Oves Blogg

Oves Blogg

Länk till hemsidan:ovedanielsson.se

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

Alla hjärtans dag vid bowlinghallen i Askersund

Februari 2014Skapad av Ove Danielsson fre, februari 14, 2014 16:23:02



Det går att fira Alla hjärtans dag på olika sätt. En del väljer tårta, andra med lite blommor, champagne och några med en trisslott. Ett alternativ kan vara grillade hamburgare som vid bowlinghallen i Askersund. Där hade ansvariga valt att bjuda alla på bygget just på grillade hamburgare. Kökschefen Johan Bäckström hade fullt upp. Byggjobbare kräver redig och bra mat. Som hamburgare.

I början på april öppnas verksamhet i gamla verkstadslokalerna. Bygget rullar annars på som planerats. Plasten runt lokalerna har plockats bort och nu ser man den gula putsen. En färg som flyter väl in i området, Om någon vecka är de tio bowlingbanorna på plats.

Kökschef Johan Bäckström och Teresia Rasmussen, drift-och restaurangchef. Teresia har arbetet ett antal år inom O`Learys.

Marknadsföringen är också i full gång. Många väntar på att få rulla igång kloten i bowlinghallen. Bowling är något helt nytt i Askersund så spänningen hur det ska bli är stort. Askersundarna åker till andra plaster i länet för att spela bowling i dag. Männen bakom satsningen Ulf Tångring och Mats Carlsson hoppas kunna vända på den trenden. I lokalerna finns också en restaurang och konferenslokaler.

Ulf Tångring (t.v) började redan som mycket ung att få kontakt med kända personer. Det har han haft nytta av genom åren. Här med boxaren Floyd Patterson och kompisen Stellan Håkansson. Den senare är nu arbetsledare vid hallbygget i Askersund.



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1033

Höjning av felparkeringsavgift

Februari 2014Skapad av Ove Danielsson tor, februari 13, 2014 18:59:52


  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1032

Trafvenfeltsällskapets första årsmöte

Februari 2014Skapad av Ove Danielsson tor, februari 13, 2014 18:58:25


  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1031

Agneta Swidèn målade kulisserna i Åmmebergs Folkets hus

Februari 2014Skapad av Ove Danielsson ons, februari 12, 2014 23:35:28

Bloggen skriver jag den här gången för att hedra minnet av vännen och konstnären Agneta Swidèn- Sagersta. Hon avled för någon vecka sedan i en ålder av 88 år. Jag har gjort många reportage genom åren om Agneta och hennes konst. På så sätt lärde vi känna varandra lite mera på ett personligt plan också. Jag väljer att publicera delar av ett reportage om en kuliss i Åmmebergs Folkets hus. Den handlar om Agnetas mångsidighet som konstnär. Ett lite udda minne.

”Under årens lopp är det många som beundrat kulisserna på scenen i Åmmebergs Folkets hus. Det är ett vackert sommarlandskap, med björkar i grönska och en sommaräng i full prakt. Kvinnan bakom verket är konstnär Agneta Swidén, Sagersta. De flesta i Askersund kände henne och hennes konst. Men det är inte många som känner till att hon skapat kulisserna i Åmmeberg.

Kulisserna i Folkets hus var osignerade åtminstone fram till i början av 1990-talet, då Agneta fans på plats i Åmmeberg för att snygga upp sommarlandskapet på scenen. Då hade kulisserna hängt uppe i drygt 40 år. Agneta målade landskapet 1948.

”Jag var då 22 år. Pengarna för jobbet, 400 kronor, använde jag till en Englandsresa. Samtidigt med arbetet till Folkets hus i Åmmeberg, gjorde jag kulisser till hantverkarnas samlingssal i Askersund (nuvarande Folkets hus). Det arbetet fick jag 700 kronor för, men det var också lite större. Jag levde ett halvår i England för pengarna” berättade Agneta vid ett besök på Humlelyckan i Sagersta.

”Dåvarande ordföranden i Askersunds hantverksförening, fiskhandlare Arvidsson, ville ha några kor målade på kulisserna som föreningen beställt. Jag vägrade måla kor. De hade inte passat in i landskapsbilden. Kulisserna skulle vara ett svenskt sommarlandskap som skulle passa till olika teaterföreställningar. Hur hade det sett ut om jag målat in några kor”, undrar Agneta.

