Oves Blogg

Oves Blogg

Länk till hemsidan:ovedanielsson.se

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

Valle i koja

Oktober 2014Skapad av Ove Danielsson fre, oktober 31, 2014 19:25:22

Karl Valdemar Johansson tillbringade 15 år av sitt liv i en enkel jordkula i skogen. Nu har hans gravsten kommit tillbaka till Snavlunda kyrkogård som ett minnesmärke över ett märkligt liv.

När gravrätten på Snavlunda kyrkogård gick ut efter 50 år och det inte fanns någon gravrättsinnehavare så togs minnesstenen efter honom bort och skulle destrueras. Efter Snavlundabornas många frågor är den nu återfunnen och satts tillbaka som ett minnesmärke efter en märklig man.



Nu har också Alf Fransson och Anders Gustafsson gjort en film om Valle med hjälp av bröderna Oscarsson. Premiären sker Anndag Jul i Snavlundas hembygdsgård.

Conny Sandberg, som också står för speakerrösten i filmen, har skrivit följande om ”Valle i Koja”:

”Valle i koja”. Vi minns honom som den person som tillbringade 15 år av sitt liv, på ålderns höst, i en jordkula i skogen norr om Björstorp i Snavlunda. Hans namn var Karl Valdemar Johansson.

Nu blir delar av hans liv film. Filmarna Alf Fransson och Anders Gustavsson har tagit sig an Valles öde. Detta på initiativ av bröderna Stig och Willis Oscarsson, vilka båda minns Valle då han bodde i sin jordkula.

Han föddes den 21 maj 1882 under små omständigheter i Viby socken på en plats som heter Stenhagen. Han var yngst i en syskonskara på fem barn. Han dog nästan 80 år gammal den 23 januari 1962.

Men vi visste inte så mycket om Valles liv innan tiden i Björstorp. Ja Med hjälp av hembygdsforskaren Ruben Oscarsson har vi tittat lite djupare i landsarkivets handlingar. Och fram träder en berättelse om ett liv som korsats av en hel del besynnerligheter. Det är lätt att förstå att Valle efter sin ungdomstids kontakter med myndighetspersoner hyste en viss skygghet inför lagens förlängda arm.

Valle bodde länge hos föräldrarna. Fadern dog år 1902, 77 år gammal. Valle var 20 år. Valle bodde ensam med mamman. Hon var inte heller frisk och togs ibland in för vård. Vid juletiden 1907 vistades mamman på fattighuset i Viby där hon sedermera avled. Valle var ensam i stugan. Han tillverkade kvastar. Det blev ett dussin tillverkade varje dag. Dem sålde han för mellan 5 och 25 öre. Vid tillverkningen blev det en del spill. En kväll i jultid 1907 var det kylslaget och Valle tände en brasa. Det ville sig inte bättre än att elden tog fart i resterna av kvasttillverkningen när han somnat. Sedan utbröt en sotbrand. Valle kunde nätt och jämt rädda sig själv ur lågorna.

Ett rykte uppkom att han själv tänt på stugan. Det blev upprinningen till en rättsprocess som återspeglas i många sidors utredningar och domstolsprotokoll. Han blev åtalad för ”vållande till eldskada på annans egendom”.



Sedan försökte Valle, i sin vanmakt, hålla sig undan rättvisan och var på flykt över ett år. Bl a gömde han sig hos svågern i Värmland samt på gårdar i Kristinehamnstrakten. På en gård fanns en piga som var nära att avslöja honom. Under flykten i Värmland förfrös han en fot och hamnade med en bondes hjälp på sjukstugan i Ramsberg. Där amputerades alla tår på ena foten. Samtidigt blev han avslöjad och häktad och återförd till Örebro. Där satt han på länshäktet på Slottsgatan. Troligen satt han aldrig på Örebro Slott som ryktet säger. Det nya häktet på Slottsgatan öppnades 1859 och i samband med detta försvann sannolikt Slottshäktet.

