Oves Blogg

Oves Blogg

Länk till hemsidan:ovedanielsson.se

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

Långtidsparkering vid Väderkvarnsgatan

Juni 2015Skapad av Ove Danielsson fre, juni 12, 2015 16:37:42

Under den senaste månaden har en bil har en bil stått parkerad utanför Jakobssons radio och polisstationen i Askersund vid Väderkvarnsgatan. Alla är väl ense om att bilen inte kan stå där, utan den är lappad både av det inhyrda parkeringsbolaget och av kommunen. Den är inte låst och det finns information om ägaren men bilen står kvar.



Parkeringsböterna måste bli dyra om man får tag på ägaren. Själv fick jag betala 800 kronor sedan jag stått två meter för nära gatukorsningen Lilla Bergsgatan-Stöökagatan för en tid sedan. Jag var borta i tio minuter. Tydligen vet man inte vad man ska ta sig till med bilen. Bortforsling verkar vara det enda alternativet om den inte ska stå kvar hela sommaren. Det vore tråkigt både för Jakobsson och polisen.



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1311

Systrarna Kriegholms goda kakor. Deras hus ska få informationstavla.

Juni 2015Skapad av Ove Danielsson tis, juni 09, 2015 18:29:48

Föreningen Gamla Askersund firar sin 30-årsdag med att smycka ytterligare ett antal gamla fina hus med informationsskyltar. Föreningen har redan tidigare betat av många av stadens äldre och mest intressanta hus. På några av husen finns två skyltar. Tidigare placerades skyltar ut från Norrys donationsfond, men då handlade mest om fastighetsägare som rustat och bevarat sina hus på ett fint sätt. Norrys fond har upphört. Men dagens låga ränta blev det inga pengar över till avkastning. Bland annat för att köpa skyltar att skruva upp på husen. Men nu ordnar Föreningen Bevara Askersund det tillsammans med fastighetsägare och kommunen.

Storgatan 38.Inga hinder för att sätta upp en informationsskylt.

Målning av Hjalmar Trafvenfelt från gården
Gården juni 2015

Den här gången är det Norrys hus, Sundsgården och Wennermarkska (Storgatan 38), som ska prydas med informationsskyltar. När det gäller Wennermarkska används olika namn. ”Starkenbergs” och ”Kriegholms”. I dag är det ”Lotta och Mats hus” som gäller. Garvare Wennermarks grav med en stor ståtlig sten finns på kyrkogården vid Gårdsjögatan. Wennermarkska kanske är det officiella namnet, men inte i folkmun.

Själv har jag allt sagt ”Kriegholms hus”. Och på senare år ”Lotta och Mats hus”.

Här kommer också en historia som också handlar om ”Kriegholms hus” och om systrarna Anna och Ingrid:

Anna med sina goda småkakor

Anna och Ingrid Kriegholm, bakade Askersunds godaste småkakor under mängd år. Nu är båda borta, men småkakorna och systrarna finns i mångas minnen. Doften från systrarnas nybakade finska pinar, drömmar, korintkakor, schackrutor, bondkakor och havreflarn, spreds från deras lägenhet vid Storgatsbacken ut över Tingshusområdet, kyrkbacken och Storgatan. De bakade många andra sorters kakor också, men jag kan inte rabbla upp alla. När det drog ihop sig till storkalas i Askersund fick systrarna Kriegholm baka för allt vad ungarna höll. För till kalasen skulle det vara Kriegholms kakor. De hade också många veckokunder som skulle servas. Alla älskade deras kakor.