År 1948 arbetade Agneta på en firma i Stockholm, som tillverkade teaterdekor och kulisser till folkparksscener. Firman gick i konkurs, så Agneta bestämde sig för att flytta hem till Askersund. När hon kom hem kontaktade dåvarande ordföranden i Åmmbergs Folkets hus, Helge Sjölund, för arbetet i samlingslokalen. Fiskhandlare Arvidsson fick nys om beställningen och bad Agneta göra något liknande till hantverkslokalen i Askersund. Kan väl i sammanhanget också nämna att Helge Sjölund är pappa till Bengt Sjölund, som är en mycket aktiv man i Lerbäcks hembygdsförening.

”Jag fick låna gamla gymnastiksalen uppe vid Sofia Magdalena kyrka som ateljé. Rektor Anton Frendel gav mej lov. Det behövdes stora utrymmen för att måla kulisser. Jag fick spänna upp bomullsväven på golvet och sedan måla”, berättade Agneta för mej.

Efter kulisserna i Åmmeberg var det slut med sådant arbete för Agneta. Hon övergick då helt till sitt ”riktiga” konstnärskap. Jag var med och gjorde ett reportage när Agneta kom tillbaka till Åmmebergs Folkets hus i början på 1990-talet för att snygga upp sina målningar från 1948. Minns att hon var mycket glad över att kulisserna var sparade. Lite bedrövad var hon också över att hennes kulisser till samlingslokalen i Askersund var kastade”.

Från Sagersta
Från Sagersta
Hembygdsgården Askersund
Lusthuset i Hembygdsgården. Agneta har dekorerat huset invändigt.

I Askersunds rådhus hänger tavlor av Agneta, bland annat en målning från en marknadsdag i Askersund. Hennes målningar var alltid mycket detaljrika. På hennes konstverk upptäcker man nya saker hela tiden. Om jag inte tar fel hänger marknadstavlan i kommunalrådet Erikssons rum. Agneta var också mycket engagerad i hembygdsföreningens arbete. Bland annat dekorerade hon Lusthuset i Hembygdsgården invändigt.





  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1030

Askersundarna minns "Tant-Lisas hus"

Februari 2014Skapad av Ove Danielsson mån, februari 10, 2014 16:38:22

Som ett prydligt litet dockhus låg ”Tant-Lisa” Jonssons hus utmed Stora Bergsgatan. Låga fönster blinkade vänligt uti eftermiddagsljuset. Smått antika rullgardiner fanns i fönstren. De var mönstrade med torn och borgar, gröna blad och höga fjäll. I täppan bakom huset tronade ett högt och ärevördigt päronträd. Grovt och knotigt med 100 år på nacken. När dess krona stod i blomning i vårljuset, syntes den på håll i Askersund. Över gatans alla ljus. Ofta under päronträdet hördes klirret av spröda kaffekoppar och doften av sockerkaka. Så beskrev Askersundsskalden Levi Karlsson ”den blyge” stadens verkliga idyll under stora delar av 1900-talet.


Bild:Bäckström

I dag är idyllen , Stora Bergsgatan 27 b, borta på när som på gårdsporten. Men frågan är om den inte hamnat upp och ned? Större delen av tomten fylld med hyreshus. Men rivningen av ”Tant-Lisas” hus skedde under starka protester. Kulturnämnden och Föreningen Bevara Gamla Askersund (som i dag heter Föreningen Gamla Askersund) protesterade så länge det var möjligt. Men utan resultat. Till och med byggnadschefen Åke Lindh tyckte det var självklart att kommunen skulle utnyttja sin förköpsrätt, för att rädda huset och trädgårdsidyllen. Lindh ansåg också att det skulle var ett sätt att också rädda byggrätten till kommunen. Men inte hans ord hjälpte. Och han var ändå byggnadschef och ett tungt namn i kommunen. Men politikerna ville annorlunda. Enligt stadsplanen fanns den en byggrätt på tomten. Och det utnyttjade byggherren Sundsbrons Fastighets AB i Örebro, till fullo. Han var ute efter att bygga lägenheter i ett attraktivt läge. Fastighetsbolaget köpte tomten med ”Tant-Lisas” hus för 850 000 kronor i slutet på 80-talet. Senare fick Askersundsbostäder AB ta över husen.

