Oves Blogg

Oves Blogg

Länk till hemsidan:ovedanielsson.se

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

Askersundskonstnärer på konstrunda i Skåne

Mars 2014Skapad av Ove Danielsson mån, mars 31, 2014 23:18:16


  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1056

Arnbergs korsettfabrik

Mars 2014Skapad av Ove Danielsson lör, mars 29, 2014 23:02:10


  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1055

Röda näckrosor

Mars 2014Skapad av Ove Danielsson lör, mars 29, 2014 16:17:12

Turistfolket i landets kommuner har gjort det mesta av förberedelserna inför årets förväntade turistinvasion. För alla ansvariga hoppas på att det ska komma mycket folk just till deras kommun. Uppfinningsrikedomen är stor för att locka folk. I Askersund har man mycket gratis. Fagertärns röda näckrosor i Tived är fortfarande en av Askersunds kommuns största turistattraktioner. Folk från hela världen kommer för att titta på de mytomspunna och unika näckrosorna på ort och ställe. Under en period var de röda näckrosorna utrotningshotade. Limnolog Maud Wallsten, Uppsala, gjorde genom åren en stor insats för att rädda och föröka de röda näckrosorna. Det blev något av hennes livsuppgift.

Under en period var det verkligen kris för den unika växten. Men Maud jobbade på. Minns hur lycklig hon var när vi träffades vid sjön för ett antal år sedan. Då hade hon räknat in 40 vackra rosor. Och då hade hon också hittat en koppling mellan näckrosorna i Fagertärn och rosorna i den franske konstnären Claude Monets berömda näckrosdammar. Konstnären anlade sin världsberömda trädgård i Giverny norr om Paris , i slutet på 1800-talet.

Maud reste till Monets trädgård för att undersöka hur det verkligen låg till. Det var helt klart att Monets näckrosor hade anlag som härrörde från de röda Näckrosorna. I samband med andra världskriget växte dock dammarna igen. När upprustningen gjordes försvann de röda näckrosorna som hade anknytning till Fagertärn.

-Vi har tagit DNA-prov och jämfört så vi vet säkert hur det ligger till. Möjligen finns det svenska näckrosättlingar med på några av Claude Monets målningar, berättade Maud , för mej.

Maud hade en egen näckrosodling hemma i Uppsala. Fröna hämtade hon vid Fagertärn för att sedan återplantera dem i sjön så fort det var möjligt. För ett antal år sedan växte de röda näckrosorna i Fagertärn närmare land. De var lätta att se. Av någon anledning har rosorna närmast land försvunnit. Mauds teori var att fröna föll på allt för djupt vatten. Fröna orkar sedan inte att utvecklas i det mörka vattnet och djupa Fagertärnsvattnet trodde hon. I början av 2000-talet omplanterade Maud en näckros närmare land för att besökarna skulle få se den på nära håll som för i tiden . Till hennes stora besvikelse stals rosen. Den kanske finns i någon trädgårdsdamm nu…

Maud Wallsten

Näckrosorna i Fagertärn brukar blomma i slutet av juni. Men det gäller att komma mitt på dagen för att få se blomsterprakten. När kvällen kommer slocknar rosorna precis som vi människor.

De röda unika näckrosorna i Fagertärn upptäcktes i juli 1856, av den då 24-årige Uppsalastudenten Bernhard Kjellmark. Det var hans livs upptäckt. Han var i trakten för att besöka sin bror bruksförvaltare Adolf Kjellmark. Han kom med hästskjuts från Ramundeboda till Aspa bruk. Under de tre veckorna hos brodern gjorde den kultur-och naturintresserade Bernhard många strövtåg i omgivningarna. Ortsbor berättade för honom att det fanns en liten sjö inne i vildmarken med vackra röda näckrosor. Och Bernhard begav sig dit för att kontrollera sanningen. Från början trodde han att det bara var en skröna.

Ryktet om de fagra blommorna spreds snabbt och många ville ha den. För att skydda rosorna från utrotning förbjöd markägare Rutger Robson i Aspa, all användning av båtar i sjön. Det här var i slutet på 1800-talet. Förbudet hjälpte inte. I slutet på 1890-talet salufördes korgvis med röda näckrosor vid torgdagar i Askersund och på andra ställen också. 1905 beviljade landshövdingen i en resolution fridlysning av de röda näckrosorna. Den som bröt mot fridlysningen hade höga böter att vänta.

