Oves Blogg

Oves Blogg

Länk till hemsidan:ovedanielsson.se

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

I väntan på snö-påminnelse om Tivedsloppet

Januari 2014Skapad av Ove Danielsson mån, januari 06, 2014 10:51:47

Mötte en damskidåkare på rullskidor på en bakgata i Askersund för någon dag sedan. Hon hade siktet inne på Vasaloppet men hade börjat tvivla och tröttnat på asfaltskörningen. Kom det inte någon snö snart ansåg hon det var kört. Det går inte att åka Vasloppet med bara rullskidåkning tyckte hon. Lite snö måste till. Andra som deppar måste vara sporthandlarna. Folk står precis inte i kö för att köpa skidor.

I snöbristtider som dessa tänker jag därför påminna år då det fanns snö och det arrangerades skidlopp, som Tivedsloppet i Askersunds omgivningar. IFK Askersund arrangerade under många Sydnärkes stora skidlopp- Tivedsloppet. Det första loppet kördes 1936 och hade då namnet Askersundsloppet. Det ändrades sedan året efter till Tivedsloppet, med start i Ljungås och målgång vid gamla Folkskolan (Sjöängsskolan). Senare blev det start och mål vid gamla IP. Då drogs spåren norr ut från staden för att sedan göra en krok in mot staden via Gårdsjön och Väderkvarnsbacken. Som grabb följde jag många Tivedslopp från toppen av den gamla tingsplatsen, Väderkvarnsbacken. Det var många blåbär som trattade på ändan i nedförsbacken in mot det hägrande målet på IP. Bara det drog en ganska stor publik till Väderkvarnsbacken, som numera mest används som pulkabacke. En del hade börjat med pulkaåkning redan under Tivedsloppet. Längden på loppet var runt 3 mil, men flera vätskekontroller. En del stannade länge vid kontrollerna. Blåbärsoppan verkade vara mycket vällagad.

P O Lundin IFK Askersund
Bengt Rehnvall IFK Askersund

Sydnärkes skidkung i slutet på 30-talet och början på 40-talet var Arthur Östring från Zinkgruvan. Han dominerade stort. Han vann fem-sex Tivedslopp. Det kan väl nämnas att loppet ställdes in 1938-39, på grund av snöbrist. På 50-talet dominerade IFK-arna Per-Olof Lundin och Bengt Rehnvall. De kanske inte vann alla gånger, men de var ständigt med i toppen. En trogen Tivedsloppsåkare var Kalle ”Bock” Pettersson. Enligt vad jag hört senare var inte hans efternamn Pettersson, men han protesterade aldrig mot sitt felaktiga namn varken i startlistor eller i tidningsreferat. Han gillade namnet Pettersson. Kalles problem var Väderkvarnsbacken och utförsåkningen. Han bromsade utför och det fick ledarna att nästa bryta ihop. Kalle brydde sig inte så mycket om det. I sin hemvärnsdräkt stakade han lugnt vidare in mot målet på gamla IP i Askersund. Hemvärnsdräkten använde han alltid vid skidloppen. Normalt hade annars IFK blått och vitt. Kalle hade inpräntat den olympiska tanken i huvudet. Det viktigaste är inte att vinna, det viktigaste är att deltaga.

Kalle "Bock" Pettersson missade sällan Tivedsloppen. Men han hade inte så bråttom som de andra.


Från det första loppet 1936 kan berättas att åkarna startade två och två från Ljungås skola. Matkontrollen fanns vid Uvaberget mellan Askersund och Olshammar. Det var 14 kilometer dit. I täten låg Gustav Nyberg , Skyllberg och Arthur Östring, Zinkgruvan. De slängde i sig lite varmt sockervatten för att sedan fortsätta ett stycke på Olshammarsvägen och in mot Boda. Mellan Uvaberget och Nordhammar hände inte något mellan de båda tätmännen. Östring hade startat en minut efter Nyberg , så hans slutseger var i det närmaste klar vid Nordhammar. De två sista kilometerna över Alsen in mot gamla Folkskolan blev en ren spurtsträcka. Nyberg ledde med fem meter fram till järnvägsstationen, innan Östring satte in slutspurten. Med den segern blev Arthur Östring skidhistoriens förste Sydnärkesmästare. I segerintervjun förklarade Östring att banan var alldeles för lätt. Han tyckte det bara var gärden och sjöar att åka över. Inget vidare kraftprov. Segraren uppmanade också intervjuaren att komma upp till Zinkgruvan, där det verkligen fanns lite backar att kämpa i. Men Östring var inte ensam om att klaga på den lätta banan. Även tvåan skogsarbetare Nyberg, var missnöjd med den lätta banan. På den tiden skulle alla skidåkare vara skogsarbetare för att nå framgång. Yrket gav styrka och hårdhet. Men det var då det…

Arthur Östrong Zinkgruvan var Sydnärkes skidkung på 30-talet

Själv har jag alltid varit en urusel skidåkare. Det var andra vintersporter som gällde när jag var aktiv. Men jag gjorde faktiskt ett tappert försök i en korpstafett tillsammans med mina bröder en gång för länge sedan. Brorsan Karlherbert och jag var aktiva inom idrotten på den tiden och hade skaplig kondition. Men vi hade ingen skidteknik. Det går inte att halvspringa sig igenom ett skidlopp, även om det bara råkar vara en korptävling. Min skidkarriär fick ett snabbt slut när PRO lag 2 passerade ute i spåret. En gammal man med en härlig skidteknik susade förbi. Och han hade också vallat sina skidor fick jag höra efter målgången.