Föreningen Bevara Gamla Askersund gjorde ett sista tappert försök att rädda huset, med ett förslag om en flytt upp till Norra Bergen om det nu nödvändigtvis måste rivas. Till slut tvingades föreningen ge upp. Byggherren gjorde inte något lagligt fel. Men många askersundare tyckte att det måste vara något fel på stadsplanen som tillät ett bygge på tomten. Och rivning av huset.

”Tant-Lisa” avled 1988. Hon hade fått ärva huset av telegrafkommissarie Hanna Ljungkvist för lång och trogen tjänst som hembiträde. Hon kom till huset 1939. Under många år jobbade jag i huset mitt emot ”Tant-Lisas” hus och vackra trädgård. Det var en fröjd att följa att årstiderna genom den lilla fina idyllen på andra sidan gatan. Blomsterprakten var stor, från första vårblomman till de sena höstastrarna. Många kastade avundsjuka blickar in i trädgården, där Lisa nästan jämt putsade och fejade. Ogräset hade inte chans att rota sig. Ofta talde vi med varandra. Om både väder och vind och livet i största allmänhet.

”Jag har alltid tyckt att trädgårdsarbetet varit roligt. Så länge jag orkar kommer jag att hålla på”, förklarade Lisa många gånger för mej.

Och det löftet höll hon.

Fram till i början av 80-talet var det träplank runt ”Tant-Lisas” trädgård. Planket plockades bort och istället planterades en häck. Till glädje för alla askersundare som hade vägarna förbi huset dagligen.

”Insynen blev en annan, men vad gör det. Det är trevligt när folk stannar och pratar en stund. Och det händer ofta när jag håller på i trädgården” , upplyste Lisa , för mej.

Lisas trogne vän och fasta sällskap var hunden Andy. Det hände ofta att Andy väckte folk ur deras dagdrömmar när de gick förbi på gatan. Andys skarpa skall fick många att ouppmärksamma att hålla sig för hjärttrakten.

”Vi har nästan alltid haft hund i huset. Jag fick Andy för några år sedan av en familj. Visst skäller han ibland, men hundar är ett trevligt sällskap”, tyckte Lisa.

Jag kan förstå att man inte kan bevara alla gamla hus, men med ”Tant-Lisas” var det något särskilt. Om inte annat vittnade alla protester om det i samband med rivningen. Dagens hyreshus i alla ära, men det går inta att tala om det på samma dag som ”Tant-Lisas” hus och trädgård, även om jag gör ett undantag i den här bloggen.

OBS! Bloggen finns också på na.se under Askersundsbloggen med några flera bilder. Gå gärna dit och kolla.



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1029

Gratis halkskydd och vadderade byxor

Februari 2014Skapad av Ove Danielsson lör, februari 08, 2014 09:50:26

Erbjud alla över 65 år i Askersund gratis halkskydd att sätta på skorna. Det föreslår en askersundare i ett medborgarförslag till kommunen. Medborgaren vill också gå ett steg vidare om det skulle vara så. Han vill också att kommunen ställer med byxor som har vadderade höfter, allt för att förhindra lårbensbrott. Även byxorna ska vara gratis.

Kommunen har ännu inte sagt sitt om förslaget. Alternativet skulle i så fall vara att grusa och skotta ordentligt så det inte inträffar några olyckor. Men kanske byxor och halkskydd blir billigare, för det brukar till slut handla om ekonomi.

  • Kommentarer(3)//blogg.ovedanielsson.se/#post1028

Torsten i Åmmeberg kämpade för sin ungdomsförälskelse-esperantospråket

Februari 2014Skapad av Ove Danielsson fre, februari 07, 2014 17:20:47

Mi sentas min tre bone en Åmmeberg! Fritt översatt från esperanto; trivs du bra i Åmmeberg. Torsten Iredvall var helt säker på i sin ungdom att esperanto skulle bli ett gemensamt internationellt språk. Men sedan kom kriget och ”herrar” som Stalin och Hitler, ställde till det. De tolererade inte några andra språk än sina egna. Tyvärr drabbades och esperanto av deras banbulla. Till Torstens stora sorg.

Torsten bodde och hade sitt jobb som ladugårdsförman i Åmmberg. Han var också mycket facklig aktiv och ledare för den lokala lantarbetaravdelningen. Han stora intresse vid sidan av den fackliga kampen var språk. Och då särskilt esperanto. Redan som 14-åring hade han börjat läsa det internationella språket. På 30-talet dominerades ABF:s språkcirklar av esperanto. Trots motgångarna gav aldrig Torsten upp hoppet om esperanto som världsspråk. Fram till sin död kämpade han för sin ungdomsförälskelse - esperanton.