Anna och Ingrid Kriegholm

Hemligheten med de goda kakorna var riktigt smör. Inget annat skulle det vara. Det berättade gärna Anna om. På 50-talet var jag springgrabb i en butik och fick åka flera gånger i veckan med varor till systrarna. Minns då att det också slank med en och annan kartong med EVE-margarin. Men det är preskriberat nu och för det mesta var det också hemkärnat smör som kom från en lantbrukare i trakten. Och kanske margarinet användes till matlagning. Riktigt smör skulle det var som Anna sa. I det gamla köket som där de Kriegholmska kakorna bakades hängde blänkande kopparföremål. I dag ser man bara sådant på bilder. Anna och Ingrid var mycket vänliga. De bjöd alltid på sina bakverk när jag kom dit. För mej som precis inte var van med kakor var det extra festligt.

När systrarna inte bakad såg man de ofta promenerande på stan. De ledde armkrok. Ingrid charmfull, rakryggad och livlig trots sitt handikapp. Hon var döv. Ingrid fick heller aldrig lära sig teckenspråket. Det fanns ingen i Askersund som lärde ut sådant när Ingrid växte upp. Hon var också ensam med sitt handikapp. Dövheten var en svit efter mässlingen. Trots allt var det lätt att kommunicera med Ingrid. Hon läste på läpparna.

Systrarna Kriegholm var uppväxta i Skyllberg. Fadern var bruksbokhållare på Skyllbergs bruk. Till Askersund kom familjen Kriegholm i slutet på 30-talet, när fadern hade pensionerats. De flyttade till det gamla trähuset på backkrönet vid Storgatan. Systrarna bodde tillsammans i den stora gammaldags våningen när föräldrarna hade gått bort. När Ingrid blev ensam flyttade hon till en modern tvårumslägenhet.

Genom tidningsläsande och TV-tittande höll sig Ingrid informerad om vad som hände. Systern Anna var solidarisk med Ingrid, genom att aldrig skaffa sig någon radio eftersom systern inte kunde lyssna på den.

Många äldre askersundare minns säkert systrarna Kriegholm och deras goda kakor. Hembak på det viset förekommer inte längre. Då skulle säkert miljömyndigheten slå till. Baka massor av kakor hemma i köket till försäljning och beställningar. Omöjligt med dagens regler. Nu har Västgötabagaren tagit över en stor del av kakverksamheten med besök varje vecka på Askersunds torg.

Förutom mina egna bilder har Leif Linus, och Hjalmar Trafvenfelt, bidragit med bilder och konst.





  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1310

Fågelsång

Juni 2015Skapad av Ove Danielsson sön, juni 07, 2015 14:36:09

Den här bloggen har också gått i NA:s papperstidning söndag 7 juni. Men som jag brukar skriva har kanske inte alla papperstidningen.
__________________

Vacker fågel som inte kvittrar så vackert.

Statusen för mitt fågelkunnande höjdes radikalt efter ha sett förre utbildningsministern Jan Björklunds insats om fåglar i TV-serien ”Smartare än en femteklassare”. Björklund påstod att talgoxen hade röd täckning. Är dålig på fåglar men en talgoxe känner jag igen, men det är inte så mycket mera när det gäller fåglar. Men det var starkt av Björklund att våga ställa upp.

Några av de vanligaste fåglarna vid fågelborden känner jag igen. Men det är allt. En del känner också igen fågelsången. Är lite avundsjuk på det. Det skulle vara roligt att veta vad det är fåglar som hörs i träden när man är ute i naturen och det brukar vara vid mina joggingrundor runt Gårdsjön. Kanske det där med naturen var att ta i när det gäller joggingrundan. Vet hur domherren låter, men det beror att den sången inte är särskilt vacker. Den fågeln tycker väl att det räcker med att vara vacker till det yttre. Kan också nämna att det vimlar av duvor på gården där jag bor. Hör deras ”"koo-koo-koo" rytmiskt, femstavigt genom sovrumsventilen nästan hela nätterna. Det är lite rogivande. Beskrivningen av lätet har jag hämtat från en fågelbok.

