Oves Blogg

Oves Blogg

Länk till hemsidan:ovedanielsson.se

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

Förväxlad med en mexikansk trubadur

November 2013Skapad av Ove Danielsson lör, november 16, 2013 15:52:52

Hus ska en mexikansk trubadur se ut? Är det någon som har en sådan bild framför sig, eller är det inte något som ni inte haft anledning att fundera över? Inte jag heller innan jag blev förväxlad med en sådan sång –och gitarrman vid ett tillfälle i Laxå. Det var på den tiden innan det gråa håret och skägget hade tagit överhand. Vet inte vem som blev mest överraskad, jag eller arrangörerna. Hur som helst blev besvikelsen mycket stor hos de som hade ordnat med musikfesten med den långväga gästen. Så här i efterhand har jag funderat över varför jag inte spelade med och körde en låt. Men det är klart att gitarrspelet och sången hade avslöjat mej. Församlingsfolket hade säkert motat bort mej från scenen och ringt ansvarige utgivaren. Men jag har läst att det sådant som händer ”artister” och journalister och som man får stå ut med, så det kanske inte hade varit så farligt.

Bakgrunden till historien är att en mexikansk trubadur skulle underhålla i Ramundegården. Det var i det närmaste fullsatt. Förväntan på den långväga gästen var stor. Jag åkte dit för tidningens räkning. När jag stannade NA-bilen för att kliva ur kom det ett antal personer ur arrangörsstaben rusande mot mej jätteglada med andan i halsen. Själv blev jag både överraskad och glad. Jag har som journalist varken förr eller senare fått ett sådant mottagande. ”Äntligen kommer du, vi har väntat i en halvtimma. Du kan börja spela och sjunga direkt förklarade en i mottagningskommittén. När jag förklarade att jag kom för tidningens räkning byttes glädjen i stor sorg och besvikelse. De var säkra på att jag var trubaduren. Vad jag minns i dag dök aldrig trubaduren upp i Laxå. Hur som helst blev det i alla fall fest för något gott ändamål. Och det kanske inte var någon bra trubadur.

En annan förväxling som jag minns med ett skratt handlar om sångerskan och programledaren Lotta Engberg. Stora delar av svenska folket hade tagit Lotta till sitt hjärtan inte minst genom Bingolotto och Allsång på Liseberg. Hennes pigga sätt och glitterglada ögon hade fått folk att falla som käglor. Det är inte många artister som har hennes glitter i ögonen när de sjunger och pratar. Inga andra för den heller. Och det gör inte saken sämre att hon bott nästgårds i Laxå under ett antal år.

För ett antal år sedan när Henrik Olofsson på Utvecklingscentrum i Askersund ordnade sin första stora företagsmässa i Närlundahalllen, fanns det stora affischtavlor uppsatta i hallen som förkunnade att jag och Lotta Engberg skulle finnas i Nerikes-Allehandas utställningsmonter! Lotta var förstås det stora dragplåstret utan att veta om det. Förmodligen har hon inte fått reda på det ännu. Men jag kom att tänka på den udda händelsen när jag ser henne i annonser och på TV . Och det var absolut inte Henriks fel.

Bakgrunden till det hela var att NA skulle medverka på mässan. Det var jag och dåvarande jobbarkompisen Lotta Ekberg som skulle finnas i montern under mässdagarna. Tillverkaren av skylten gick förmodligen dagligen och tänkte på Lotta Engberg. Och så blev det som det blev. Felet upptäckte jag när jag titta in i mässlokalen dagen före det offentliga öppnandet av mässan. En del som plockade upp i mässlokalen hade förmodligen sett de stora skyltarna. Och säkert blivit glatt överraskade. Sångunderhållning på mässan. Felet rättades snabbt till och när det var dags för invigning stod det Lotta Ekberg på skyltarna som det skulle vara.