”Visst har språket sina brister, men jag är övertygad om att man kommer att lösa de problemen”, förklarade han för mej en gång med yviga gester och en snabbhet i tungan, som skulle ha fått många snabbpratare på radion at bli gröna av avund.

Torsten deltog i internationella esperantokongresser. Bland annat i Paris. Fram till sin död plöjde han igenom de flesta esperantotidskrifter som kom ut. Resor och språk var hans stora intresse. Hemma i det lilla röda huset vid Skalltorpsvägen i Åmmeberg hade han en imponerande bok-och tidskriftssamling på olika språk. På senare år bodde han i Askersund på servicehuset Linden.

Torsten härstammade från Dänningelunda socken i Småland. Hans morfar var riksdagsmannen Johan Engqvist. Vid sidan om sitt språkintresse var han mycket fackligt aktiv i lantarbetarförbundet, med otaliga artiklar i förbundstidningen Lantarbetaren. Han tyckte inte om en del beskrivningar av lantarbetarna.

”Det är en social myt att vi hade det sämst. Lantarbetarna hade det inte sämre än industrifolket. Det är endast två författare som beskrivit de verkliga förhållandena och det är Moa Martinsson och Jan Fridegård. Ivar Lo Johanssons berättelser om statarlivat ger jag inte mycket för. Men så hade han aldrig heller arbetet inom lantbruket”, upplyste Torsten.

Som fackrepresentant var han med om ett otal tvisteförhandlingar. Enligt Torsten behandlade alltid de stora arbetsgivare sin anställda mycket väl. Själv tycket han att gruvbolaget Vieille Montagne (som också hade lantbruk) var den bäste arbetsgivare han hade haft. Torsten var en mycket berest lantarbetare. Han var ute i Europa och studerade lantarbetarlivat, för att sedan berätta om upplevelserna för sina kamrater genom förbundstidningen.

”Esperanto hade jag mycket nytta av under mina resor”, förklarade Torsten, många gånger.

Gruvbolaget sålde sin kobesättning 1978. I samband med det skrev ladugårdsförmannen Torsten en rolig, men samtidigt en allvarlig artikel i företagstidningen. Rubriken var: Kolukten som försvann. Han uppfann då ordet avkosering. Redan 1978 varnade Torsten för kommande överskottsproblem inom lantbruket. Han var också bedrövad över det sjunkande medlemsantalet i förbundet. Efter kriget 1945 hade förbundet 50 000 medlemmar. I dag finns inte förbundet kvar längre. Lantarbetarna tillhör numera Kommunalfacket. Jag var med honom på 80-talet när Sydnärkes sista lantarbetaravdelning –avd. 41 Stjärnsund- höll sitt sista möte. Stjärnsundsavdelningen gick senare upp i Örebroavdelningen. Stjärnsundsavdelningen hade bildats i skogsbacke vid lilla Hammarsundet 1927. Torsten hade varit kassör i avdelningen under många år. Han var naturligtvis mycket bedrövad när vi hade sällskap ur möteslokalen.

Frågan är om det gått samma väg med esperanton som det gick med lantarbetarförbundet? Jag har inte hört något om esperanto i Sydnärke efter Torstens död. Men kanske det internationella språket lever ännu i trakten? Kanske någon vet?

  • Kommentarer(2)//blogg.ovedanielsson.se/#post1027

Askersunds brandkår

Februari 2014Skapad av Ove Danielsson tis, februari 04, 2014 19:46:50

Är det någon verksamhet som utvecklats radikalt genom åren så är det brandförsvaret i Sydnärke. Och det har skett genom Nerikes Brandkår och att ett antal kommuner gått samman i en gemensam räddningstjänst. Kommunförbund är namnet på det hela. Minns som journalist att det var ganska stökigt när brandvärnen ute i bygderna försvann och att allt skulle skötas mera centralt. Men den kritiken har tystnat. Förändringar är inte alltid det lättaste. I dag ingår 27 brandstationer i Nerikes Brandkår och cirka 100 fordon enligt brandkårens hemsida. Det får mej att tänka på Askersunds brandkår och samtalen med veteranen Bertil Nordlund.