Vi har haft både undulater och kanariefåglar i familjen. Kan sakna kanariefågeln ibland. Men faktum är att det var djurvännen och visselmästaren Jan Lindblad som bidrog till fågelns död. Tror det var hjärtat som inte stoppade på den lilla fågeln. Kanariefågel spelade vackert mest hela tiden och när radion gick tog han i för allt vad fjädrarna höll för att överrösta. Men Jan Lindblads visselvariant av ” I en klosterträdgård” blev bara för mycket att överrösta.

Som journalist kommer jag ihåg att artiklar om djur blev mycket lästa. Folk reagerade och kom med synpunkter. Så var det inte alltid med politiska artiklar som tog dagar att skriva. En händelse som jag minns och skulle bli en stor grej av var kommunens inköp av två grävlingfällor. På vissa gårdar i Askersund hade folk problem med grävlingar som grävde sig under hus och altaner. Den ansvarige för fällorna skulle ringa mej när han skulle kolla fällorna för första gången. Och det gjorde han. Med stor spänning smög han sig fram till fällorna och jag efter med kameran. Men det hela slutade i fiasko. Från en av fällorna hördes ett litet jamande. En liten katt hade gått in i en av burarna. Senare blev det bättre lycka. Grävlingarna som fastnade kördes ut till en skog strax väster om staden för att släppas. Vem vet, de kanske återvände till gårdarna i Askersund efter bilturen…



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1309

George hörde av sig på nationaldagen

Juni 2015Skapad av Ove Danielsson lör, juni 06, 2015 19:29:15

Brev från förre Hammarsbon George Viktorson, Remond , Washington ,USA , på nationaldagen. Han brukar skriva ibland när han läst bloggen. Georg har syskon och släkt kvar i Askersund. Han har bott många år i USA. Han kom dit genom sitt jobb som montör. Först till London och sedan vidare.

George med hustru. En ny bild direkt från USA

George med broder Allan vid ett besök i Askersund för några år sedan.

George från Berg i Hammar gav sig tidigt ut i världen.Här en bild från London 1956. Han arbetade där under en period.

George är uppväxt vid Berg strax intill sundet vid gamla Hammarsbron. Som ung börjad han arbeta på Ringfabriken i Askersund som låg utmed Hagavägen. Georg har skrivit ner sina minnen och hågkomster från sitt liv. Jag har läst med stort intresse. Kanske kan delge några av hans minnen i bloggen vid tillfälle. Ännu har det inte blivit någon bok av den intressanta läsningen. Men det kanske kommer…

-------------------------------------

Brevet:

”På tiden jag hör av mej igen och introducerar mej själv och familj, nu I vårens ljusa tid. Det har väl varit min mening att skriva så många gånger, men så har det varit så mycket annat som tagit tiden I anspråk. Uppskjut ej till morgondagen....vilket jag är ofta skyldig till.

Och i morgon är det 6 juni, Sveriges Nationaldag, och jag tänker du har mycket att göra. Jag minns 6 Juni 1944, D-dagen. Jag arbetade på Ringfabriken i Askersund och vi hörde på radion att allierade styrkor hade landat I Frankrike. Invasionen hade börjat! Underbara nyheter. Sen följde vi truppernas framsteg i Askersundstidningen, dag för dag. Vi var glada och förhoppningsfulla att detta eländiga krig snart skulle vara slut. Och ransonering ett minne blott.

Vi är lyckliga att inte vara inblandade i något krig nu, varken här eller i Europa. Så vi kan njuta av den vackra våren med alla blommor. Vi har Rhododendrons på flera sidor av vårt hus och hem. Gullvivor och liljekonvaljer, som jag planterat i vår trädgård, har blommat över”. Syrener har vi inga, men jag minns den underbara doften från syrenhäckar där hemma på våren. Sänder några foton"





  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1308

Hammarsborna fick inte den rätta vården

Juni 2015Skapad av Ove Danielsson fre, juni 05, 2015 23:34:17

Med anledning av dagens läkarsituation. Frågan är om det var bättre förr…

Försommaren 1849 fick provinsialläkare Nils Levi Ahlberg i Askersund ett brev från kyrkoherde Strandberg i Hammar. Det var inget roligt brev. Kyrkoherden uppmanade nämligen doktorn att ta tjänstledigt och skaffa sig en vikarie. I sin roll som kyrkoherde tyckte Strandberg inte om att skriva brevet. Därför började han med att be om ursäkt.

