Oves Blogg

Oves Blogg

Länk till hemsidan:ovedanielsson.se

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

Bryggeriet som pepparkakshus

Januari 2016Skapad av Ove Danielsson lör, januari 09, 2016 10:00:19

Klas Stjernström satar hårt vid gamla bryggeriet i Askersund. Nya projekt varje år. Fastigheterna har snyggats upp utvändigt och är nu en prydnad intill gamla kyrkogården vid Storgatan och Sundsgatan. Nästa satsning blir att skapa ett antal lägenheter i den gamla bryggerilokalen. Vem vet det , kanske det också kan bli någon lokal till att brygga öl i framöver? Precis som förr fast i mindre skala.

Några boende i husen, Tommy och Carina Pettersson, har förärat Klas en modell av bryggerihusen i form av ett pepparkakshus. De har ett tema varje år för sitt pepparkaksbygge. En inspirationskälla för kommande satsningar som gläder Klas. Och som han gärna vill visa upp och så får det också bli i den här bloggen.




OBS! Bloggen finns också på Word Press:ovedanielsson.se

  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1419

Koloniföreningen Oxgropen behöver en jordfräs

Januari 2016Skapad av Ove Danielsson fre, januari 08, 2016 15:28:33

Koloniföreningen Oxgropen i Askersund har verkligen satt det gamla koloniområdet på fötter igen. De senaste åren har det varit en rad aktiviteter på odlingsområdet. Platsen har blivit en prydnad strax intill norra kyrkogården med en röd liten redskapsbod. Men för att kunna utvecklas vidare behövs det utrustning av olika slag. För en fattig förening som drivs ideellt är det inte lätt att få ihop slantar till allt. Föreningen har haft sponsorer som stöttat.


För att underhålla och utveckla behövs en jordfräs. Det är inte lätt att gräva allt för hand. Många i föreningen är ju också lite äldre. I dagarna har föreningen gått in med en ansökan till kommunen om ett investeringsbidrag på 10 000 kronor för inköp av en jordfräs. Om beslutsfattarna tittar på vad föreningen gjort vid Oxgropen så bör det inte bli några problem med ansökan. Och med en jordfräs blir det ännu bättre kan man förmoda.



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1418

Askersunds brandkår

Januari 2016Skapad av Ove Danielsson ons, januari 06, 2016 13:51:39

Askersunds brandkår bildades 1928 vid ett sammanträde på rådhuset. Sex år senare fick kåren sin första motorspruta 1934. Och två år senare den första bilen-en öppen Ford.

Bertil Nordlund

”Den öppna bilen var farlig att åka på, särskild då vintertid när alla var dyblöta. Man satt som en ispinne på bilen”, berättade Bertil Nordlund en gång för mej.

Bertil finns inte kvar i livet längre, men om någon kunde berätta brandkårens historia var det han. Redan 1923 kom Bertil med i Askersunds stads brandrulla som standarförare. I rullan kan man läsa att ynglingen Bertil Nordlund skulle ha röd och vit flagg. Senare skulle Bertil avancera till vice brandchef.

”En standarförares uppgift var att följa brandchefen, så alla skulle se var han fanns vid bränderna. Minns en gång vid en stor övning att ja tappade bort brandchefen i vimlet. På den tiden var det stora åskådarmassor som tittade på övningarna. Någon frågade efter brandchefen, men när jag tittade mej omkring fanns han inte. Han skulle vara vid flaggan blev mitt svar och det utlöste skrattsalvor från publiken”, berättade Bertil.


Brand i ett garage när gamla hotellet.


När brandstationen låg på rådhustomten inne i stan.

Under min tid på tidningen träffades vi ofta för att prata om både gammalt och nytt. På höstarna plockade Bertil ihop kassar med äpplen till mej i sin villaträdgård på Villagatan. Det var bara att åka och hämta. Bertil var en mångsysslare. Han var aktiv under många år inom IFK Askersund både i bandy, fotboll, fri idrott och tyngdlyftning. Bertil var en ”riktigt” idrottsman som avskydde droger av alla de slag. Han kunde inte begripa varför folk drogade ner sig. Själv levde han som han lärde och var inte bara en passiv motståndare till droger. Sedan ungdomen var han aktiv inom nykterhetsrörelsen. Många askersundare är också uppväxta med Bertil som vaktmästare vid Samrealskolan.

Brandmannen Bertil var också en flitig fotograf. I början på 30-talet köpte han en lådkamera för 36 kronor vid Ahnérs färghandel som låg på rådhustomten ut mot Sundsbrogatan. 36 kronor var hemskt mycket pengar på den tiden. Med den kameran fångade Bertil det mesta som hände i Askersund under en 40-årsperiod. Senare skaffade han sig en modern kamera, som han kunde ta färgfoton med. Bilderna finns nu i säkert förvar i Leif Linus Larssons samlingar, till glädje för dagens askersundare.

Bertil hade många fotoalbum som han visade för mej. I ett särskilt album samlade han bilder från Askersunds brandväsen.

”När jag började vid brandförsvaret var lönen 75 kronor om året och två kronor för varje övning. För eldsläckning fick vi två kronor första timman, sedan en och femtio för de följande” , upplyste Bertil.

När man väl hade bildat brandkåren i Askersund köpte stadens styrande snabbt en tvåhjulig utryckningskärra att dras för hand.

”I början på 30-talet satt jag en kväll vid min kristallapparat med hörlurar och lyssnade på TT. De sa bland annat att ett bostadshus i Åmmeberg hade brunnit och att brandkåren i Askersund hade varit där med en motorspruta och släckt. Det lustiga med den nyheten var att brandkåren i Askersund vid den tiden varken ägde bil eller motorspruta” omtalade Bertil.

