Oves Blogg

Oves Blogg

Länk till hemsidan:ovedanielsson.se

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

Bandynostalgi från Stockholms Stadion

November 2015Skapad av Ove Danielsson tor, november 26, 2015 09:44:08

Förr var Askersund ett bandyfäste i Sydnärke. IFK återfanns i Allsvenska ett antal säsonger. Bandy är igång på allvar kan man läsa i olika sportreferat. Men sedan ett antal år tillbaka finns det ingen bandy på IFK:s program. Visst finns det ett lag som heter WBK/Askersund, men det har inte så mycket med Askersund att göra. Det är ett Örebrolag som använder namnet Askersund.

Av nostalgiska skäl har jag letat fram en lagbild och ett klipp från Trettondagshelgen 1956, då IFK mötte AIK på Stockholms Stadion. Det blev förlust med 3-0 och IFK åkte senare ur serien. I referaten står det att 3 000 personer såg matchen. Men tittar man på lagbilden kan man undra var publiken fanns. Men bilden kanske var tagen efter matchen.



IFK på Stadion 1956.Stående fr.v : Bertil Garvis Gustafsson, Hasse Bergsten, Elis Karlsson, Astley Nyhlèn, Svante Eriksson, och Gunnar Carlsson. Främre raden fr.v: Gunnar Öhlin, Hans Öhrman, Karl-Erik Edvardsson, Karl-Erik Hagman och Hans Skägget Sääw.



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1400

Julstämning i Vattentornet

November 2015Skapad av Ove Danielsson ons, november 25, 2015 16:47:45



Vattentornet på Norra Bergen i Askersund ett av stadens mest kända riktmärken för land och sjöfarare. Det har funnits medborgarförslag om att det ska lysas upp på kvällstid under vinterhalvåret. Men det har stannat med det fram till i början av den här veckan. Bröderna Stefan och Henrik Törnqvist, vaktmästare vid Askersundsbostäder ändrade på det. De har placerat ett antal adventsstakar i fönstren längst upp i toppen på tornet. Askersundarna är mycket nöjda med deras insats. Och de var noga. Innan de kunde placera stakarna måste alla fönstren putsats så askersundarna verkligen kunde njuta av ljuspunkterna. Ett grannlaga jobb. Bostadsbolaget har köpt in området där Vattentornet finns, och det var anledningen till att bröderna Törnqvist tog initiativet till att pryda upp staden lagom till advent.



  • Kommentarer(1)//blogg.ovedanielsson.se/#post1397

Min tidningskrönika söndag 22 nov

November 2015Skapad av Ove Danielsson sön, november 22, 2015 09:38:26



Julmarknaderna är i full gång och massor av annonser om julbord finns i tidningarna. Själv har jag avverkat massor marknader och julbord under åren som journalist. Då handlade det mycket om avtackningar med julmat. Nu för tiden händer det inte så ofta att jag går ut och äter julbord. Det brukar bli någon gång vartannat år. Senast tror jag det var på IKEA. Någon kanske rynkar på näsan åt det, men vad jag minns smakade det bra. Och priset var överkomligt även om det var svårt att hitta den rätta julstämningen bland bokhyllor Billy och lite andra prylar.

Förr kunde man mötas av ett grishuvud med äpple i munnen vid julborden. Det skulle vara så. Jag som är kräkmagad tyckte inte det var särskilt trevligt att mötas av ett rökt dekorerat grishuvud som blickade emot mej hela tiden när jag plockade bland syltor och korv. Fick dåligt samvete med ett grishuvud på bordet. Nyttat med det hela för min del var att det inte blev några stora portioner. Men det var länge sedan jag såg ett sådant makabert inslag på julborden. Några av de trevligaste julborden jag avverkat var ombord på ångfartyget Motala Express. Hemtrevligt och gemytligt. Då spelade det ingen roll att båten stod kvar vid kajen när isen var tjock. Någon som tagit för många julsnapsar till sillen och skinkan tyckte det var en fin båtresa. Han hade aldrig upptäckt att vi aldrig varit ute på sjön.