Valle satt tidvis häktad. Han blev så småningom av domstolen hänvisad till vård på hospital. Någon fängelsedom, har vad vi kunnat reda ut aldrig avkunnats. Men Valle sökte ändå friheten och rymde på mer eller mindre sofistikerade sätt från vårdanstalterna. Det var svårt att hålla honom i förvar om det än skedde på sjukhus.

Han bodde ofta hos brodern Per i Björstorp. Per var 17 år äldre än Valle. När fadern dog och modern bodde på fattighuset är det inte svårt att förstå att Valle sökte sig till sina äldre syskon. Framför allt Per men också till systern Johanna i Lesjöfors. I flyttningslängden kan man se att Valle officiellt flyttade till Björstorp den 9 december 1930. Men han tillbringade sin tid där långt tidigare.

År 1947 flyttades brodern Per till ålderdomshemmet. Valle blev lämnad ensam och han var rädd för att samma öde skulle gå honom till mötes. Därför flyttade han ut i skogen. Första året bodde han i en bostad av uppstaplade torvor. Sedan byggde han sin lilla koja där han i stort sett bodde fram till sin död år 1962.

När gravrätten på Snavlunda kyrkogård gick ut efter 50 år och det inte fanns någon gravrättsinnehavare så togs minnesstenen efter honom bort och skulle destrueras. Efter Snavlundabornas många frågor är den nu återfunnen och sätts tillbaka som ett minnesmärke efter en märklig man.

Det har varit en spännande uppgift att få söka i domböckerna som skrevs för över 100 år sedan samt att följa Valle från ungdomen till dess att han bosatte sig i Bredmossen i Björstorp. Vem av oss skulle idag klara av att uthärda ett liv i en jordkula under 15 års tid. Allt för att han inte riktigt kunde föra sin talan mot myndigheterna och för att han var en person med stor integritet och frihetslängtan. Den som vill veta mer rekommenderas varm att se den nygjorda filmen när den kommer att visas under vintern.



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1173

IFK håller Öppet Hus på Solberga

Oktober 2014Skapad av Ove Danielsson tor, oktober 30, 2014 11:01:02

IFK:s ordförande Petra Gustavsson och styrelsen har tagit initiativet till ett Öppet Hus på Solberga


För en tid sedan hade IFK Askersund utställning på biblioteket med anledning av föreningens 110-årsjubileum. Många besökte utställningen och hade önskemål om att se flera bilder och klipp. Därför beslutade IFK att hålla Öppet Hus den 8 november i klubblokalen på Solberga. Då visar också Leif Linus några IFK-filmer. Några hedersmedlemmar ska också få sina utmärkelser. Se affischen nedan.



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1172

Klubb Krokodilen återuppstår i Askersund

Oktober 2014Skapad av Ove Danielsson ons, oktober 29, 2014 09:32:28

Klubb Krokodilen i Askersund har återuppstått i gamla Trikåfabriken. Den 22 november är det återinvigning med det amerikanska bandet Petunia &The Viper . Mannen bakom klubben är som tidigare Benny Öhrman.

För ett 20-tal år sedan var Krokodilen ett verkligt inneställe i Askersund. Toppartister avlöste varandra. Slutet blev när Benny flyttade till USA. Ingen kunde ta över.

-Jag har bott i USA i 18 år, men när jag kommit hem har folk varit på mej om hur trevligt och roligt det var på Krokodilen. Funderade länge på att flytta hem och starta om verksamheten och nu är jag här, förklarar skinnkonstnär Benny, nöjt.



Verksamheten finns i samma hus som tidigare, men inte i samma lokal. Just bygger och fixar Benny inför premiären i slutet av november.

-Jag kommer hålla öppet hus för allmänheten hela vecka 47. Allmänheten är intresserad av vad vi sysslar med i föreningen som bildas. Det är bara att komma och kolla, hälsar Benny.

-Första kvällen vill jag att folk tar med lite egen förtäring. Jag vill få igång verksamheten. Musiken står jag för och entrén är som en vanlig biobiljett. Jag jobbar både natt och dag för att allt ska bli klart, upplyser han.