Saken var den att Hammarsborna beklagade sig över att doktorn på grund av hans opasslighet inte längre kunde lämna sin bostad i Askersund. Än mindre komma sjuka och nödställda i Hammar till hjälp. De sjuka kunde i sin tur inte åka till stan. Det var ett besvärligt företag. Man skulle passera över Hammarssunden med två färjor. På den tiden fanns det inga broar över sundet.

Kyrkoherde Strandberg förstod läkare Ahlbergs problem. Han var gammal och sjuklig. Om det blåste kunde man få vänta halva dygnet innan färden kunde gå över sundet. Doktor Ahlberg orkade inte med sådant. Hammarsborna tyckte ändå att det var nödvändigt att det kom en doktor till sjuklingar som inte kunde ta sig till stan. Ofta hade de ont i hela kroppen skrev kyrkoherde Strandberg i Hammar.

Doktor Ahlberg förstod att situationen var ohållbar. Han skrev till Sundhetskollegium (Medicinalstyrelsen) om sina problem med sjukdomar. Trots att han följt professor Huss ordinationer blev han inte bättre. Han kunde inte komma utanför dörren mellan november och maj. Doktor Ahlberg tålde nämligen inte kyla. Något som också drabbade Hammarsborna. Han hade inte heller kunnat fullgöra sina skyldigheter vid bevärningsmönstringen, utan tvingades ta hjälp av en annan läkare. Efter kyrkoherdens brev reste ändå Ahlberg till Hammar, men fick svåra plågor i bröstet. Han tålde inte skakningarna på hästvagnen.

Ahlberg anhöll om tjänstledighet med vikarie. Han kunde inte begära avsked, då han inte var pensionsberättigad. Ahlberg skulle ha blivit helt blottställd vid en uppsägning.

Provinsialläkare Ahlberg var född 1785 och hade varit i Askersund sedan 1846. Han erhöll sjukledighet mellan 1849 och 1852. Efter pensioneringen dog han i Stockholm 1861.

Sedan Ahlberg fått sin tjänstledighet förordnade Sundhetskollegium stadsläkaren Jakob Wilhelm Lagerstedt till vikarie. Han hade bott i Askersund sedan 1841. Dessförinnan hade han varit lektor i Strängnäs ett år. Han var fil.kand innan han gav sig in på läkarbanan. Från 1851 var han provinsialläkare i Karlstad där han dog 1863.



Utnämningen av Lagerstedt föll inte magistraten i Askersund på läppen. Egentligen var det väl bara borgmästare A.W Knöös som inte gillade valet av läkare. Borgmästaren och tre rådmän, Norselius, Westblad och Fogelström, skickade en skrivelse till Sundhetskollegium och protesterade mot förordnandet av Lagerstedt. De vill stoppa utnämningen. Borgmästaren och hans vänner ville ha en annan läkare. På den tiden kunde män med status i samhället också lägga sig läkarutnämningar.

Doktor Lagerstedt fick yttra sig över de fyra askersundarna ovilja att anställa honom. Enligt honom berodde allt på privata orsaker. Han menade att borgmästare Knöös ständigt klagade på brister i samhället och utsåg sig själv till domare i olika ärenden utan att fråga askersundarna. Lagerstedt påpekade att han själv hade stort förtroende hos ortsborna.

Borgmästare Knöös
Herman Norselius

Lagerstedt antydde också i sitt svar att borgmästare Knöös var släkt med den läkare som brevskrivarna vill ha till tjänsten. Om det stämde är oklart. Sundhetskollegium var mycket kritiskt mot borgmästaren och hans vänner. Kollegiet menade att de fyra askersundarna hade glömt sina plikter som ämbetsmän och farit med osanning i sin skrivelse. Rådmännen hade övertalats av borgmästaren att skriva under protestbrevet.

