Oves Blogg

Oves Blogg

Länk till hemsidan:ovedanielsson.se

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

Min tidningskrönika 31 juli

Juli 2016Skapad av Ove Danielsson sön, juli 31, 2016 15:09:30

Askersund är en populär turiststad under sommarmånaderna. Under vinterhalvåret möter jag bara bekanta ansikten, men annat är det på sommaren. En del har planerat in semestrar i stan, medan andra stannar spontant och kanske fastnar någon dag extra.

Kom att tänka på hur viktigt det var att planera in semestrarna på den tiden jag jobbade. Det skulle stämma med övriga familjens ledigheter. Kände folk som började planera nästa års semester direkt efter ledigheten som varit. De lade ut kartor på köksbordet och prickade in platser som de skulle besöka året efter. Kom på mej själv några år efter pensioneringen att jag fortfarande funderade över vilka veckor vi skulle resa runt lite. Men det var innan jag insåg att som pensionär kunde jag välja vilken vecka som helst.

När jobbade på tidningen hade företaget ett antal lägenheter som vi anställda fick hyra under någon vecka. Om man hade tur i utlottningen. Var på den vackra ön Ven några gånger. Första gången fanns nästan inget att köpa eller göra på kvällstid. Senast jag var där fanns till och med en pizzeria och det är väl ett betyg på utveckling så gott som något för ett samhälle.

Innan jag kom till Ven hade jag hört talas om att där ute fanns det stora odlingar av durumvete. Ett mjöl som är ett hårt veteslag med extra starkt protein och som det pratades mycket om vid den här tiden. Tänkte vara lite kreativ och ta reda på hur det låg till. Och visst såg jag stora vetefält. Här skulle fotograferas. Träffade en lantbrukare på gärdet som jag lite inställsamt berömde för de fina durumåkrarna. Snabbt kom jag ner på jorden när han förklarade att det bara odlades durumvete vartannat år på ön. Just det här året var det vanligt vete. Så kan det gå om man inte är ordentligt insatt i ärendet. Men jag tog ändå några bilder för att lätta upp stämningen lite.

Testade också öns vårdinrättning. För att kunna sova ostört hade jag fått öronproppar av en person. Men de var torra och gamla. En fastnade i örat. Försökte med alla medel att få bort den. Strumpstickor, nålar, gafflar, gem och allt var det var men den satt fast. Sköterskan log vänligt och efter en stund hade hon plockat bort proppen. Det blir 100 kronor sa hon först, men när hon fick veta att jag inte tillhörde hennes landsting blev det betydligt dyrare. Det var sista gången jag använde öronproppar. Har helt enkelt inte råd med sådana störningsskydd med min enkla pension.
----------------------------------------------------------------

Tre bra saker.

Hamnen Askersund. Så fort det är varmt och solen skiner är det lite sydländskt över området. Uteserveringarna är fullsatta. För att inte tala om köerna till kioskerna med glass, fisk och korv.

Musik. Det finns mycket att välja på i kommunen. Festivalen ” Folk, Blues och Jazz i Askersund” är nyligen avslutad, men flera andra musikarrangemang väntar. Det är bara att hänga på.

Biblioteket. Uppmaningen är att låna tio böcker samtidigt och som tack få en fin tygkasse med text.




Zinkpojkar



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1510

Flickorna i Askersund räddade kungens eriksgata

Juli 2016Skapad av Ove Danielsson mån, juli 25, 2016 23:35:54

”De söta fickorna finns kvar i Askersund , men ingen kan leva på traditioner”. Så löd en tidningsrubrik i slutet av 50-talet efter ett journalistbesök. Och det gäller säkert i dag också. Det måste förstås också till lite annat, även om flickorna var räddning när Oscar II besökte Askersund på sin eriksgata i slutet av 1800-talet. Vid den här tiden var Askersund länets strykpojke, mycket berodde det på att staden aldrig fick någon järnväg. Visst fanns den smalspåriga järnvägen till Lerbäck, men det räknades liksom inte. Kungen drog sig i det längsta med att besöka Askersund och blev också den sista av svenska städer som Oscar besökte på sin eriksgata.

Det började med att gamle kungen vid ankomsten till den rikt dekorerade stationen i Askersund höll på att fastna i smalspårstågets kupédörr, som sannerligen inte var byggd efter bernadottska mått. Vidare tog kronprinsen beslag på en blomsterbukett direkt. En bukett som egentligen skulle överlämnas efter välkomsttalet. Det blev helt fel. Borgaren som höll talet avslutade med ett manligt ”det kan kronprinsen slå sig i backen på” . Avslutningen på talet skulle ge lite tyngd åt det hela. Något som fick åskådarna att sucka och som det pratades om i stan flera år efter besöket. Så talar man inte till en kunglighet.