Hargebaden 1984. Julbord för kommunanställda med ett grishuvud i blickfånget.

Vid något tillfälle var jag vid en herrgård och åt julbord. Det var fint värre och buffen presenterades av kockarna. Efter en liten stund när vi kommit till struvorna och julgodiset kom det också in en lucia med följe och sjöng vackra sånger. Ibland kom någon och frågade om det smakade bra. Och det gjorde det. Läste om någon som fått samma fråga på en restaurang och som inte var nöjd. För att inte såra kocken allt för mycket hade han svarat att ” kocken och jag har olika värdegrunder”. Ett diplomatiskt svar

De trevligaste julfesterna jag varit med om var annars Sportjournalisternas julfest i Örebro. Fester som man såg fram emot i höstmörkret. Där var det högt till tak med sång, frågetävlingar, underhållning på piano och snapsvisor jag hört varken förr eller senare. Men det spårade aldrig ur. Det såg de populära festgeneralerna Ola Hellstrand och Pelle Jacobson till att de aldrig gjorde. En viktig del i festen var lottdragning på alla fina priser som styrelsen hade ordnat. Ibland kunde det dock dra ut på tiden för oss som skulle upp och jobba dagen efter. Eller samma dag som det blev ibland.



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1396

Sundsgården

November 2015Skapad av Ove Danielsson lör, november 21, 2015 14:23:09

Den gula restaurangbyggnaden Sundsgården vid Sundsbrons norra brofäste tillhör i högsta grad Askersunds stadsbild. Askersunds Stadshotell i all ära, men Sundsgården vid Sundsbron var ett lika populärt ställe när det begav sig. Om inte ännu populärare. Allt var lite enklare där. Ett hotell är ändå ett hotell.

Sundsgården var ett andra hem för många inom föreningslivet. Och mycket berodde det på källarmästare Anton-Pelle Pettersson. Källarmästaren var mycket idrottsintresserad. Han satt med i styrelsen för IFK Askersund, där han också var uppskattad klubbmästare. Han ordnade många trevliga fester åt IFK och åt alla andra föreningar som han var aktiv i. Naturligtvis hölls festerna på hans egen restaurang. Det gällde att förena nytta med nöje

I början av 50-talet fungerade Sundsgården som matbespisning för skolbarnen vid Kyrkskolan (Hamnhuset). Alla barn som hade längre än tre kilometer till skolan fick äta på Sundsgården. Barnen tågade i ett långt led från skolan över Sundsbron varje dag för att äta lunch. Det var ett givet inslag i stadsbilden.

Det är ett mycket gammalt hus som restaurangen är inrymd i. Byggnaden brandförsäkrades första gången 1828. Sundsgården drevs som restaurang, möteslokal och festlokal fram till mitten av 60-talet, då lokalen togs över av möbelhandlare. Gamla Sundsgården blev ett möbellager fram till i mitten av 1990-talet, då krögare Olsson tog över. Han rustade och såg till att Sundsgården blev vad det en gång varit. Nämligen en restaurang.

Under lång tid drev källarmästare Anton-Pelle Pettersson, restaurang Sundsgården. Han ägde först Hamnkaféet strax intill. Anton-Pelle var en stor profil i Askersund. Han satt med i en rad olika styrelser och var också aktiv inom kommunalpolitiken för socialdemokraterna. 1922 blev han föreståndare för Konsum. Befattningen hade han kvar till 1940. Redan 1920 hade han varit med om att starta Askersunds Samköpsförening, en föregångare till konsumtionsföreningen. I början på 50-talet överlät han Sundsgården till en annan krögare. År 1954 avled han.

Anton-Pelle var mycket idrottsintresserad. Han satt med i styrelsen för IFK Askersund, där han också var uppskattad klubbmästare. Han ordnade många trevliga fester åt IFK och åt alla andra föreningar som han var aktiv i. Naturligtvis hölls festerna på hans egen restaurang. Det gällde att förena nytta med nöje….