Men det finns en mera spännande historia om de röda näckrosorna, som säger att färgen rosorna kommer från en fiskareflickas blod. Enligt en sägen bodde en fattig fiskare och hans dotter vid den lilla sjön. För var dag han vittjade sina nät blev fångsten allt sämre och både dotter och han magrare. En dag när han som vanligt drog upp sina nästan tomma nät hörde han ljuv musik och fick syn på en man, som satt och spelade på stranden. Det var Näcken, som sa:

-Du får ingen fisk, om du inte ger mig din dotter till äkta maka.

Fiskaren berättade förstås inte för flickan vad som hänt men till sist, när hungern blev för svår, tvingades han gå med på Näckens begäran och genast blev hans nät fulla av fisk.

När flickan fick reda på det gick hon förtvivlad ner till sjön, och då dök Näcken upp, tog hon fram sin kniv hon hade gömt i klänningen, stack det i sitt hjärta och hennes blod spreds i vattnet. De vita näckrosorna hade färgats röda för evigt av den stackars flickan blod

Nils Gumaelius tog fram en mycket informativ skrift till 150-årsminnet av Bernhard Kjellmarks unika upptäckt 1856. Och inte nog med det Jan Mårtensson kom ut med en deckare 1987 med namnet ” Den röda Näckrosen”. För den som inte har läst den är en del av handlingen också förlagd till Askersund. Minns att bokhandlare Walfridsson i Askersund kom till mej och berättade att boken nådde höjden av kultur på den och den sidan. Vid en närmare kontroll visade det sig att han själv var omnämnd just på de sidorna.

OBS! Bloggen finns också på na.se under Askersundsbloggen.



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1054

Utsmyckning KKC

Mars 2014Skapad av Ove Danielsson fre, mars 28, 2014 10:48:20


  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1053

Stor ungdomsverksamhet inom IFK

Mars 2014Skapad av Ove Danielsson ons, mars 26, 2014 23:53:23

IFK Askersund kommer väl laddade till årets fotbollssäsong. Förra året var IFK bara ett mål från att gå upp i division fyra. Kanske det är dags i år med förstärkningar både på spelar-och tränarsidan.

Senaste årens populäre tränare Mikael Åkesson är kvar, men har nu fått hjälp av Heintz Malmarowski. Heintz har ett fotbollsförflutet i Skyllberg och Åmmeberg, där han var stöttespelare. Skadade Linus Börjesson återfinns också i tränarstaben, som nu också fått en ansvarig för administrationen i Ann-Sofie Fahlström. Anders Hansson är materialförvaltare.

Heinz Malmarowski och Mikael Åkesson ansvarar för IFK:s fotbollsträning i år.

På ungdomssidan växer IFK så det knakar. Förra året hade klubben elva lag igång. Det fodras en stor ledarstab och mycket stöd från kommunalt håll för att klara det stora ungdomsintresset för sporten. Vid årsmötet för någon dag sedan så framgick att drygt 250 ungdomar hade deltagit i verksamheten under det gångna året.

Ann-Sofie Fahlström ansvarar för administrationen av IFK:s seniorlag i fotboll.

Ett stort problem för IFK är kritning av alla planer för seniorlag och alla ungdomslag. Det är fyra olika storlekar på planer som måste ritas upp, kanske flera gånger i veckan. Så många ideella krafter har inte IFK. Det är en stor uppgift där det krävs flera personer om det ska skötas av frivilliga. Anläggningen är kommunal, men kritningen ingår inte sedan ett antal år tillbaka av rättviseskäl. Ordföranden Petra Gustafsson letar med ljus och lykta efter frivilliga krafter till kritningen. Den som är intresserad kan anmäla sig till Petra. Hon har inget emot att det blir flera.

För att klara den växande verksamheten ekonomiskt krävs det stora insatser och mycket jobb från styrelsen. Det stod helt klart vid årsmötet. Och det fanns många idéer och förslag på hur det skulle gå till.

Parkeringsfrågan upp vid själva anläggningen vid Solberga diskuterades också. För några år sedan lämnade en i person i föreningsstyrelsen in ett medborgarförslag på en lösning som fullmäktige antog. Det rådde stor enighet om det. Förslaget gick ut på att plocka ta bort några onödiga häckar, för att lösa en del av problemet. Fullmäktiges beslut har ännu inte fullföljts. Men det kommer säkert vad det lider trodde de närvarande på årsmötet.