Vet inte vad Lotta Engberg tänker när hon nu får reda på vad som hände i Askersund för många år sedan. Att ha kamperat ihop med mej på skyltar för en mässa som hon inte ens skulle vara med på. Jag känner henne inte personligt, och hon vet säkert inte vem jag är, men däremot har jag fotograferat henne många gånger för tidningens räkning. Och det har aldrig varit några problem. Minns att jag för länge sedan plåtade henne , pappa Lennart och barnen inför ett framträdande just i Ramundegården i Laxå. Till skillnad från den mexikanske trubaduren dök Lotta också upp vid rätt tid.

Text och bilder finns också på na.se under Askersundsbloggen



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post966

Grön marmor från Hammar

November 2013Skapad av Ove Danielsson tor, november 14, 2013 00:10:49

Marmor finns på många olika platser i Sverige, bland annat vid Brännlyckan i Hammar. Där finns vacker mörkgröna marmorstenen. Banker, hotell, teatrar, slott och herrgårdar har stått i kö efter den mörkgröna marmorn från Hammar. Golv och vägar pryds med vackra åldrande plattor. Även inom byggbranschen har trycket varit stort efter grön marmor genom åren. I många svenska hem finns också mortlar tillverkade av den gröna marmorn från Hammar.

Marmorgolv som lades i början av 30-talet är fortfarande lika fina. Mannen bakom fyndigheterna var Birger Lundgren, Askersund. Han avled i mitten på 80-talet. Det var i mitten på 1920-talet som Lundgren upptäckte den gröna marmorn av en ren tillfällighet. Lundgrens arbete som vägingenjör hade väckt hans intresse för sten. År 1927 började han bryta grön marmor till försäljning. I början av 1960-talet sålde han rörelsen till Yxshultsbolaget i Kumla. Det såldes vidare sedan till Borghamnsten i Vadstena. Där förädlas också de stora marmorblocken. Är inte säker på hur mycket marmor det bryts vid Brännlyckan i dag.



Björn Elmenmo, i Stora Björstorp strax utanför Askersund vet det mesta om marmorbrytning. Han har arbetat både vid Brännluckan, i Glanshammar och några år vid ett brott i Läggestaskogen norr om stan. Nu är han pensionär. Tillsammans gjorde vi ett återbesök vid Brännlyckan och i Läggesta för några dagar sedan.

OBS! BILDER OCH MER TEXT FINNS PÅ NA.SE UNDER ASKERSUNDSBLOGGEN. GÅ GÄRNA DIT OCH TITTA

Vännen Leif Linus har sänt över att antal bilder till artikeln från sitt stora bildarkiv.



Brännlyckan 1960
Brännlyckan 1960
Brännlyckan 1960



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post965

Borgmästaren i Askersund som älskade plättar

November 2013Skapad av Ove Danielsson mån, november 11, 2013 10:40:34

Ordet knös är för de flesta förknippat med något negativt. Det kan vara en satans knös i största allmänhet, eller en rik snål knös för att nu ge några exempel. Men bor man i Askersund kan också knös vara något fint och förknippat med stadens historia. Askersund hade en nämligen borgmästare med namnet, Anders Wilhelm Knös, mellan åren 1834-1870. En borgmästare som för övrigt hade plättar som favoriträtt. Huset där han bodde finns kvar i korsningen Stöökagatan-Stora Bergsgatan och kallas just för Borgmästarhuset.
Borgmästarhuset
OBS!MER TEXT OCK FLERA BILDER FINNS PÅ NA.SE UNDER ASKERSUNDSBLOGGEN

  • Kommentarer(1)//blogg.ovedanielsson.se/#post964

Gröna byggnaden i Strandparken räddad

November 2013Skapad av Ove Danielsson fre, november 08, 2013 17:04:21

Kommunalrådet Per Eriksson och Hembygdsföreningens ordförande Lennart Sondér har gjort en gemensam insats för att rädda det lilla gröna ”konstverket” i Strandparken. Kanske det inte resulterar i något delat kulturpris , men hur som helst är det en kulturinsats av det mera ovanliga slaget. Det handlar om urinoaren, eller som folk i allmänheten säger lite rått , pissoaren. Den är från 1920. Vad jag förstår finns det inte så många ”konstverk” kvar i Sverige av samma slag.