Under med tid på tidningen pratade jag ibland med Ulla Sjösvärd om Sundsgården. Ulla var och är aktiv inom PRO och lämnade in referat. Hon visste mycket om restaurangen. Mamma, Maria Karlsson, var kokerska på Sundsgården under många år.

”Det var ett mycket hårt jobb. Sundsgården var ett populärt ställe med många gäster. Mamma började klockan sju på morgonen. Ibland fick hon hålla på till långt in på natten”, berättade Ulla för mej, men också om ett mycket trevligt minne.

”När jag tog realen 1942 bjöd mamma mig och några kamrater på en riktig festmåltid. Det är något jag med glädje minns från ungdomsåren i Askersund” .

I början av 50-talet fungerade Sundsgården som matbespisning för skolbarnen vid Kyrkskolan (Lindbogården). Alla barn som hade längre än tre kilometer till skolan fick äta på Sundsgården. Barnen tågade i ett långt led från skolan över Sundsbron varje dag för att äta lunch. Det var ett givet inslag i stadsbilden. Själv blev jag utan lunch och skolskjuts. Jag hade ”bara” 2,5 kilometer till skolan. Skolbussen åkte förbi mej varje dag när jag till skolan! Och det blev ofta en bulle och flaska mjölk till lunch. Klart man var avundsjuk ibland när kompisar som bodde på rätt sida om trekilometersgränsen berättade om allt gott de fått till lunch. Men så var det och det var inte något snacka om det. I dag är det många flyktingbarn och deras familjer som har sitt matställe i Sundsgården

Bilden är från 40-talet på serveringspersonalen i portgången vid Sundsgården. Fr.v: Judith (Johansson) Nyström, Iris Johansson och Majken (Skålberg) Bjurström.


Sundsgården var ett mycket populärt ställe på 40-talet. Personerna på bilden är: Fru Pettersson (hustru till ägaren),Maria Karlsson och Elin Låång-Karlsson


Förr fanns det en golfbana i direkt anslutning till Sundsgården. Den lockade många spelare till sig varje kväll. Uteserveringen var också ett givet inslag i verksamheten. Det finns fortfarande spår efter den gamla serveringen i vattnet utanför. Några har dykt och hittat ölflaskor av den gamla sorten. Tydligen var det en del som drack öl och slängde flaskan i sjön. Men det var innan miljömedvetandet slog igenom på allvar.

Leif Linus har också bidragit med bilder.





  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1395

Markaffär vid Edö

November 2015Skapad av Ove Danielsson mån, november 16, 2015 17:14:46

Askersunds kommun säljer tillbaka mark på Edö till familjen Örneberg. Ursprungligen var tanken att marken skulle användas till ett frilufts-och rekreationsområde. Och så var tanken mycket länge. Senare började politikerna fundera på att göra den norra delen till ett attraktivt bostadsområde. Tre detaljplaner skissades också, varav en har exploaterats. Planerna skulle inrymma upp till cirka 100 bostäder. Politikerna har nu tänkt om och kommer inte att fortsätta exploatera ytterligare bostäder i området. Det handlar om ett skogs-och jordbruksområdet. Kommunen har heller inga planer att vara en aktiv skogsägare på Edö.



Harald Örneberg köper nu tillbaka mark för drygt 10 miljoner. Det handlar 107 hektar mark. När kommunen köpte marken 1976 var det Torsten Örneberg, som förhandlade med kommunen. För några år sedan ville Harald Örneberg köpa tillbaka ett mindre område av kommunen, men fick då nej. Då fanns storplanerna på området kvar. Under den här tiden fick också ägare till fritidshus lämna området. De löstes ut. Undrar vad de säger i dag…

Satsningen på Edöområdet är en fråga som ältats genom åren i Askersund. Diskussionerna och beslut om Edö verkar vara ständigt aktuella. Det finns delade meningar om hela projektet. Det har det gjort hela tiden. För och emot. Framtiden får utvisa om satsningen var riktig. Politikerna har tagit beslut i frågan och tror på satsningen. Annars vore det konstigt. Ett hus finns på plats och ytterligare någon tomt är såld. Politiskt är man övertygad om att alla tomter kommer att bli såld, även om det tar lite tid. Någon måste börja och det har också skett.