Ofta blir dagens tidningar beskyllda för at överdriva och fara med halvsanningar. Men det var tydligen inte bättre förr….

Bertil mindes särskilt en utryckning med den tvåhjuliga kärran.

”En bil hade fattat eld i hotellgaragen. Jag hade spelat fotboll dagen före och fått en riktig smäll på benet så jag haltade kraftigt. Det var nog en märklig syn att se oss komma igenom staden med en kärra och en brandman som haltade kraftigt”.

Bröderna Elis Karlsson och Bertil Carlsson var båda med i brandkåren. Bertil blev senare också chef vid brandstationen i Askersund.

Fram till 1928, innan brandkåren bildades i Askersund, tog staden ut brandpersonal från de olika gårdarna. En del fick bli pumpare, andra ”bara” vattenbärare. Några blev också dragare av slangkärrorna. Ingen slapp undan. I brandrullan från 1923 kan man läsa att borgmästare K G Bretzner bara blev uttagen som vattenbärare!

Från 1951 fram till pensioneringen 1969 var Bertil vice brandchef. Sedan dess har brandförsvaret utvecklas enormt. På Bertils tid ingick inte trafikolyckor i arbetet. Med hjälp av Bertils svart-vita bilder kan man ta del av hur det gick till förr vid bränder.

”När jag höll på kunde jag alla brandposter i Askersund. I stället för att räkna får när jag hade svårt at sova, räknade jag brandposter”, avslöjade Bertil för mej en gång.

Under mina många år som journalist var jag ute på många bränder och olyckor. Det var ingen särskilt trevlig uppgift, men en nyhetstidning måste ha med sådant. Annars blir läsarna undrande. Ett av mina märkligaste jobb var i Olshammar i slutet på 70-talet. Det brann i en bil, som när jag kom fram visade sig vara ortens brandbil. Några hade stulit bilen och efter några 100 meter kört i diken med den, där brandbilen också fattade eld. När brandmännen i Olshammar kom till garaget fanns det alltså ingen bil. Det var den som låg och brann i diket en bit längre bort. Snopnare brandmän har jag nog aldrig sett.



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1417

Min tidningskrönika 3 jan

Januari 2016Skapad av Ove Danielsson sön, januari 03, 2016 17:43:28




Hoppas alla haft ett fint jul-och nyårsfirande. Själv kan jag inte klaga. Det har rullat på som det brukar heta. Nyårsfirandet i Askersunds hamn har blivit en fin tradition som energiske köpmannen Stig Åhlin startade för ett antal år sedan. Han var inne på redaktionen dagligen och berättade om olika aktiviteter nyårsnatten. Stig ville att jag skulle skriva om alla planer. Helst varje dag. Han blev inte arg om jag missade med några dagar. Det var inte mycket som kunde stoppa honom. Han ordnade bussar från ytterområdena, skaffade fyrverkeri och tände marschaller runt hela hamnområdet. Inget var omöjligt. Rotary stod och står för försäljningen av marschallerna. De mesta av pengarna går till Läkare utan gränser. Stig finns inte i livet längre, men det behövs sådana som han även om de kan vara lite jobbiga ibland med alla idéer.



Hotellpersonalen laddar upp. Bild från Leif Linus arkiv


I ungdomen var det stort nyårsfirande på gamla Statt i Askersund. Damerna var eleganta och herrarna kom i sina bästa kostymer. Det skulle firas natten lång. Vi unga kunde bara beskåda festprakten lite på håll. Det var inget ide att försöka ta sig in i de fina salarna. Den stränga dörrvakten skulle ha slängt ut oss med snurr. Och vi hade heller inga pengar att festa för och konfirmationskostymerna skulle nog inte ha varit gångbara. Det skulle vara en elegantare stil.

Många gånger åkte vi unga istället upp till Folkets hus i Zinkgruvan. Det gick bussar från Askersund upp till ”Berget”. Stämningen var alltid på topp i bussarna. De flesta kom med hem till Askersund igen, men lite svinn blev det alltid. Några blev kvar även efter den sista dansen. Den blev väldigt lång sista dans för en del om man säger så. Vet inte hur det är med ”Berget” i dag. Huset står kvar, men några nyårsdanser har det inte varit på mycket länge.


Ett annat nyårsminne var en bandymatch nyårsdagen klockan 11 i Åsbro. Det var inte helt lyckat. Vid hörnsamlingarna luktade det precis inte liniment kan jag lova. Nej det var en doft från den fina världen. Askersunds stadshotell. Några kom nästan direkt från nyårsfirandet på Statt. Tror aldrig jag var med och spelat en match så tidigt en nyårsdag någon mera gång. Och lika bra var det.

Nyårsafton har jag en gång också suttit på akutmottagningen på USÖ. Hela dagen. En udda upplevelse. Besöket var inte för egen räkning. Problemet med en heldag där var maten. Som tur var fanns det automater med härlig kexchoklad. Nästa lika bra som den rökta fisken hemma i kylskåpet som låg och väntade. Och den fick vänta ytterligare några veckor kan jag berätta.



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1416

Gissningstävling om Askersund

Januari 2016Skapad av Ove Danielsson lör, januari 02, 2016 16:22:45

En liten gissningstävling för Askersundsgruppen så här efter nyår med två bilder. Efter vilken gata låg Muntzings nya bilstation på 30-talet. Det är Oskar som sitter i bilen. Vem är person som sitter uppkrupen på bussen? En ledtråd är att han var en känd bandyspelare. Bilderna är ett lån från familjen som drev bilstationen. Första pris är äran att få rätt. Film-och bildkompisen Leif Linus får inte delta. Då skulle det bli för lätt för övriga. Han är för kunnig i ämnet. Det låter kanske tufft men han är informerad.



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1415
« Föregående