i rygg och armar. Arbetstiden är obestämd och arbetsförhållanden inte alltid så trevliga i dåliga stallar” förklarade Lasse i en intervju.

”Klart att det kan vara riskabelt ibland, men jag känner djuren ganska väl och har lyckats klara mej. Jag har alltid haft lust för hästar och det är ett fritt liv att fara runt i bygden. Bättre än att stå i smedjan.”

” Mest bråttom är det på hösten då hästarna ska skos om till vinterkörning. Sedan är det mycket jobb på våren då vårbruket väntar. Det är ingen konst att sko en häst halt och sedan göra den oduglig för lång tid framöver. Man behöver bara slå någon söm något millimeter fel innanför sömranden på hoven så blir djuret halt. Att sko hästar är en svårlärd konst. Ett fel är rena djurplågeriet” . upplyste Lasse , i samma intervju.

Från Ullavi går i Askersunds by på 20-talet

Hamnen Askersund med lastning

Lasse ansvarade också för klövvård av kor i sitt arbete. Men det var han inte så förtjust i. Korna var mera bångstyriga och stelbenta än hästarna.

I början på 50-talet började redan hästbeståndet inom jordbruket att sjunka. Men trots det var Lasse optimistiskt när det gällde yrket. Vid den tiden rådde det ständigt brist på hovslagare. Undrar hur det är i dag?

Som grabb gick jag förbi smedjan i Askersunds by några gånger om dagen. Vi bodde en bit längre bort och skolskjutsar var inte aktuellt för mej. Sträckan var några hundra meter för kort för att få skolskjuts, till ägaren av bussbolaget tog tag i det hela. Han tycket det var orättvist att jag skulle gå i kylan medan andra barn fick åka med . Själv tänkte jag aldrig på att det var så. Men som tur var finns det snälla människor som byr sig. Och jag fick se hovslagaren på nära håll och inte genom ett bussfönster. Bara det.

Men det var inte orättvisa skolskjutsar det här skulle handla om, utan om smedjan i byn. Nästa varje dag fanns det ett antal lantbrukare på smedsbacken för att få sina arbetshästar skodda. Och jag blev imponerad varje gång av smedens arbete med de stora hästarna. Ett litet skådespel av en yrkesskicklig smed. Bara att våga lyfta upp hovarna var ett tufft jobb tyckte jag. Precis som Lasse berättade om i den gamla intervjun

Erkänner direkt att jag inte kan något om hästar, mer än att de är eleganta att titta på. Brukar kolla på alla hästar i Askersunds by när jag springer igen bygatan. Och så spelar jag en Harry Boy på V 75 ibland. Utan att bli förmögen. Sedan känner jag många som har hästar.

Bjuder också på lite frossa i hästbilder i bloggen. Många av hästbilderna kommer från vännen Leif Linus stora arkiv. Han och jag är ungefär lika bra på hästar, men bilder och text har vi. Och båda har vi upplevt travtävlingarna på Alsen när det begav sig.

Travtävlingar på Alsen med Ernst Skoog och hans häst.

En gammal gatubild i Askersund. Som synes fanns det gott om hästar i stadsbilden.

Hospitalsgatan i Askersund 1959

Stöökagatan och Herman med sin häst. Smeknamnet på kusken var som sig bör "Hästa-Herman".

Ernst Skoog på Sundsbrogatan för att lämna av paket till handlarna

Elving Andersson i Åmmeberg älskade verkligen sina hästar. Bilden är från ett reportage jag gjorde där.

Stöökagatan-Lilla Bergsgatan. Betjänten vid Stjernsunds slott, Oskar Karlsson, har varit inne hos fotograf Pettersson i Askersund för att föreviga det fina ekipaget. Gården är sig lik ännu i dag om någon vill kolla

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt

  • Kommentarer(4)//blogg.ovedanielsson.se/#post763

Erhard Johansson och Trafvenfelt

Januari 2013Skapad av Ove Danielsson lör, januari 05, 2013 09:33:13

Bildhuggare Erhard Johansson och major Trafvenfelt var vänner. Erhards avbildning av majoren finns i Rådhuset

Vem är mannen bakom skulpturen och bysten av Hjalmar Trafvenfelt i trappan upp till rådsalen och den vackar marmorstatyn i Rådhusfoajén? Inte så många känner till det skulle jag tro. Konstföremålen finns där , men så har det inte varit så mycket mera prat om det. Bildhuggare Erhard Johansson i Stora Björstorp väster om Askersund, är mannen bakom den vackra marmorstatyn i rådhuset, samt ett antal andra fina skulpturer. Faktum är att kommunen ropade in några konstverk vid en auktion efter Erhard Johansson strax efter hans död i början på 70-talet. Kommunen betalde en tusenlapp för konstverken och då ingick gruppen som nu finns i rådhusfoajén.

