Oves Blogg

Oves Blogg

Länk till hemsidan:ovedanielsson.se

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

Min tidningskrönika 13 mars

Mars 2016Skapad av Ove Danielsson sön, mars 13, 2016 12:35:43




Under 30 år gick jag i ”maktens korridorer” som det brukar heta. Nu uppfattade jag aldrig Rådhuset i Askersund som något makthus. Nästa alla var på det klara med vilka roller vi hade. Klart det fanns en och annan grinig person som på det flesta andra jobb. De hade uppfattningen att journalister skulle hållas kort. Ofta handlade det om rädsla för vad som skulle stå i tidningen och vem som sagt vad. Det kanske skulle drabba personerna senare i sitt arbete.

Ett exempel på rädsla var när en kvällstidning skulle skriva om tips på turistnäringar från A till Ö i Sverige. Reportern ringde till någon person på ett företag i Zinkgruvan. Det fanns inte så många platser som börjar på Z. Där hade ansvariga sagt att om någon kvällstidning ringer så säg inget. Absolut inget. Men då handlade det förstås inte om turistbesök. Den som svarade kvällstidningsjournalisten stod fast vad som sagts utan att ta reda på vad det handlade om. I tidningen stod det sedan att det inte hände något och att det absolut inte fanns något att titta på i Zinkgruvan. Reportern hänvisade till de kontakter han haft med personen i företaget. Så fel kan det bli.

Jobbet som journalist lokalt har förändrats mycket sedan jag slutade för ett antal år sedan. Nu kommer handlingarna med E-post. Snabbt och bra. Det är duktigt och proffsigt folk som sköter det tekniska konversationen. När jag började gällde besök på Rådhuset varje dag för att kolla vilka handlingar som kommit in. En given daglig rutin som var trevlig. Det är alltid roligt att träffa folk i verkligheten. Sigyn och Britt på kansliet plockade fram brev, skrivelser och lokala beslut, utan att blinka. Samtidigt med besöken träffade jag på beslutsfattare och tjänstemän som kunde informera direkt.

Vid ett tillfälle blev jag dock straffad av socialnämnden, som då beslutade att jag i fortsättningen skulle få hämta mina handlingar direkt hos chefen. Då skulle det bli ”riktig” information. Det tog mej inte särskilt hårt. Upprinnelsen till ”straffet” var att en kvinna i nämnden skulle åka till Moskva och studera alkoholproblemen. Jag skrev om det. En ilsken insändarskribent skrev med anledning av artikeln att det var slöseri med skattepengar. Det skulle gå lika bra att se folk ”gå och dingla” i Askersund på lördagskvällarna. Man behövde inte åka till Moskva för sådana studier. Kvinna ställde in resan och jag fick mitt straff för att jag skrev om saken. Chefen tröttnade snart också på att ha journalister stå och tjata på sitt rum. Straffet blev kortvarigt.

Tre bra saker.

Idrottshistoriska Sällskapet. Medlemmar från Sällskapet har var med och valt framstående idrottsmän i länet. Det är 11 stycken till att börja med. Det har gjorts en mobil utställning som ska vandra runt i länet.

Aktion Rädda Vättern.Tur det finns människor som jobbbart hårt för att få slut på försvarets provskjutningar över Vättern. Protester har pågått sedan 50-talet.

Bandy. Glädjande att ÖSK hängde kvar i Allsvenskan. Många askersundare har spelat i den klubben. Som vännen Södergren.

Karl-Erik Södergren i ÖSK:s tröja mot sin gamla klubb IFK på gamla IP. En 50-talsbild
Bild:Nils Muntzing

  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1446

Einar var 30 år före sin tid

Mars 2016Skapad av Ove Danielsson tis, mars 08, 2016 16:18:57



Giftfria grönsaker, husmanskost, cykelåkning och hårt arbete, var förre glasbruksarbetaren Einar Johanssons recept på hur man klarar sig från allvarliga sjukdomar. Själv var han ett levande bevis på att hans teori höll även i praktiken. Intervjun gjorde jag med min gamle arbetskamrat för 30 år sedan. Men hans teori är mer aktuell än någonsin. Allt som Einar pratade om för att hålla sig frisk och få ett bra liv, kan man läsa om i var och varannan tidning i dag. Brukar tänka på honom när jag läser alla uppmaningar om hur man ska leva för att hålla sig frisk. Einar var en föregångsman när det gällde hälsa utan att veta om det själv. Han använde bra sunt förnuft. Einar var 30 år för sin tid. När jag gjorde intervjun i september 1986 var Einar 80 år och hade aldrig varit sjuk. Och han levde många år efter min intervju.




Einar höll igång från tidig morgon till sena kvällen med trädgårdsarbete. Hans trädgård vid Lunna i Hammar var imponerande med frukträd och grönsaksland.

-Folk får för sig att det måste vara en massa konstgjord gödning för att få fart på växtligheten. Det är helt fel. Jag använder vanlig hederlig hönsgödsel och egen kompostjord. Det är inte underligt att folk blir sjuka med alla dessa gifter, förklarade han.

