Oves Blogg

Oves Blogg

Länk till hemsidan:ovedanielsson.se

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

Fullmäktige i Askersund

Mars 2014Skapad av Ove Danielsson mån, mars 17, 2014 17:38:10


Förr satt stadsfullmäktige alltid i rådhuset och tog sina beslut. Det var självklart.

Politikerna i Askersund har bestämt att fullmäktige ska utlokaliseras till några av tätorterna under året. Allt för att förbättra den kommunala demokratin. Men jag sticker nu ut hakan lite. Tror jag vet andra och bättre sätt. Satsa på informationsmöten istället där folk får komma till tals. För ett antal år sedan gjordes ett liknade försök, men som avbröts ganska snabbt. Intresset för sammanträdena var inte nog stort. Läget är väl ungefär detsamma i dag. Och det är också en apparat för kanslipersonalen att flytta sammanträdena.

Kommunen utreder nu hur man ska kunna nå ut på ett bättre sätt till innevånarna. Vissa åldersgrupper i aktiva åldrar har man svårt att nå till och få med i diskussionerna. Personligen tror jag inte man gör det genom att flytta ut några fullmäktigesammanträden. Sådana möten är formella och måste vara så för att besluten ska bli lagliga. Det finns inget utrymme för utomstående att göra sig hörd. En gång i Askersund när jag var journalist räckte en man upp handen under mötet. Han påstod att det fanns viktiga saker att tillföra som han var ensam om. Men det tyckte inte ordföranden Norefors.

Nyttan med utlokaliseringen kan vara att väljare för möte politiker före och efter mötet. Men till skillnad mot riksdagen får inte ens applåder förkomma. Och det kanske är tur för ”Garvis”, Tony, Kenth och mej som brukar lyssna på fullmäktige i Askersund. Det skulle bli jobbigt och knappast höras. Och själv har jag lite ont i en axel för att kunna klappa ordentligt.


Fullmäktige är formella möten som måste klubbas på ett lagligt sätt. Och det klarar ordföranden Inger Trodell på ett bra sätt. Men nu för tiden är det mest lugna gatan.

Under mina 30 år som journalist bevakade jag bland annat politiken. Det är viktigt för en tidning att informera kommuninnevånarna om vad som är på gång och hur politikerna tänker. Till skillnad från fullmäktige lockade samrådsmöten med ortsbefolkningen alltid storpublik. Och gör så fortfarande. Det var frågor som berörde och folk fick komma till tals. Vid skolnedläggningen i Zinkgruvan var det fullsatt i Folkets hus. Samma var det vid diskussioner om Snavlunda skola, när Edö-projektet presenterades i Folkets hus, när information om verkstadsområdet lämnades, om skolbygget, för att inte tala om presentation av olika byggplaner. Jag kan räkna upp massor av sådana möten som både handlat om positiva och negativa saker för invånarna. Sådant väcker stort intresse.

Förr i tiden kunde det finnas lite överraskningar vid fullmäktige och det berodde på småpartier som stod utanför den etablerade partierna. Deras chans att göra sina röster hörda var bara i fullmäktige. Och då passade man verkligen på att göra det också, även om tonläget inte alltid var det bästa. I dag är läget helt annorlunda. Nu är det bara sverigedemokraternas representant som finns lite utanför de etablerade partierna. Men han finns sällan med på fullmäktigesammanträdena och då är det svårt att göra sin röst hörd.



  • Kommentarer(1)//blogg.ovedanielsson.se/#post1048

Sveriges längsta lastbil

Mars 2014Skapad av Ove Danielsson fre, mars 14, 2014 09:04:18

Längre lastbilar kan ge lägre utsläpp kunde man läsa i en NA-artikel. I två år hade 32 meter lång lastbil på prov trafikerat E6 mellan Malmö och Göteborg. Bilen är sju meter längre än den i dag tillåtna längden och har visat sig vara miljöeffektiv. Utsläppet per gods är betydligt mindre än för en vanlig lastbil.




Långa lastbilar är dock inget nytt för askersundarna. För drygt 50 år sedan inhandlade ägarna till Askersundsverken, familjen Franzén, en lastbil av kolossalformat för frakt av oljefat ut i Sverige. Bilen med det långa släpet var på den tiden Sveriges längsta bil, just 32 meter. Den väckte stor sensation. Tidningarna skrev spaltmeter om fordonet.

Många askersundare har ännu inte glömt jättebilen. Och det är inte så konstigt. Nästan halva Askersund jobbade på Askersundsverken. Har man inte jobbat där själva, så är det alltid någon släkting som gjutit villapannor eller pressat oljefat på gamla ”verket” i Strandparken..