Hembygdsföreningen ska ta hand om den gröna kuren, men om den kommer att användas som i dag är mera oklart. Men blir det nödvändigt, om man säger så, går det väl alltid att ordna en plats i någonstans i Stadsparken. Kuren kan inte stå kvar på sin nuvarande plats när det nya kultur –och skolbygget börjar ta form.

Ledningsarbetet för det blivande kultur-och skolbygget är också i full gång. Det har gjort det lite knepigt för nödiga personer att ta sig in till den gröna bygganden . Cementrör och jordhögar omgärdar den gamla byggnaden som så många haft glädje av genom åren.

OBS! Mer text och flera bilder finns på na.se under Askersundsbloggen

  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post963

Leif Linus visar Askersunds historia

November 2013Skapad av Ove Danielsson ons, november 06, 2013 23:27:16

Leif ”Linus” Larsson ska visa bilder och film om Askersunds historia från 1850 till 1960-talet. Det är ett samarbete mellan Leif och Folkets hus. Bild-och filmvisningar av det här slaget brukar alltid locka mycket folk och det är väl något man kan räkna med även den här gången. Visningen är uppdelade på två avdelningar, en med bilder och en ,med filmer. Och däremellan blir det fikapaus. Det blir två visningar den 26 november. Klockan 15 och 18.

  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post962

IFK-Erik nominerad som bästa back

November 2013Skapad av Ove Danielsson tis, november 05, 2013 15:25:25

Örebro läns fotbollförbund arrangerar en lokal fotbollsgala den 22 november. Ett antal spelare har nominerats precis som till den stora galan på TV. Nomineringarna har gjorts till ett antal kategorier där förstås ÖSK dominerar.

När det gäller distriktsserierna finns samma uppdelning som i de högre serierna . IFK Askersund kan glädja sig över att ha fått med Erik Danielsson i kategorin backar. Erik har varit en av IFK:s mest dominerande spelare de senaste år på sin mittbacksposition. Han är snabb och brytningssäker. Precis som en modern spelare ska vara.



IFK var nära att ta klivet upp i fyran men föll i kvalet. Det är bara att ta nya tag för ledningen med det unga IFK-laget. Vad jag hört blir tränare Åkesson kvar och till kommer några nyförvärv från grannklubbar. Förra årets skyttekung Johan Hailee är förhoppningsvis också tillbaka till den kommande säsongen efter sin skada. Och så har man Erik Danielsson längst bak i försvaret. Det bådar gott inför nästa år.

  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post961

Öppet brev om Lerbäckshemmet

November 2013Skapad av Ove Danielsson tis, november 05, 2013 08:58:06

Öppet brev till Per Eriksson,

Vi är många i kommunen som är mycket kritiska till affärsuppgörelsen och försäljningen av Lerbäckshemmet och vi vill därför ställa följande frågor:

1. Med tanke på storleken av denna mycket känsliga affär är vi förvånade och undrande över att ni inte sökt konsensus över partigränserna. Varför har ni inte gjort det?

2. Varför valdes inte det bästa anbudet där kontant betalning erbjöds? Eller varför fick inte alla köparna samma fördelaktiga villkor?

3. Affärsuppgörelsen som beslutats om, godtogs med endast 200.000 kronor i handpenning. Praxis i Sverige är 10%, alltså 590.000 kronor. Varför blev handpenningen så låg?

4. Slutlikviden för köpet som är inskriven i kontraktet ska betalas 2015! Varför inte vid tillträdet? Varför agerar Askersunds kommun bank åt köparen?