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1052

Konstnärer med egna gatunamn i Askersund

Mars 2014Skapad av Ove Danielsson ons, mars 26, 2014 17:11:46

Var för några dagar på en föreläsning om Askersundskonstnären Börje Sandelin i biblioteket. En intressant föreläsning med film av Alf Fransson och med Marianne Pettersson som föreläsare. Sandelin har inte varit så uppmärksammad i sin hemstad som Folke Dahlberg och Hjalmar Trafvenfelt. Men han har i alla fall fått en gata döpt efter sig precis som de andra två. Alltid något. Vad det lider blir det säkert någon utställning även om Sandelins konstnärskap.

Börje Sandelin

Förr i tiden var det ganska vanligt att döpa gator efter personer som gjort sig kända på ett eller annat sätt. Med det förkommer allt sälla nu för tiden att kommuner hedrar kända personer med ett gatunamn. Senast det hände i Askersund var när konstnärerna Folke Dahlberg och Börje Sandelin hedrades med gator ute på Hagaområdet. IFK Askersunds förre ordförande Torsten Carlsson, fick också en gata döpt efter sig på en plats som ligger intill gamla idrottsplatsen. Frågan är ändå om inte Bandyvägen var ett bättre namn. Det var ju den sporten som satte Askersunds kommun på kartan över hela Sverige en gång i tiden.
OBS! Det finns mera text och bilder på na.se Askersundsbloggen. Titta gärna in dit.



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1051

Promenader i liten stad

Mars 2014Skapad av Ove Danielsson sön, mars 23, 2014 15:14:15

Trasiga bilar brukar vara ett elände, men hur underligt det en låter kan det också komma ut något positiv av det hela. Så har det varit i Askersund. År 1939 skrev redaktör Joel Haugard följande i sin lilla bok ” Promenader i liten stad” följande:

”Vi ämnar oss ta en liten titt på sommaren genom bilfönstret. Det är tidigt på morgonen en junidag –vår första semesterdag. Nu äntligen kommer hon! Jag ser henne i en spegel i ena bilhjulets stora nickelnav. Förseningen får sin förklaring. Hon debuterar i en ny dräkt i lysande marinblått, och en så kallad tamburinhatt, likaledes ny för dagen, befinner sig i glid ned mot hennes högra axel. Om ett par sekunder trampar en elegant sko av ljusgrått ödleskinn på bilens fotbräda, och jag trycker en liten hand, i vilket blodet slår som varma böljor. All väntan är glömd.”

Det är 75 år sedan Haugards lilla bok om promenader kom ut. Det kanske blir jubileumspromenader i år.

Tyvärr blev det ingen lyckad biltur. Och tur kanske var det. Bilen startade inte och istället fick de romantiska paret ta sig en liten promenad i Askersund. Hade bilen startat hade det inte blivit någon promenad och troligen inte heller någon bok. Enligt författaren var batteriet slut. Fortfarande ordnar turistnäringen promenader i Askersund med utgångspunkt ifrån Haugards lilla fina bok som på omslaget bär en teckning av konstnären och särlingen Folke Dahlberg. Om det är så kan turistnäringen fira med jubileumspromenader i år. Det är 75 år sedan boken om promenader kom ut.

Händelsen inträffade förmodligen vid Storgatan. Alla städer med klass har en stor gata. I Askersund har Sundsbrogatan genom staden tagit över rollen som den stora gatan i Askersund. Annat var det förr. Det visar gamla bilder.

Sammanfattningsvis är det bara att konstatera att även gamla trasiga bilar kan leda till något gott. Även om det bara råkar vara ett trasigt batteri. Plockar också med några bilder och notiser från Storgatan för att bloggläsare ska hitta den rätta stämningen.

Leif Linus har bidragit med bilder och notiser från sitt stora arkiv. Även Kjell Johansson har en bild.

OBS! Flera bilder finns på na.se och Askersundsbloggen. Gå gärna dit och kolla.



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1050

Vännen Birger "Tjommen"

Mars 2014Skapad av Ove Danielsson tor, mars 20, 2014 23:21:15

Många gånger har jag fått frågan om jag inte kan skriva om Birger ”Tjommen” Andersson. Han var en mycket välbekant person och ett original i Askersund. Och folk glömmer inte sina original. Vi får se när jag själv slänger in handduken för gott. Birger och jag kände varandra väl.