Påminner än en gång att intervjun gjordes för 30 år sedan.

Einar var född och uppväxt vid ett litet lantbruk i Tiveden. Det fanns fyra barn i familjen.

-Redan som barn fick jag hjälpa farsan i lantbruket. På den tiden var det också vanligt att man fick hjälpa andra bönder. Vi fick gå upp halv fem och det är något jag fortsatt med genom livet, upplyste Einar.

Efter en del år som lantarbetare kom Einar med familj till Hammar 1955. Där fick han jobb som synare vid Hammars glasbruk. Det var också där vi träffades. Einar var noga. Inga defekta flaskor slank förbi hans skarpa synarögon. 1973 gick han i pension. Vid sidan om sitt arbeta på glasbruket hjälpte han till med trädgårds-och jordbruksarbete på olika håll. På den tiden ägde Hammars glasbruk nästan hela Hammar.

-Varje sommar fick jag slå gräs på brukets ägor, berättade Einar, som var något av en mästare med sin lie.

-En gång när jag stod och slog gräs efter vägen till Hammar, stannade en bil med fyra fina herrar och erbjöd mej arbete vid parkförvaltningen i Stockholm. De behövde någon som kunde hantera lien.

På den här tiden när intervjun med Einar gjordes, var det stor debatt om vad som skulle hända med hans gamla arbetsplats. Företaget hade satsat stort på engångsglas. Men det blev stopp för den tillverkningen vid Hammar. Det var inte miljövänligt.

-Jag sa det till dåvarande disponenten. Redan från början var jag negativ till engångsglas. Jag fick också rätt. Glasbruket kommer säkert att leva kvar även om det blir neddragningar av personal, trodde Einar, men där fick han fel. Glasbruket stängdes i början på 1990-talet.


Einar i Lunna hade också andra talanger än trädgårdsarbete. Under alla år hade han också klippt folk. Även där var han självlärd.

-Det började med att jag fick klippa håret på brorsan och farsan. Sedan har det bara rullat på. Många äldre personer kommer hem till mej för att bli uppsnyggade i håret. Jag rullar undan köksmattan och så står min frisörsalong färdig, berättade Einar, roat.

-Som mest klippte jag 35 personer på en dag. Det var pensionärer både vid Lunnagården och från Norrbergahemmet i Askersund. Det brukar ta en 15-20 minuter för varje kund. Jag har inte bara en frisyr att välja på om du nu tror det var hans klara besked.

Einar hade bott själv några år när jag gjorde intervjun. Hans kära fru Naime avled efter flera år på långvården. Matlagningen och städningen skötte han själv. Om det skulle knipa med något hade han sina två barn på nära håll.

-Jag äter mest grönsaker från den egna trädgården. Fisk vägrar jag att göra i ordning, sedan jag sett det oljiga vattnet i Hammarsviken. Nej då är det bättre en morot, förklarade Einar, innan han satte sig på cykeln för att hjälpa en granne med trädgården.

Kan väl också nämna att det inte är ofta man blev klippt i samband med en intervju, som hos Einar. Han tyckte att jag var långhårig och ville göra något åt det innan han började med trädgårdslanden. Tror inte ensa att tog en kvart att bli fin i håret. Så fin jag nu kunde bli.

Bilden tagen med självutlösare om någon undrar.



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1445

Hannas fotoalbum

Mars 2016Skapad av Ove Danielsson lör, mars 05, 2016 09:37:09



Genom familjen Jonsson, Bygget, har jag fått tillgång till telegrafkommissarie Hanna Ljungqvist fotoalbum med många Askersundsbilder från början av 1900-talet. En bildskatt. Hanna Ljungqvist avled 1974. Hon var född 1884 i Askersund. Hennes pappa var kyrkoherde. Efter att ha genomgått elementarskolan för flickor och hushållsskolan Fleurie (Tingshuset) blev hon elev vid telegrafstationen i Askersund . Från 1928 var hon telegrafkommissarie i Askersund och var det fram till pensioneringen. En släkting till fam Jonsson arbetade som hushållerska åt Hanna. Hon kallades allmänt för ”Tant-Lisa”. Det är genom henne och fam Jonsson som albumet räddas till eftervärlden. Visar upp några bilder ur albumet.

Östra Tullstugan som nu finns i hembygdsgården.

Strandparken med gamla Kallbadhuset



Bilderna har också varit på Facebook-Askersundsgruppen.



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1444

Bron till Borgmästareholmen skadad av isen

Mars 2016Skapad av Ove Danielsson ons, mars 02, 2016 17:41:32

2016. Isen har lyft första delen på bron ut till holmen.

Isen har tryckt sönder första delen på bron ut Borgmästareholmen i Askersund. Den här gången är det en lindrig skada som inte blir så kostsam. Men det är inte första gången bron drabbas av is och stormar. Hösten 1999 vek sig bron helt i en storm. Då fanns en högdel på bron där mindre båtar kunde passera. Det var just vid högdelen som det blev problem vid stormar. Den gången kostade lagningen av bron 275 000 kronor. Firman som hade byggt bron stod för 200 000 kronor.