Bild:Kjell Johansson

Anledningen till att familjen Franzén köpte den stora bilen var inte så mycket för miljön. Järnvägen från Askersund till Lerbäck lades ned. En bil som kunde lasta lika mycket som en järnvägsvagn eller mera var nödvändigt. John-Axel Franzén hade bott och jobbat i Tyskland. Han hade sett stora bilar rulla fram på de tyska vägarna. John-Axel kom hem och började jobba i familjeföretaget. Han tog också fram ritningsförslag på hur bilen skulle se ut. Och vara konstruerad.

Det blev en Volvo. Ryds i Virserum ställde sedan i ordning bilen. Volvon rullade sedan tio år på den svenska vägarna. tid då Askersundsverken var igång med tillverkningen.



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1047

IFK vill flytta skolbaracken till Solberga IP

Mars 2014Skapad av Ove Danielsson ons, mars 12, 2014 19:33:24

IFK Askersund är intresserade av den gula baracken vid Sjöängsskolan. Skolbygget är igång och den måste förmodligen snart flyttas. IFK har tidigare varit kontakt med kommunfolk om baracken. Brev har gått till olika nämnder och styrelser. Förhoppningar om att få ta över byggnaden är stora. Det skall väl sägas på en gång att det är en kommunal anläggning som IFK använder.

Läs brevet nedan:



Om det blir så att baracken flyttas till Solberga IP, så är det inte första gången en sådan byggnad har flyttas till en idrottsplats. Under många år fungerade en barack som stod på rådhustomten till omklädningsrum. Även den gången var det kommunen som ägde anläggningen och IFK som använde den mest.

IFK var ägare till gamla IP men skänkte bort området med löfte om en ny kommunal idrottsplats och ett klubbrum. Det tog många år innan det löftet förverkligades, men nu är det som var tänkt från början. Nu är det en kommunal idrottsplats som alla har tillgång till. Men det saknas omklädningsrum vid fotbollsplanerna.

Det stora problemet vid förra barackflytten på 60-talet var att flytta den från centrum ut till gamla IP genom stan. Gatorna är trånga och det fanns många skyltar som måste plockas bort. Allan Nordström stod för den besvärliga flytten en sen kväll för att inte störa trafiken. Och han lyckades med konststycket att få byggnaden på plats. En byggnad som var mycket välkommen för oss som spelade fotboll på den tiden.

Allan Nordström förbereder flytten av baracken från rådhustomten på 60-talet.

Det var trång mellan husen när flytten gjordes.

Baracken på plats vid gamla IP. Byggnaden syns längst bort till vänster.

Flytten av skolbaracken blir betydligt enklare om det skulle vara så. Det finns inte så många trånga gator att passera och sparsamt med affärsskyltar. Och nu finns det säkert bättre maskiner att flytta med än vad Allan Nordström hade att förfoga över.



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1046

Rufus ordnar maten själv

Mars 2014Skapad av Ove Danielsson mån, mars 10, 2014 19:09:51



Familjen Callmyrs katt Rufus är en duktig och rejäl katt. Som nu i helgen då han ordnade både lunch, middag och kvällsmat på egen hand. Och det var han mycket stolt över. Det syns tydligt på bilden. Familjen bor i kanten av Tiveden. Bilden är plåtat av Rufus husse Tommy. En fin bild, ungefär som på en gammal skolplansch.





  • Kommentarer(1)//blogg.ovedanielsson.se/#post1045

Harald i Stadskvarn teknisk problemlösare

Mars 2014Skapad av Ove Danielsson sön, mars 09, 2014 18:18:24

Det kan vara jobbigt att hämta sin NA på morgonen om brevlådan sitter allt för långt från frukostbordet. Som i mitt fall. Regn, blåst och snö kan få den mest hårdhudade person att tveka för att få in sina nyheter. Men man gör det. Det har blivit en morgonritual som inte går att undvara för de flesta. Problemet med tidningen och posten löste vännen Harald Pettersson i Stadskvarn norr om Askersund på sitt eget finurliga sätt. Istället för att gå ut till vägen där postlådan satt, vevade han in lådan till huset med hjälp av en vajer. En enkel och fyndig konstruktion. Det fungerade innan posten började med ett antal postlådor samlade på ett ställe. Då kom det ingen post längre i Haralds unika låda.

Postlådan på väg in.

Harald som nu hunnit bli en bit upp i åren älskar att skruva, bygga om och konstruera nya tekniska apparater. För det mesta ägnar han sig åt lite större maskiner. En gång i tiden var Harald brobyggare. Han har själv varit ansvarig för tio olika brobyggen i Norrland, då han hade en egen firma i branschen. Harald var också med vid ett otal ombyggnader av glasugnarna vid Hammars glasbruk. Han byggde en lyftkran som passade just vid Hammars glasbruk. Kranen har han kvar ännu och varit till stor nytta för honom i olika projekt.