Birger var 74 år när han avled 1974. Han var döpt till Karl Birger Verner och kom från en mycket fin släkt, med kända namn som Samzelius och Schultz. Själv hade jag daglig kontakt med Birger under fem-sex år, som anställd vid Slakteriföreningen. Birger och jag höll till i samma hus. Han var lite gårdskarl och skötte eldningen åt fastighetsägare Lönn. När det var som kallast sov han också över i pannrummet och det var väl inte mycket att säga om det. Säkert var det bättre än att gå hem till något kallt rum. Många tyckte naturligtvis att det var märkligt med Birger levnadssätt. Men inte han själv. Och själv hade jag inga synpunkter på Birgers sätt att leva efter alla samtal med honom. Man väljer sina liv så gott det går.



I sin ungdom hade han varit ett snobbigt affärsbiträde. Vad som hände sedan finns det massor av teorier och rykten om. Men ingen vet. Och han berättade aldrig det för mej. Många tyckte synd om honom och skänkte kläder. Enligt säkra källor hade han kläder som kunde ha räckt till att öppna en butik. Själv log han bara åt det hela. Birger klagade aldrig på samhället. Han verkade rätt nöjd med sitt att leva. Det var mesta andra som tyckte synd om honom.

Varje dag träffade jag Birger i pannrummet, ofta med en tidning. Han lästa noga igenom de tidningar som hyresgästerna i huset kastade. På det viset var han insatt i det mesta som hände i samhället. Han var en klok karl trots sitt udda levnadssätt. När jag kom visste Birger att jag hade med mej lite mat. På mitt jobb fanns alltid ”bitar” från korv och annan smörgåsmat som jag höll undan till Birger. Minns att det sprack en ärtkorv på tre kilo vid ett tillfälle, som jag lämnade över till Birger. Tror till och med att det var en torsdag. Han blev mycket glad över den godbiten, som han åt kall med mycket god aptit.

Birger tyckte också om pilsner. Och ibland blev det för många, men han var aldrig otrevlig. Jag bad honom många gånger att inte komma in i affären och fråga efter mej på lördagar när det var fullt av folk, men det glömde han efter några pilsner. Inte för att jag skämdes för honom, men det var mer andra som hade synpunkter. ”Är Ove här ropade han ut över lokalen”. Tror inte min chef gillade det något vidare och heller inte alla tanter som skulle handla. För det var tanter som handlade på den tiden. Mina leveranser till Birger gick genom källarutrymmet. Det hade vi enats om. Men det var inte alltid så lätt att komma ihåg för Birger. Och jag stal inte några måltider till Birger från firman. Alla konservburkar han fick av mej hade jag tjänat ihop pengar till själv. Vill inte skryta med att jag är någon särskilt fin människa, men har man vänner så har man. Även om folk kallar vännen för ”Tjommen”. Och vem vet, man kan själv hamna i samma situation. Det är tillfälligheter som ofta avgör ens liv. Så har det varit för mej och så var det för Birger.

Vid ett tillfälle på 50-talet var det en filminspelning i trakterna runt Askersund. Filmbolaget sökte statister och Birger anmälde sig. Filmbolget bjöd på mat och kaffe. Statisterna fick också en slant. Birgers roll blev att spela en drucken vedhuggare. Tyvärr gick han in lite för hårt i rollen, så det blev inte så många filmdagar.

Birger skulle vara statist när filmen "Häxan" spelades in i Askersund på 50-talet. Karriären blev dock kort. Han skulle spela en "törstig" vedhuggare. Han tog sin roll lite för allvarligt.

Ibland lånade Birger några kronor till en ”dricka” som han sa. Han kom alltid tillbaka med pengarna. Men tiggde han pengar, som hände ibland, var det upp till mej. Birger höll isär lån och tiggeri.

Mot slutet av sin levnad bodde han i ett hus på Norra Bergen strax intill Vattentornet. Naturligtvis fick huset namnet ”Tjommebo”. I slutet av sin livsvandring berättade han för mej att han hade fått ”något skit i halsen” och hade svårt att äta. Han förstod inte vad det kunde vara. Det var ingen riktigt förkylning. Birger dog i cancer den 10 september 74, men väldigt många pratar fortfarande om honom när gamla Askersund kommer på tal.

Leif "Linus" och Kjell Johansson har hjälpt till med bilder



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1049
Nästa »