Redan när kommunen köpte marken 1976 blev det problem. Något av en följetong. Köpesumman för de 150 hektaren blev 675 000 kronor. Buden för köp låg mellan 650 000 kronor och 900 000 kronor. För den högre summan stod grupper inom centerpartiet, medan socialdemokraterna nöjde sig med den lägre. Kommunens målsättning för det outnyttjade området den gången var friluftsliv och fritidsbebyggelse.

Affären Edö dök upp 1975. Då anmälde dåvarande ägaren Kerstin Thesen att hon önskade sälja Edö till Torsten Örneberg. Samtidigt meddelade Örneberg att han viljes sälja delar av marken till kommunen genom en bytesaffär. I utbyte mot Edömarken ville han ha ett skogsområde från den kommunägda Gärdshyttans gård. Det förslaget godkände först kommunstyrelsens arbetsutskott, men när ärendet kom till fullmäktige blev det stopp. Kommunalrådet Sven-Erik Franzén var motståndare till bytesaffären. Beslutet blev istället att kommunen skulle utnyttja sin förköpsrätt när det gällde Edö.

Ärendet var sedan vilande en tid. Tingsrätten meddelade att det inte var frågan om något förköpsärende. Det saknades nämligen ett underskrivit kontrakt mellan Thesen och Örneberg! När det uppdagades tog ärendet ny fart. Örneberg kontaktade kommunen om ett köp. Och så blev också fallet. Men då handlade det inte längre om någon bytesaffär.

Gärdshyttans gård med jord skulle enligt 1976 års budget säljas. Kommunalrådet Franzén var dock mycket noga med att hålla isär affären med Örneberg och försäljningen av Gärdshyttan. Han betonade flera gånger i debatten att det inte fanns något samband.

”Om Örneberg är intresserad av att köpa Gärdshyttan konkurrerar han på samma villkor som alla andra eventuella intressenter”, var Franzéns besked.

Socialdemokraternas ledare i Askersund på den tiden, Bertil Jonsson, var nöjd med köpet. Men han trodde inte att det skulle bli någon permanentbebyggelse inom överskådlig framtid.

” Med Askersunds tillväxttakt ser jag det inte som ett reellt alternativ att centralortens bebyggelse ska växa så långt ut”, var Bertil Jonssons tankar.

Torsten Örneberg och Kerstin Thesen gjorde dock upp om en ny bytesaffär med Edö och några hyresfastigheter i Malmö. Köpesumman på båda håll var satt till 2,1 miljoner . Den summan hade inte varit tänkbar vid en ren affär med kommunen. Därför släppte man till slut kravet på att utnyttja förköpsrätten för hela området. Kommunen fick köpa det område man vill åt. Och så slapp politikerna att hantera den besvärliga frågan om bytesaffär.

Det som gjort namnet Edö mest känt i Sverige är makabert nog är en dödsolycka. Sedan i januari 1922 har askersundarna från och till pratat om Elsa Anderssons dödshopp på Alsens is som slutade ute på Edö. Berättelsen har gått i arv över generationer. Men det är fortfarande lika målande. Bondflickan från Strövelstorp i Skåne var Sveriges första kvinna i Sverige som tog flygcertifikat, eller aviatördiplom, som det hette på den tiden. Dödshoppet var bara hennes tredje fallskärmshopp i Sverige. Vid olycksplatsen ute på Edö finns en ganska välbesökt minnessten rest över Elsa Andersson, år 1926.





Bild från 1922. Elsa Anderssons plan har startat från Alsen. Landskyrkan i bakgrunden.