1999 efter en storm

År 2005 var det dags igen. Stormvindar fick bron att vika sig på mitten och driva bort. Den gången fick kommunen stå för kostnaderna själva. Högdelen på bron plockades bort. Båtfararna fick vara så goda att åka runt Borgmästareholmen. Upprustningen kostade runt 100 000 kronor. Men det fanns ett problem 2005. Ingen firma ville ta åt sig ett större upprustningsjobb. Firmorna ville inte lämna några garantier. De tyckte inte att det var en riktig bro, utan bara en enkel pontonbro som kunde brytas sönder av vädrets makter. Dåvarande arbetsingenjören Bo Lind fick jobba hårt för att få en upprustning till stånd. Det handlade en del också om att få fram pengar till upprustningen.


2005 efter en storm

Bron byggdes av en privat firma. Genom en bytesaffär blev sedan ägare till bron. Byggfirman bytte till sig en större fastighet i Askersund.



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1443

Väderkvarnsbackens domarring

Mars 2016Skapad av Ove Danielsson mån, februari 29, 2016 19:23:15



I mitten på 80-talet var det en konstnär som ville återskapa den gamla domarringen på Väderkvarnsbacken norr om Askersund. Konstnären föreslog en rekonstruktion av domarringen. Nio stycken avlånga stenar tre meter höga skulle placeras på den gamla platsen. Stenarna skulle bli väl synliga från riksväg 50. Enligt konstnären skulle satsningen placeringen förmedla en kulturupplevelse av stora mått. Med enkla medel skulle den gamla historien återupprättas. Satsningen skulle bli en stor sevärdhet. Hembygdsföreningen var med på noterna. Däremot var länsmyndigheterna mycket skeptiska till förslaget. Kulturnämnden i Askersund trodde heller inte på iden. Nämnden ville vårda befintliga fornlämningar istället för att återskapa försvunna. Förslaget från konstnären försvann därmed i papperskorgen. Vem vet konstnärens förslag kanske hade blivit en verklig attraktion…

Fram till 1920-talet fanns en stor och präktig domarring av oval form på backkrönet. En sådan som konstnären hade tänkt sig. Stenarna försvann åt olika håll för att troligen användas till hus-och ladugårdsgrundar i trakten. Väderkvarnsbacken är Askersunds äldsta kända tingsplats. Man kan ju undra hur det kändes att bli dömd på en plats med stans bästa utsikt. Kanske det underlättade lite.

Annons 1874

Väderkvarnsbacken är nu ett naturreservat . Det tog lite tid att få till det hela, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge är ett gammalt slitet uttryck som väl passar på grusbacken strax norr om Askersund. Det är några år sedan en kvinna på miljö-och hälsokontoret berättade planerna för mej och att det fanns pengar att söka för att skapa ett naturreservat. Så blev det också. Kommunen byggde också en promenadväg vid sidan om Vretstorpsvägen, som blivit ett populärt gångstråk. Backen är populär särskilt nu på våren då blåsipporna lyser upp den gamla tingsplatsen på en del ställen. Men de får inte plockas. Det är ett naturreservat som nämnts. En grillplats har också ställts i ordning



Personligen förknippar jag backen mera med Tivedsloppet på skidor och motorcross. IFK drog sin skidtävling över backen och det blev en mycket tuff avslutning för många sista biten in mot målet på gamla IP. Under en period fanns också en skidlift i backen söderläge. Det var ingen bra kombination när solen började värma.

Bild från 1987

På 50-talet gjordes en stor satsning av ett motorintresserat gäng på en motorcrossbana i Väderkvarnsbacken ned mot Gårdsjön. Banan var en av de svåraste i Sverige, men också en av de vackraste enligt expertisen. Det kördes också en del tävlingar där. Men det blev inte så många som de motorintresserade hade tänkt sig. Banan var 1 300 meter lång och formad av Sture Malmborg. En av de drivande i motorklubben var Stures pappa Elis och tandtekniker Seth Magnusson.

MC-bilder Nils Muntzing. 1955


Vid en tävling kom det 3 000 personer. Publiken placerade sig på kullarna i backen för att se förarna bra. Minns att Gösta Gildner från Svemo var på plats för att flagga igång tävlingen. Askersund hade några förare med, men de nådde inte några stora framgångar. När de första tävlingarna skulle gå var motorklubben i Askersund nystartad. För att få ordna tävlingar måste klubbarna ha varit igång i två år. Men Elis och Seth löste problemet på sitt sätt. De hyrde helt enkelt ut banan i Väderkvarnsbacken till Örebro SMK, som saknade bana.

Noterbart var att det fanns en ”dynamitkällare” mitt i banan! I källaren förvarade Öhrmans järnhandel sina sprängvaror, eftersom det var förbjudet att förvara sprängmedel inne vid torget i Askersund där affären låg. Förhoppningsvis hade butikens ägare plockat bort dynamiten innan tävlingarna kördes. Men jag vet inte hur det var med den saken. Jag har tänkt på det efteråt. Med lite otur för hade det annars kunnat bli en riktig smäll i backen. Källaren används inte längre, men den finns kvar.



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1442
« Föregående