5. Innebär detta att i stort sätt alla kommuninvånare, med eller utan kreditvärdighet, kan göra samma goda affärer?

6. Tidigare fanns en paragraf att kommunstyrelsens ledamöter slutligen beslutar i liknande affärer, vart tog den paragrafen vägen?

Askersund den 4 november 2013

Annika Bäckgren

Gunbritt Edqvist

Christina Müntzing

Calill Ohlson

Lena von Heidenstam

  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post960

Hinken i tallen-Nisse i Bastedalens minnesmärke

November 2013Skapad av Ove Danielsson fre, november 01, 2013 19:56:57



Nisse i Koja och grannen Kalle i Emmekärr var fiskekompisar i Bastedalen under många år. Båda är borta för länge sedan. Hur märkligt det än låter så har en av deras fisketurer för snart 80 år satt sina tydliga spår. I en tall på Stora Mossholmen i Vättern sitter en hink fem meter upp i trädet. Det är Nisse och Kalles verk. Kanske någon lagt märke till hinken på sina sjöturer..

Hinken i tallen
Nisse i Koja vid årorna

-Farsan och Kalle var ute på sjön för lägga långrev. Som bete hade de levande löja i en hink. Men hinken läckte som ett såll. För att löjan inte skulle dö innan de kom på krokarna tvingades de ösa vatten i hinken hela tiden. På väg hem tyckte de att den gamla läckande hinken gjort sitt, berättar Nisses son, Rolf Johansson.

-De stannade till vid Stora Mossholmen. Där letade farsan upp en stor sten som han slog sönder botten på hinken med. Efter de gick de ut på udden och trädde hinken över tallruska. Och där sitter den forfarande. Hinken följde med trädet upp runt stammen. I dag sitter hinken cirka fem meter upp i trädet från berget. Kanske anledningen till att trädet växt dålig kan vara hinken, berättar Rolf, roat.

Rolf tror inte att det är så många som upptäckt hinken i tallen.

-När farsan och jag var ute och fiskade pekade han ofta hinken som ett roligt minne, även om det inte var så roligt när det hände, påpekar Rolf , som är lika gammal som ”hinken i tallen”.

Jobbare vid tegelbruket i Harge

Precis som sin pappa arbetade Rolf vid Harge Tegelbruk. Rolf blev kvar där till 1970 då tegelbruket stängdes. Efter det fick många av tegelbruksarbetarna jobb vid Hammars glasbruk. Även Rolf.

-Jag jobbade som ”lokförare” vid tegelbruket. Vi hämtade lera från en grop i närheten. Det fanns en räls från gropen till bruket. Jag körde loket med lervagnarna. Sedan hämtade vi på en del andra ställen också. Det fanns en grop en bit från bruket där jag varje gång fick passera den branta backen vid Vättra. Tycker det är ett under att jag klarade mej från olyckor. Först den branta backen ner mot bruket, som sedan slutar med en svår kurva, berättar Rolf.

Nästan alla som jobbade på tegelbruket bodde också i närheten. Det var tufft många gånger för familjerna att klara försörjningen.

-Hade inte fisket funnits vet jag inte hur det hade gått för många. Fisket gjorde att många fick mat för dagen, förklarar Rolf, som blivit kvar trakten.

-Jag har ett hus i Sänna. Ibland åker jag ut och fiskar, även om det inte blir så ofta nu för tiden. Farsan och jag var mycket ute på sjön. Det är lättare att lägga ut när man är två. Och roligare.

Rolf vid jobbet på Hammars glasbruk

-Fyller 80 nästa år, så jag tycket det var dags att ta kontakt med dej och berätta historien om hinken i tallen. Har tänkt på historien många gånger. Själv har jag en förstoring på tallen och hinken som hänger hemma på väggen, tillägger Rolf.

Bloggen finns också på na.se under Askersundsbloggen

  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post959
« Föregående