Krokodilen finns som tidigare i gamla Trikåfabriken

  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1171

Conny Eriksson ny tränare för IFK

Oktober 2014Skapad av Ove Danielsson mån, oktober 27, 2014 17:29:54

Conny Eriksson , blir ny tränare för IFK:s fotbollslag kommande säsong.

Bild: Från Vretstorps IF:s hemsida

IFK Askersunds fotbollslag har gjort klart med ny tränare till nästa år. Vretstorps tränare sedan ett antal år tillbaka, Conny Eriksson, kommer att ta hand om IFK:arna. Conny är meriterad både som tränare och spelare. Under fyra år på 80-talet spelade han för Degerfors. Det blev drygt 100 matcher för ”vulkanerna”.

Fotbollsansvarige i IFK, Lennart Roos, berättar att han försökt få över Conny under flera år utan ha lyckats. Men nu var det dags tycke den förre Vretstorpstränaren.

IFK:s tränare de senaste säsongerna, Micke Åkesson har gjort ett bra jobb. IFK har kvalat till fyran de två senaste åren, men inte haft det rätta flytet när det gällt. Säsongen som gick var Heinz Malmarowski medhjälpare. Åkesson lämnar över en ung och spelglad trupp.

Ove Danielsson



  • Kommentarer(1)//blogg.ovedanielsson.se/#post1170

Intressant fullmäktige

Oktober 2014Skapad av Ove Danielsson sön, oktober 26, 2014 17:36:35

Bloggen var införd i NA:s papperstidning den 26 oktober. Alla har ju inte tidningen så därför får den också gå på hemsidan med lite fördröjning.

________________________________________

Snart är det dags för årets stora händelser i Askersunds fullmäktige. Det ska tas beslut om skattesats och budget. Ska bli verkligt spännande att följa för mej, ”Garvis” och Kenth i Folkets hus. Kanske det kommer några fler också vid sådana viktiga beslut. Vem vet…

I år blir det extra knepigt. Det verkar behövas 10 -12 miljoner kronor för att kunna behålla nuvarande standard inom omsorg och skola. Majoriteten har förslagit en skattehöjning på 60 öre, medan oppositionen skulle titta på om det fanns andra lösningar än skattehöjningar att få in pengar på. Intressanta frågor att följa.

Tågordningen i fullmäktige är nu att man tar skattesatsen vid ett tillfälle och budgeten vid ett annat. Personligen tycker jag det är två ärenden som hör ihop och borde köras samtidigt. Nu blir det beslut om en skattehöjning av majoriteten vid ett fullmäktige och sedan blir debatt i nästa fullmäktige om alternativen till en skattehöjning vad jag kan förstå.

Senare i år blir det också ett fullmäktige om val till nämnder och styrelser. Redan nu finns det beslut mellan partierna om vilka som sak samverka den kommande valperioden. Huvudsaken är väl ändå att politikerna har respekt för valresultatet och att det kommer avspeglas i uppgörelserna. Ibland brukar det inte bli så till folks besvikelse. Det är farligt för politikerna att göra upp om allt för mycket bakom stängda dörrar. Folk kan tröttna på att rösta.

Själv har jag erfarenhet som journalist både från besvärliga budgetbeslut och val till nämnder. Förr åkte politikerna i Askersund till Åkerby kursgård för att prata budget och för att få vara ifred. Det retade Johannes Kjerrström, ledare för ett missnöjesparti. Han menade att politikerna som reste bort inte kom fram till något, medan han hemma vid köksbordet på en kvart kommit fram till en skattesänkning på fem kronor. Som journalist undrade jag om det verkligen var seriöst och hur han kommit fram till det resultat. Han hade med en rödpenna strukit bort biblioteket, barnomsorgen, och stora delar på skolans område. Och han argumenterade också för sitt förslag, naturligtvis inför för döva öron.