I år kommer Erhard genom bysten av Hjalmar Trafvenfelt att få en del uppmärksamhet. De båda hade också kontakt. Till sommaren ordnas nämligen en ”Trafvenfelts-utställning” i Hamnmagsinets konsthall. Då kommer Erhards byst av Trafvenfelt att finnas på hedersplats. Och det är väl både Erhard och Hjalmar värda. Men den är tung, så det går åt några personer att forsla bysten till Hamnmagsinet. Major Trafvenfelt visade konstutövare Erhard Johansson stor förståelse, med uppmuntran och vänlighet. Vad jag läst mej fram till förklarade majoren att Erhard borde ägna sig mer åt bildhuggeri än målning. Han sysslade också med målning och kopparstick. Majoren menade att han hade mera läggning åt bildhuggeri än åt målning. Och majoren hade säkert rätt.

Till att börja med tänkte de ansvariga i kommunen att placera konstverket med de tre nakna människorna i Rådhusfoajén som utsmyckning vid Norra Bergens äldreboende. Men allt stannade bara vid tankar. Och ganska snart föll också Erhards fina skulpturer i glömska.

Från 1972 och fram till 1981 stod de vackra skulpturerna i ett förråd nere i Hamnmagasinet. Det var inte särskilt många som visste om det. På den tiden fanns en konstkommitté i kommunen med dåvarande kommunalrådet Bo Trygg i spetsen. Kommittén fick nys om att Erhards konst fanns i magasinet och bad omgående byggnadskontoret att köra upp ett konstverk till rådhusfoajén. Åren nere i Hamnmagasinet hade dock satt sina spår. Trygg och hans kollegor i kommittén fick ta fram stora skurborstarna och göra rent marmorstatyn.

Skulptur som finns i Rådhuset

Något namn finns inte på konstverket, liksom de flesta av Erhard Johanssons skapelser. Konstnären menade att konstverken fick tala för sig själva utan namn. Konstnärens stora idol genom åren var sångerskan Ingeborg Nyberg, som han både gjorde statyer och oljemålningar av. Sångerskan hann också besöka bildhuggare Johansson några gånger.

”Det var i landskyrkan som jag hörde henne sjunga första gången livs levande. När det var slut i kyrkan fick jag höra att hon ville träffa mej. Någon hade berättat för henne att jag brukade måla hennes porträtt. Hon kom fram till mej och sa att hon gärna ville besöka mej. Vid det tillfället hade jag fått färdigt en staty i gips av henne. När hon stod där livs levande framför mej såg jag till min fasa att några detaljer i hennes ansikte inte stämde med min staty”, har Erhard berättat.

”Och där stod hon nu och propsade på att få komma hem till mej. Jag var tvungen att säga henne, att jag helst ville skjuta på besöket en tid. Inte tänkte jag visa henne en staty som inte var perfekt.”.

Det gick ett par år och Erhard gjorde om sin staty, så att den blev som den skulle. Dessutom hade han huggit en ny staty av Ingeborg Nyberg i marmor. Så en dag gick han som vanligt i backen ner till postlådan. När han vände och skulle gå hem, kom en stor stilig bil efter honom. Den stannade till och chauffören frågade om det var konstnären. Det kunde inte Erhard förneka. I samma ögonblick steg Ingeborg Nyberg ut ur bilen.

Erhard Johanssons stora idol var sångerskan Ingeborg Nyberg

”Vi säger väl du sa hon. Det gjorde vi och så gick vi upp till min stuga.. Hon fick en staty och en målning som föreställde henne som ung flicka”, upplyste Erhard.

Ingeborg Nyberg slog igenom i radioprogrammet ”Skansenkväll” 1952.Tyvärr skadade hon struphuvudet i en olycka och fick sluta sjunga.

Erhard högg också en byst av Sveriges första kvinnliga fallskärmshoppare, Elsa Andersson, som omkom just vid ett hopp över Alsens is. Minnesmärket finns på Edö där hon landade efter dödshoppet. Prins Gustaf Adolf och prinsessan Sibylla var andra motiv som Erhard högg i marmor. Han högg de kungliga efter tidningsurklipp. Erhard gick inte i någon konstnärlig utbildning. Enligt honom själv hade han inte tid med det. Studier genom korrespondens och annan facklitteratur blev hans skola. Och det räckte långt om man ser på hans arbeten, som kommit lite i skymundan.

Vännen Leif Linus har hjälpt till med några av bilderna.

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt

.

  • Kommentarer(1)//blogg.ovedanielsson.se/#post762
« FöregåendeNästa »