I brevet till Sundhetskollegium kunde man läsa att doktor Ahlberg hade en ”aktningsvärd karaktär”, som betydde att han kunde utse sin vikarie. Men det höll inte Lagerstedt med om. Doktor Ahlberg som hade begärt tjänstledigt, hade varit hyresgäst hos en av brevskrivarna, rådman Norselius. De båda herrarna låg ständigt i fejd och hade handgripligen slängt ut varandra ur sina respektive bostäder. Två gånger hade de dragit varandra inför rätta. Sista gången gällde stämningen hemfridsbrott och rån. Tvisten slutade med att Norselius drog tillbaka sin anmälan. Men vad gör man inte när en borgmästare ber om hjälp med en underskrift för att ordna jobb åt en vän.

Fogelström skrev under borgmästaren brev. Han sålde huset till Nicolins som senare kallades Apotekshuset i folkmun på Trädgårdsgatan 13. Bild på Fogelströms villa från den tiden. En unik bild ur Leif Linus arkiv.


I årsberättelsen för 1849 skriver Lagerstedt att han önskade ändring när det gällde utnämningar av läkare. Han vill inte att man lokalt skulle ha något att säga till om. I småstäder var det problem med vänskapskorruption. Alla kände alla. Lagerstedt menade också att ledamöter i småstäder som Askersund inte hade den rätta utbildningen för att utse läkare. Det dög inte med att folk som var inskränkta och som hade dålig bildning att utse läkare. Så var det ofta i små städer. ”Utom dess gräns gäller intet”, skrev Lagerstedt. Som exempel på yrken som inte hade den rätta insikten nämnde han personer som jobbade i ”kryddboden eller i garvareverkstaden”. Det räckte inte heller med att man ”bara” hade folkskola som utbildning.

”Några få och lätt gjorda förändringar i gällande förordning skulle lätt kunna förbättra de svenska läkarnas ställning i samhället”, skrev Dr Lagerstedt i årsrapporten.

Sundhetskollegium ansåg inte att skrivelsen från ämbetsmännen i Askersund skulle föranleda några åtgärder utan förordnade som tänkt var, Dr Lagerstedt till vikarie för provinsialläkare Ahlberg.

Bilderna till bloggen har Leif Linus bidragit med från sin stora bildsamling. Bilden från Stöökagatan är unik.



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1307

Tält i Torgparken

Juni 2015Skapad av Ove Danielsson ons, juni 03, 2015 14:22:12

Ett tält finns i Askersunds torgpark sedan några dagar tillbaka. Många undrar vad som försiggår inne i tältet. Det handlar dock inte om övernattningar eller möten. I samband med upprustningen av Torgparken så snyggas också Folke Dahlbergs brunn upp invändigt. Den har målats vackert grön innanför tältduken. Inte för att det ska var hemligt, utan för att färgen ska torka. Det regnar ju mest varje dag.





Förr hände det ibland att några ”busar” hällde tvättmedel i brunnen på lördagsnätterna. De som skulle göra en tidig söndagspromenad möttes av vitt skum på i parken och gatan. Folk tyckte det var förfärligt. Men sådan förekommer förstås aldrig nu för tiden. Nu får Dahlbergs brunn vara i fred.

En 50-tals bild från Torgparken



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1306

Vandrarhemmet MS Sjöhästen

Juni 2015Skapad av Ove Danielsson mån, juni 01, 2015 23:43:31

MS Sjöhästen skulle bli Askersunds motsvarighet till vandrarhemmet af Champan vid Skeppsholmskajen i Stockholm. Under en kort period blev det så också. Det fanns tio övernattningsbäddar och möjlighet till att beställa frukost för den som inte vill dona och ordna med sådant. Båten hade använts som minutsättare fram till 1945 och fanns på Gotland innan det blev Askersunds hamn.