Vid något tillfälle satt jag också till elvatiden på kvällen vid val till nämnder och styrelser. Kjerrström och hans kamrater begärde sluten röstning. Och det tog tid. Det blev inte färdigt den kvällen, utan man fick fortsätta med ytterligare ett möte. Men det var då det.

  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1169

Hönshuset på Mårsäters Gård

Oktober 2014Skapad av Ove Danielsson lör, oktober 25, 2014 17:10:17


Ohlsons gamla hönshus på Mårsäters Gård har förvandlas till en mycket vacker lokal som kan användas till mycket. Där farmor Ohlson förr hämtade sina ägg fanns fram till lördag (25/10) en utställning där Kennet Williamsson visade sin keramik, sina fotografier och ett antal glasföremål där han stått för formgivningen.



Upprustningen av hönshuset har skett på ett fint och varsamt sätt. Elden från den öppna spisen värmde i lördagens höstrusk. Mysfaktorn var stor. Gårdsfrun Calill Ohlson fanns på plats för att visa upp konsten när vi var där. Konstnären själv hade fått förhinder den här dagen.

Farmor Ohlson hämtar ägg på den tiden då det begav sig. Bilden hänger som sig bör inne i det upprustade hönshuset.

Calill har många planer på hur lokalen ska kunna användas framöver. Kanske en kombination av musik och konst i sommar. Utanför husknuten brukar korna gå och beta för den som är intresserad av sådant. Det kan bli en totalupplevelse i lantlig miljö.



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1168

Gamla Askersund

Oktober 2014Skapad av Ove Danielsson tor, oktober 23, 2014 23:08:09


  • Kommentarer(4)//blogg.ovedanielsson.se/#post1167

Malmbanan Zinkgruvan-Åmmeberg

Oktober 2014Skapad av Ove Danielsson tis, oktober 21, 2014 19:09:37

Så gott som varje dag kan man läsa om stora problem i tågtrafiken. Pendlare får tillbringa timmar på perrongerna runt om i Sverige för att komma till och ifrån sina jobb. Problemen vintertid verkar oövervinnliga. Då handlar det också om inställda tåg. Det verkar precis inte gå som på räls. Min blogg ska just handla om tåg den här gången och då gäller det att hitta på en bra övergång. Inte tågövergångar utan rent skrivmässiga övergångar. Tycker jag hittat på en skaplig den här gången. Bloggen ska nämligen handla om en järnvägssträcka mellan Zinkgruvan och Åmmeberg som inte finns kvar längre.

1975 skedde en stor förändring när det gällde malmbanan mellan Åmmeberg och Zinkgruvan. Efter 112 år gick banan i graven. Lastbilar hade ersatt tågen. Sista turen gick i juli 1975. Ett flaggdekorerat lok med tre vagnar sniglade sig fram för sista gången på järnvägen som invigdes 1863 och hade sedan dess fraktat zinkmalm från gruvorna i Zinkgruvan till anrikningsverket i Åmmeberg. Men det höll inte på att bli någon sista tur med de inbjudna gästerna. Dagen före slutresan vägrade det ena av dieselloken att starta på grund av motorkrångel. När reservloket skulle varmköras till sista turen upprepades samma historia. Loket startade inte. Men skicklig lokpersonal fick så småningom fart på maskineriet. Därmed var avslutningshögtiden räddad.

Jean Pettersson

Gruvbolaget egen järnväg var aldrig annat en godsjärnväg. Men vid några högtidliga tillfällen hade ändå en specialbyggd personvagn ändå satts in. Då gamle kung Oscar II besökte bygden 1898 var det premiär för den kungliga vagnen. Vid detta tillfälle var även kronprinsen med och han kom tillbaka några år senare i egenskap av Gustaf V och gjorde då om färden.