Problemet med mopeder som låter allt för högt löste Harald redan 1994. Han konstruerade då en helt ljudlös moped ihop med en kompis . Moppen drivs med batteri. Laddningen räcker ungefär i fyra mil. Själv tyckte jag det var lite konstigt när jag såg moppen första gången. Harald kom susande på sitt fordon helt ljudlöst.

När gamla systembolagets lager revs i Askersund på 80-talet, tog Harald hand om jobbet. Tror om ni vill, men den gamla lagerbyggnaden finns upplockat i skogen bakom Haralds hus. I dag används det gamla lagret till verkstad. Det var inte många som trodde att Harald skulle få användning av de stora betongblocken från systemet. Kullen där verkstaden ligger har Harald döpt om till ”Golanhöjden”.

Bilder på Systembolagets lager som har plockade ner och byggde upp igen hemma vid huset.
Bilderna kommer från Leif Linus arkiv


För ett antal år sedan byggde Harald en röd liten stuga som han tänkte placera på en kära. Enligt planerna skulle det bli ett rullande semesterhus att bo i. Tyvärr gick inte planerna i lås. Sjukdomar i familjen satte hinder i vägen för den rullande semesterdrömmen. När det gäller tekniska prylar och motorer är inget främmande för Harald i Stadskvarn.” Men så gick jag också ett extraår i Läggesta allmänna läroverk (Läggesta skola). Jag lärde mej mycket på det extraåret” berättade Harald skämtsamt för mej en gång.

Det senaste stora projektet Harald genomfört är att en pool på berget strax intill huset. Det är ett imponerande bygge. Bassängen är cirka 15 meter lång! Harald har sprängt jobbat och slitit. Och bada i bassängen har han också hunnit med .



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1044

Ny Askersundsbok snart ute

Mars 2014Skapad av Ove Danielsson tor, mars 06, 2014 23:40:41

Fotograf Ulla-Britt Jonsson på Norra Bergen i Askersund har jobbat fram materialet till en ny bok om Askersund. Boken kommer ut i början av april. Bilderna illustrerar händelser i dagens Askersund. Några äldre klassiska svart-vita bilder finns också med.


Ulla-Britt har gett ut och medverkat i ett antal böcker tidigare. Hon har haft funderingar länge på att ge ut en Askersundsbok. Det skulle vara en lättläst bok med bra bilder, och en bok utan för mycket siffror och årtal. Och lagom dyr, en bok för allas plånbok. Riktigt när boksläppet blir av är ännu inte klart. Boken innehåller tio avsnitt.

Redaktör Joel Haugard gav ut en mycket faktaspäckad bok 1940 med namnet ”Askersundiana”. Den är gångbar fortfarande som en uppslagsbok för alla som vill veta något om gamla Askersund. En viktig bok. Men det har kommit till många nyheter i Askersund sedan 1940 och det speglas i den nya Askersundsboken.

Projektarbetet till den planerade boken har skett genom ett stöd av EU. Föreningen Gamla Askersund har stått bakom ansökan till EU. Kommunen kommer att köpa ett antal böcker för att använda som gåvor vid pensionsavgångar, avslutade anställningar, representation och vid andra lämpliga tillfällen. Boken kommer naturligtvis att också finnas till försäljning i stadens bokhandel och vid Turistbyrån.

Fotograf Ulla-Britt Jonsson

Nyligen kom det ut en bok i Lekeberg, ”Stil och kvalitet. När Klaessons möblerade världen” skriven av Rolf Jansson. Kostnaderna för den boken stod Lekebergs Sparbank i Fjugesta för. Vad jag hört är den boken i det närmaste slutsåld. Kanske något liknande kan ske i Askersund…

Hur kan jag då veta allt det här? Inte så konstigt. Har medverkat med texten till den kommande boken, även om det är lite knepigt att skriva om sig själv. Det är inte särskilt bekvämt, men nu är det som det är och jag kommer inte undan.



  • Kommentarer(3)//blogg.ovedanielsson.se/#post1043

"Blomsterhultarn" tog ansvaret för miljön

Mars 2014Skapad av Ove Danielsson mån, mars 03, 2014 19:55:06

Miljöfrågorna är numera ett viktigt inslag i nästan alla politiska debatter. Miljömål presenteras nästan varje dag. Hur ska man komma till rätta med alla utsläpp? Det är många politiker som gruvar sig över vilka beslut som ska fattas för att rädda miljön år kommande generationer.