Ägaren Bertil Brahme fick dock inte bara kämpa i hård motvind, utan det blev mera ett stormliknande motstånd, för att inte säga orkan över hans vandrarhemssatsning. Lite synd kan man tycka. Ett vandrarhem ombord på en båt skulle säkert ha platsat i sjöstaden Askersund under en längre period än det nu blev.

Från början var det klart med att Brahme skulle köpa forskningsfartyget Svanich. Fartyget hade använts av Göteborgs universitet. Askersund hade saknat vandrarhem några år, så Brahmes initiativ hälsades med stor glädje av turistnäringen. Svanich skulle till och med få ligga gratis vid kajen det första året. Ägaren tänkte döpa om båten till ”Bering af Askersund”.

Svanich angjorde aldrig Askersund år 2000 som det var tänkt. Båten såldes inte till Brahme beroende på att de kommunala besluten drog ut på tiden. Det fanns delade meningar om var båten skulle placeras. Ägaren kunde inte vänta med försäljningen tills allt var klart i Askersund, så Brahme gick miste om den båten.

Hösten 2003 gjorde Brahme ett nytt försök då han köpte in minutläggaren Rutis från Gotland. Namnet ändrades sedan till MS Sjöhästen. Brahme ville ha båten inne i själva hamnområdet i anslutning snäckbåten Oden. Men det ville inte kommunen som istället erbjöd en plats söder om Motala Express. Kommunen skulle muddra och förbättra promenadstråket från bryggan där ”expressen” låg. Det fanns 600 000 i budgeten för arbetet. Mot den placeringen protesterade ett antal personer. Vandrarhemsbåten skulle bli både skymma utsikten och förfula området. Det skulle också kunna bli störande nattetid med gäster som gick av och på båten. Ärendet överklagades till länsstyrelsen.

De styrande i kommunen lyssnade på de som protesterade och naturligtvis också på länsstyrelsen. MS Sjöhästen placerades vid kajen intill Oden där Brahme vill ha den från början, om än bara tillfälligt från kommunens sida. Vid det här laget hade Brahme börjat tröttnat på alla motgångar. Han tog kontakt med Vadstena kommun om en placering där. Det fanns ett intresse från turistnäringen där. Kommuner i Västergötland var också intresserade av MS Sjöhästen, men båten blev trots allt kvar i Askersund.

Åren 2004 och 2005 låg MS Sjöhästen i Askersund och användes som vandrarhem. Kommunen var dock inne på en flytt söder ut i hamnen som var tänkt från början. Brahme vill ha kvar sin plats i ”smeten”. I juni 2005 gjorde jag ett reportage om bord på båten med Åke Öhrman från Olshammar. Han hade gjort lumpen som kustartillerist ombord på minutläggaren under kriget . 1945 mönstrade han av och då trodde han att det var sista gången han såg båten. Kriget var slut och minbåtarna behövdes inte längre.

Bertil Brahme och Åke Öhrman ombord



Åke fick se bilden i tidningen på båten 60 år senare och trodde knappt sina ögon. Han var övertygad om att farkosten var skrotad. Åke tog kontakt med mej och vi gjorde ett reportage med ägare Brahme som ciceron. Vid det tillfället var ägaren trött på allt krångel i Askersund och hade bestämt sig för att flytta båten till en annan Vätterhamn.

”Folk kommer till hamnområdet och ser båten direkt. Det har lett till många spontanövernattningar. Folk tycker det är häftigt att sova ombord på en båt”, upplyste Brahme , den gången.

Båten försvann från Askersunds hamn och därmed är min historia slut. Vet inte vad det blev av MF Sjöhästen efter vistelsen vid norra Vättern. Efter det har aldrig någon försökt att öppna ett vandrarhem till sjöss i Askersund igen.



  • Kommentarer(4)//blogg.ovedanielsson.se/#post1305
« Föregående