Askersunds brandkår bildades 1928 vid ett sammanträde på rådhuset. Sex år senare fick kåren sin första motorspruta 1934. Och två år senare den första bilen-en öppen Ford.

”Den öppna bilen var farlig att åka på, särskild då vintertid när alla var dyblöta. Man satt som en ispinne på bilen”, berättade Bertil Nordlund en gång för mej.

Bertil finns inte kvar i livet längre, men om någon kunde berätta brandkårens historia var det han. Redan 1923 kom Bertil med i Askersunds stads brandrulla som standarförare. I rullan kan man läsa att ynglingen Bertil Nordlund skulle ha röd och vit flagg. Senare skulle Bertil avancera till vice brandchef.

”En standarförares uppgift var att följa brandchefen, så alla skulle se var han fanns vid bränderna. Minns en gång vid en stor övning att ja tappade bort brandchefen i vimlet. På den tiden var det stora åskådarmassor som tittade på övningarna. Någon frågade efter brandchefen, men när jag tittade mej omkring fanns han inte. Han skulle vara vid flaggan blev mitt svar och det utlöste skrattsalvor från publiken”, berättade Bertil.

Brandstationen i Askersund låg förr på Rådhustomten

Under min tid på tidningen träffades vi ofta för att prata om både gammalt och nytt. Bertil var en mångsysslare. Han var aktiv under många år inom IFK Askersund både i bandy, fotboll, fri idrott och tyngdlyftning. Bertil var en ”riktigt” idrottsman som avskydde droger av alla de slag. Han kunde inte begripa varför folk drogade ner sig. Själv levde han som han lärde och var inte bara en passiv motståndare till droger. Sedan ungdomen var han aktiv inom nykterhetsrörelsen. Många askersundare är också uppväxta med Bertil som vaktmästare vid Samrealskolan.

Brandmannen Bertil var också en flitig fotograf. I början på 30-talet köpte han en lådkamera för 36 kronor vid Ahnérs färghandel som låg på rådhustomten ut mot Sundsbrogatan. 36 kronor var hemskt mycket pengar på den tiden. Med den kameran fångade Bertil det mesta som hände i Askersund under en 40-årsperiod. Senare skaffade han sig en modern kamera, som han kunde ta färgfoton med. Bilderna finns nu i säkert förvar i Leif Linus Larssons samlingar, till glädje för dagens askersundare.

Bertil hade många fotoalbum som han visade för mej. I ett särskilt album samlade han bilder från Askersunds brandväsen.

”När jag började vid brandförsvaret var lönen 75 kronor om året och två kronor för varje övning. För eldsläckning fick vi två kronor första timman, sedan en och femtio för de följande” , upplyste Bertil.

När man väl hade bildat brandkåren i Askersund köpte stadens styrande snabbt en tvåhjulig utryckningskärra att dras för hand.

”I början på 30-talet satt jag en kväll vid min kristallapparat med hörlurar och lyssnade på TT. De sa bland annat att ett bostadshus i Åmmeberg hade brunnit och att brandkåren i Askersund hade varit där med en motorspruta och släckt. Det lustiga med den nyheten var att brandkåren i Askersund vid den tiden varken ägde bil eller motorspruta” omtalade Bertil.

Ofta blir dagens tidningar beskyllda för at överdriva och fara med halvsanningar. Men det var tydligen inte bättre förr….

Bertil mindes särskilt en utryckning med den tvåhjuliga kärran.

” En bil hade fattat eld i hotellgaragen. Jag hade spelat fotboll dagen före och fått en riktigt smäll på benet så jag haltade kraftigt. Det var nog en märklig syn att se oss komma igenom staden med en kärra och en brandman som haltade kraftigt”.

Fram till 1928 , innan brandkåren bildades i Askersund, tog staden ut brandpersonal från de olika gårdarna. En del fick bli pumpare, andra ”bara” vattenbärare. Några blev också dragare av slangkärrorna. Ingen slapp undan. I brandrullan från 1923 kan man läsa att borgmästare K G Bretzner bara blev uttagen som vattenbärare. Det var något han inte tyckte särskilt bra om. Han hade åtminstone kunnat få bli pumpare som borgmästare.

OBS! Flera bilder och mera text finns på na.se under Askersunsbloggen. Gå gärna dit och kolla



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1026
« FöregåendeNästa »