I dag är det Zinkgruvans IF som står för skidsporten i Sydnärke. Både med åkare och en fin anläggning. Klubben tillverkar också egen snö i snökanonerna till spåren när det är kallt nog. Anläggningen i Zinkgruvan har blivit ett skidparadis både för motionärer och aktiva. Många kommer också från Östergötland För i tiden var det ett antal klubbar som hade skidsport på sina program i Sydnärke. Nu är det Zinkgruvans IF som gäller.

Bloggen finns också på na.se under Askersundsbloggen



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1015

Bättre belysning och färre tomter

Januari 2014Skapad av Ove Danielsson fre, januari 03, 2014 10:42:49

Föräldrarna till barnen vid Närlundaskolan tycker inte att barnen ska behöva famla i mörkret längre vid skolgården och skolans rondell. Föräldrarna är rädda för barnens säkerhet och har därför skrivit till kommunen om att åtgärda det hela. I dag ligger cykelparkeringen i mörker. I närheten finns en rondell som är ganska flitigt trafikerad med allt vad det kan innebära för barnen. Skolgården är också dåligt upplyst enligt föräldrarna, som också sänt med en namnlista.

En annan skrivelse med namnunderskrifter som kommunen fått in handlar om Bastedalen. De som skriver-och de är många- vill att det ska genomföras en ny miljökonsekvensbeskrivning när det gäller Bastedalen, Emmekärr, Skyrsta , och Vettra. Oron från de som skrivit på listorna är att området ska bli överexploaterat. Det är aktuellt med 70 nya tomter. 10-15 skulle vara mera lämpligt anser de som skrivit.

  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1014

Bertil Boo nobbad av lokalrevyn

Januari 2014Skapad av Ove Danielsson tor, januari 02, 2014 23:42:00

Folkets hus bio i Askersund har fått ett verkligt uppsving sedan den nya digitaltekniken infördes. Filmen ”Hundraåringen som klättrade ut genom fönstret och försvann” har dragit fulla hus vid ett antal föreställningar. Till det kommer Leif Linus film om Askersunds historia som lockat storpublik. Det är bara att gratulera föreningen till framgångarna. Innan den nya tekniken kom på plats var det kris. Det gick inte att få några filmer till den gamla utrustningen.

Själv tänkte jag lämna ett litet bidrag till nöjessidan i den här bloggen. Det handlar om revyn ”Turisthotellet Bomsesund” som också drog storpublik. Allt började så bra, men till skillnad från dagens Folkets hus så slutade det inte så bra. Det var en revy som Askersunds Scensällskap, satte upp i mitten på 40-talet. Och den spelades inte bara på A.H.F-biografen (nuvarande Folkets hus), utan den gick på turné runt i Sydnärke. Efter några års turnerande i Sydnärke, blev man dock tvungen att lägga ned revyn. Ekonomin hade rasat. Det var dyrt att åka taxi med fyra bilar till varje föreställning.

Ragnar Wetter

Mannen bakom revyn var Ragnar Wetter. Han kom till Askersund som värnpliktig och var redan då halvproffs som artist. Han visste hur man skulle skriva revyer. Senare hade han ett showband som turnerade med olika kända artist. Snoddas Nordgren var en, sångerskan Lily Berglund var en annan. Han var också med i några filmer. När ”Turisthotellet Bomsesund” spelades upp för första gången 1943, var det fullsatt i biograflokalen. Gamla Askersunds-Tidning öste lovord över revyn. I feta krigsbokstäver kunde man läsa ”Askersundsrevyn blev en succé”.

En av revyns verkliga humorister var askersundaren Tage Gevert. Han finns inte kvar i livet längre. Jag träffade honom många gånger. Och vid ett tillfälle berättade han om sitt revyliv. Han plockade då också fram lite klipp och bilder från de ”gyllene åren”.

”Från början var jag med i SSU:s teatergrupp. När Ragnar Wetter kom till stan blev det fart på det hela. Jag gjorde succé som Hitler och som skolpojke i en annan av revyns 34 tablåer”, berättade Tage för mej.

Tage Gevert


”Rollen som skolpojke var väldigt rolig att göra. Varje gång magistern frågade något skulle jag svara ”Anton-Pelle”. (”Anton-Pelle var en känd askersundare och krögare som ordnade det mesta i staden på den tiden). Du kan ge dej på att publiken hade roligt. När vi började revyn köpte vår kassör ett kassaskrin till våra pengar. Det sista året vi körde kunde kassören hade de få kronor som blev över i sin egen plånbok”, skrattade Tage när han berättade.

Vid något tillfälle hade jag också kontakt med Ragnar Wetter för att prata om hans tid i Askersund med revyn. Det han mest kom ihåg var att det fanns väldigt många vackra flickor i Askersund.

”Men jag har också ett roligt minne från den tiden handlar om Bertil Boo. Han hade börjat sjunga lite smått och jag frågade de andra grabbarna i revyn om vi inte skulle ta med honom. Nej det blir alldeles för högtidligt om han ska vara med fick jag till svar. Några år senare slog han igenom som sångare med dunder och brak som alla vet. Det var en av mina största tabbar som revymakare”, upplyste Ragnar.

Revymakaren Wetter hamnade så småningom som välbeställd krögare på Väröbacka Värdhus . När jag talade med honom för ganska länge sedan hade han lämnat turnélivet men han skrev fortfarande lite kupletter åt primadonnan Git Gay. Och han minns också mycket väl sin revykompis från Askersund, Tage Gevert. Revyns stora stjärna.

OBS! Text och bilder finns också på na.se under Askersundsbloggen.



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1013
« Föregående