"Blomsterhultarn" på Sundsbrogatan

När jag läser miljömålen kommer jag att tänka Emil ”Blomsterhultarn” Pettersson. Han låg 50 år för sin tid utan att veta om det. Emil använde en handdragen kärra för sina paketleveranser till stadens handlare. Inget utsläpp alls. Om inte godset på kärran var för tungt så han var tvungen att ta i.

En gång i tiden kände alla askersundare ” Blomsterhultarn” och han i sin tur kände alla askersundare. Emil bodde i Stadsparksområdet och var lite eljest. Under många år var han ett inslag i gatubilden med sin dragkärra. Han började som häståkare, och det slutade med handdragen kärra.

Emil Pettersson slog ner sina bopålar vid Blomsterhult i Askersund 1917. Att få bosätta sig på ett ställe med det namnet är inte det sämsta. Stället låg i kanten av Stadsparken där man i dag går upp över berget till Kaffestugan. I dag är det villor där. Emil var en bra berättare som gärna kryddade sina historier. Men vad gjorde det. De blev ofta bättre och roligare.

Jämsides med jordbruket drev han åkerirörelse. Han var ensam herre på täppan på den tiden och hans ekipage fick tjänstgöra som såväl mjölkskjuts, hästspänd flyttbil, taxi och likvagn. Tre hästar hade ”Blomsterhultarn” i sitt stall och det var fogliga dragare alla tre. Några allvarliga skenolyckor inträffade aldrig, med undantag vid ett tillfälle då en av hästarna fick syn på en kamel. Det var cirkus i stan och när hästen fick syn på ett av de ovanliga djuren satte han av i sken. Men hästen lugnade sig när ”Blomsterhultarn” skyndade till. Han berättade om händelsen med stolthet. Det var ett bevis på vilken hästkarl han var.

Emil berättade ibland minnen. Ett kärt minne var när han drog upp 700 kilo braxen på ett enda fiskeredskap. Han var som synes också en storfiskare och det fanns bra fiskehistorier även på den tiden. Emil såg dagens ljus vid Gammelrödjan 1866 , ett litet torpställe under Aspa bruk. Stället brukades av far och son i generationer. Emils far skulle försörja fyra barn, sin svärmor, sin styvmor och sin gamle far. Vid 19 års ålder tog Emil farväl av hembygden för att träda in i kronans kläder. Under tre år tjänstgjorde han på Hästvårdskompaniet på Marieberg i Stockholm. Därifrån hade Emil många minnen att berätta om. Bland annat ett möte med kung Oskar II

-Skål mina kamrater , sa kungen, när han hälsade på, i kväll får ni permission till klockan tolv. Men på tolvslaget ska ni vara tillbaka och vara tysta. Då ska jag sova, var kungens besked.

Annars var det mest hästminnen han ville berätta om från militärlivet, som om den granna märren Annu. Hon hade hett blod i ådrorna och sparkade bakut så det blixtra omkring henne. Ingen ville ha med henne att göra utom Emil, som anmälde sig frivilligt för att ta sig an ”vilddjuret”. Med ett par sockerbitar i näven närmade sig Emil märren Annu. Och det var det som behövdes. Lite vänlighet.

-Hon tålde inte hårdhandskar den sköna märren . Så är det med ”kvinnset”, upplyste Emil.

Priset för en hästkörning från Stubbetorp i Emils ungdom var 2:50 kronbor tur och retur. Krokade Pettersson för två hästar ökade priset till 5 kronor. Men då gick det också lite fortare. Vid 14 års ålder flög Emil ur boet för att börja tjäna som lantarbetare vid Karstorp. Då var det oxkörning som gällde. Emil körde kol från Aspa till Igelbäcken. Som returfrakt till Aspa hade han tackjärn.

Emil ”Blomsterhultarn” verkade nöjd med livet. Det var bara en sak som grämde honom. Just som han stod i tur att nå den eftersträvansvärda befordringen till vicekorpral tvingades han av olika anledningar hem till Askersund igen.

Det jag själv mins bäst av ”Blomsterhultarn” var hans besvikelse över när det inte fanns några paket vid station att hämta och köra ut med sin dragkärra. Då kunde han bli riktigt upprörd, för att utrycka sig milt. Åkare med hästar hade roffat åt sig alla paketen till utkörning innan ”Blomsterhultarn” dök upp för dagen. Minns att Zetterlund på station sparade några mindre paket till honom på senare år. Mest för att slippa hårda ord. Förmodligen betalade handlarna någon krona för varje paket. Och ”Blomsterhultarn” var ekonomisk.

Det här var historien om Emil Pettersson i Blomsterhult. Namnet på tomten har inte överlevt moderna tider. Det är synd. Det var ett vackert namn, liknande Rosenbad i Stockholm.



  • Kommentarer(1)//blogg.ovedanielsson.se/#post1042
« Föregående