Jean Pettersson återupplivade gamla minnen vid sista färden

Faktum är dock att den elva kilometer långa banan under åren mer fungerade som gång-och cykelväg för ortsbefolkningen än för sitt egentliga ändamål. En period tillämpades ett system med särskilt tillstånd för den som önskade begagna järnvägen för att ta sig fram mellan ändstationerna. På den sista turen framförde pensionerade lokföraren Jean Pettersson malmloket. Han började sin järnvägsbana redan 1913 som eldare, för att sedan bli lokförare. Jean var den siste som körde det gamla ångloket ”Åmmeberg”, mellan gruvsamhällena. Loket var byggt i Trollhättan 1892.

Olle Eriksson (t.h) körde tåget vid avskedsturen. Kollegan Karl-Åke Moberg följde med på den historiska resan.


Jean berättade då att han hade fått stanna tåget många gånger och föst undan folk som gått eller cyklat på järnvägen.

”Man fick ta det lugnt och vara beredd på att det kunde dyka upp folk som inte hörde tåget. När man åkte genom Dalby var det emellanåt höns på spåret. En gång stannade jag när jag trodde mig kört ihjäl en höna. Hönan kvicknade till, men ägarinnan kom ut till mej och jag fick en rejäl utskällning. Hon tyckte att vi på tåget borde se upp bättre”, berättade Jean.

Andra minnen från tågtiden är gamla disponentens ensamresor med motordressin och specialtransporter med begravningsvagn till den katolska kyrkogården strax utanför Åmmeberg Många ättlingar till belgare har gjort sin sista jordafärd på det viset. När sista turen gjordes 1975 så var det många som filmade och fotograferade Gruvbolaget hade själva egna filmare igång för att föreviga den historiska händelsen. Medlemmar från Svenska Järnvägsklubben fans naturligtvis också på plats. Banans första lok finns nu på järnvägsmuseet i Gävle.

Ansvarig för järnvägsbygget Zinkgruvan-Åmmeberg var greve A.E von Rosen, även kallad ”Den svenska järnvägens fader”. Arbetena började 1858 och var klara fem år senare. På senare år gick tåget tio resor om dagen mellan gruvorterna. Tåget kunde innehålla uppemot 30 vagnar. Det sista loket drog sex vagnar med 20 ton malm i varje. Den direkta anledningen till nedläggningen av järnvägen var att gruvbolaget behövde järnvägsbanken till att lägga ned en vattenledning, vilket var nödvändigt för anrikningsprocessen som 1976 skulle flyttas upp till Zinkgruvan.

Hela järnvägen med fast och rullande material såldes till ett specialföretag för 1,2 miljoner kronor. Planerna vid nedläggningen var att delar av den gamla järnvägsbanken skulle göras om till gång-och cykelväg. Inga tåg skulle störa längre och hönsen i Dalby skulle få en större chans att överleva.

Slutligen en bra historia som jag hört om malmtrafiken. Förutom lokföraren fanns en bromsare på malmtågen för att man inte skulle braka in i Åmmeberg med allt för hög fart. Lokföraren gav tecken med handen när bromsaren skulle rycka in. Den här gången var det en ny bromsare. När lokföraren gav tecken med handen, så vinkade bromsaren bara tillbaka. Han trodde det var en vanlig hälsning. Och så pågick det ett antal gånger. Enligt berättaren dundrade också tåget in i Åmmeberg med hög hastighet. Hur det gick för bromsaren och tåget förtäljde inte historien…

På Facebook finns nu ett antal grupper där följarna kan sätta in bilder. Och i Åmmebergsgruppen finns ett antal intressanta bilder. Roland Backlund, Kenth Schyberg, Anders Foglander, Leif Linus och Christina Lindström, är bland de som lägger ut massor av bilder. Christinas pappa Olle Eriksson, körde loket, men så fick han också smeknamnet ”Lok-Olle”. Askersundsgruppen och alla andra grupper som tar in bilder. Ansvarig för gruppen har sagt ifrån elaka politiska kommentarer. Det finns andra forum för sådant. Med Facebook presenteras kulturhistoria på ett modernt sätt. Och av några har jag fått löfte om att använda bilder till mina bloggar. Alla är inte med i Facebook och då passar en blogg kanske bra.



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1166
Nästa »