Runt tre tusen askersundare följde Elsa Anderssons dödshopp ute på Alsens is, som slutade i ett träd på Edö. Fallskärmen utvecklades inte. Fallskärmen föll 600 meter. 50 meter från trädtopparna fladdrade skärmen till som en trasa, men för sent. Hon avled omedelbart. Många som var med vid uppvisningen har berättat för mej om den tragiska händelsen, som senare blev en film av Jan Troell med namnet ”Så vit som en snö”. Amanda Ooms hade huvudrollen i filmen.






Under en ganska lång period var det mycket svårt att ta sig fram till olycksplatsen. I början av 90-talet tog Aste Vikström med sig sitt huggarlag till minnesplatsen för att röja upp och markera stigar. En skylt sattes också upp ute vid Åmmebergsvägen. Kungliga Svenska Aeroklubben reste stenen på Edö.

OBS! Finns också på na.se Askersundsbloggen och på Word Press:ovedanielsson





  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1394

Kaffe mot en lägenhet

November 2015Skapad av Ove Danielsson sön, november 15, 2015 09:56:26

Bristen på lägenheter är inte något nytt problem. På 50-talet fanns det också problem med att få tag på bostäder. I dag lockar många med andrahandsuthyrning för stora pengar. På 50-talet var det ett halvt kilo kaffe som gällde. Annonsen fanns i gamla Askersunds – Tidning.



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1393

Gåsmiddag i Askersund för lånade pengar

November 2015Skapad av Ove Danielsson fre, november 13, 2015 15:08:50

Ett mord i Kräcklinge för 65 år har en koppling till Stadshotellet i Askersund, men också till Mårten gås. Kom på det när jag tittade på almanackan och brottsprogram på TV. Kanske lite långsökt, men ändå….


En äldre man i Kräcklinge blev ihjälslagen vinter 1950. Tre personer var inblanda i mordet, två män och en kvinna. En av männen och kvinnan var syskon. Kvinna deltog inte aktivt, men hon var med och festa upp pengarna som stals vid mordet. Mördarna var en 20-årig lantarbetare och 30-årig sotare. Kvinnan var 22 år.

Trion hade begett sig till den äldre mannens bostad nyårshelgen. De hade hört att han fått ärva 22 000 kronor efter en svägerska och förvarade en del av pengarna hemma i bostaden. Kvinnan hade frågat efter vägen till Fjugesta och förställt rösten till bruten norska. En dag senare återvände männen rustade med en strumpa fylld med sand. Ett redskap som skulle användas som slagträ. De bad den äldre mannen om vatten. När han räckte över vattenglaset gick sotaren till anfall med strumpan som ledde till den äldre mannens död. För att vara riktig säkra tog de också struptag på den rånade mannen då han fallit till golvet.

Mördarna hittade en plånbok med 640 kronor och en portmonnä. Det tog man med sig samt en nyckel till bostaden. Männen greps senare på ett hotell i Sunne. Inför Örebropolisen kom erkännandet. Örebromordets uppklarande kom att följa av något högst säreget i svensk kriminalhistoria. En landsfiskal i Laxå begärde att få en grav öppnad. Det gällde en 69-årig lantbrukare som misstänkts bragts om livet på samma sätt som mannen i Kräcklinge några år tidigare. När mannen hittades ansågs det vara en naturlig död. 69-åringen begravdes utan obduktion. Det framkom under också utredningen att kvinnan i mordgänget var dotter till 69-åringen.

Under mordutredningen framkom det att gänget varit i Vretstorp och under mycket egendomliga former tvingade en gammal ensamboende man att låna dem 400 kronor. För lånepengarna åkte gänget in till Stadshotellet i Askersund, dit även en stor del av släkten var inbjudna. På hotellet blev det gåsmiddag, men när man kom till desserten blev sällskapet så störande att de blev utkastade.

Sotaren fick livstids straffarbete, lantarbetaren dömdes till förvaring på säkerhetsanstalt i minst tio år. Kvinnan fick tre månaders straffarbete till grovt rån samt för grovt häleri.



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1392

Närkes Jerusalem

November 2015Skapad av Ove Danielsson tor, november 12, 2015 09:30:47
Leif Linus Alf Anneborg

  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1391
Nästa »