Kungen surnade till och klagade på allt och alla. Tåget var eländigt, och stan hade en ful kyrka. När han skulle skriva sin autograf i kyrkboken så förklarade han att han fick skriva med rikets uslaste penna. Det behövdes många tjog av de vackraste flickor Askersund kunde uppbringa för att majestätet skulle tina upp en smula. Det var i grevens tid som en hotande katastrof kunde avvärjas och det var flickorna som gjordét.


”Alla flickor i Askersund var förlovade, eljest vete Gud hur det gått”, bekände också en skribent i Nerikes Allehanda på 1800-talet där han efter en soarèbesök hade alla ynnest till övers för de ungas fägring. I Joel Haugards lilla tjusiga bok ”Promenad i liten stad” så är just en ung blond flicka lite av huvudpersonen i vandringen. Och det har skrivits om flickorna i Askersund och spelats revy om flickorna. 1912 gav GT. H Mellin ut 25-öreshäftet ”Flickorna i Askersund”. Vid Folkteaterns nyårsrevy i Göteborg 1916 var namnet på revyn ”Flickorna från Askersund”, skriven av den store revykungen Axel Engdahl. Jag har läst revyprogrammet men hittar inget om Askersund. Engdahl använde bara namnet Askersund för att det skulle vara litet lustigt och hämtat från en småstad. Ungefär som man använder mitt namn Ove i dag, när det ska vara extra töntigt. Men sådant får man stå ut med.

På 70-talet var till och med kommunen med och utsåg ”Årets sommarflicka” i Askersund med röstning och allt, precis som luciatävlingen var en gång i tiden. Men sådant är inte gångbart längre som tur är. Vi har kommit en bit längre i samhället än att rösta om sådant. Trots att det skrivits om flickorna i Askersund, är det bara en gata i stan som fått ett kvinnonamn, Drottning Kristinas väg. Lite dåligt med tanke på allt som skrivits om flickor i Askersund. Och Drottningen var precis ingen kvinna vilken som helst.

Apropå teater och flickor i Askersund så har teaterkungen August Blanche lämnat en mycket dramatisk skildring hur det var att spela kärleksdramat Hamlet i Askersund i slutet på 1800-talet. För vålnadens hädanfärd hade grävts en grop under scengolvet, där vålnaden skulle sparka undan en lucka och försvinna efter avslutad deklamation. Så skedde också enligt salige Shakespeares föreskrifter, men ögonblicket efter dök vålnaden upp igen vilt svärande. Själve Hamlet förlorade ett ögonblick fattningen, men det fanns en förklaring till vålnadens ilska. Det hade regnat på eftermiddagen och gropen under scenen hade fyllts med vatten och blivit en lergrav. Under det Hamlet i de mest hjärtslitande ordalag beklagar sin far vilken var dömd att efter döden svettas bland avgrundens svavelångor, kröp vålnaden upp ur gropen. Linkande och drypande av lervatten över scenen under publikens stormande jubel.

Dagens Hamletsaktörer kan dock ta det lugnt när de kommer till Askersund. Det finns ingen risk att ramla ner i någon vattenfylld grop – även om det är nära till sjön-i nya Sjöängens ståtliga teater-och biolokal med drygt 500 sittplatser. Huset är välbyggt. Det kan jag intyga som fotograferat i huset varje vecka sedan 2014. Bilderna finns på Askersunds kommuns hemsida under just rubriken Sjöängen i bilder.



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1509

Tjuv -och Rackarspel i Askersund

Juli 2016Skapad av Ove Danielsson ons, juli 20, 2016 18:26:45
År 1830 stals kyrksilvret i Askersunds Landskyrka. Av den händelsen har under den här veckan skapats med hjälp av fantasin en spännande teatervandring i idylliska Askersund. Och det har blivit en succé. varje vandring har varit fullbokad .Producent för föreställningen har varit Margareta Widell från Askersunds Jubileumsförening. Föreställningen är annars ett samarbetsprojekt med många inblandande. Föreställningen börjar och slutar vid torget. I dag torsdag (21 juli) är sista dagen för teatervandringen. Det mest händelserika utspelades på familjen Englunds fina gård vid Väderkvarnsgatan. Gården är som gjord för en teaterföreställning. Själv gick jag med på vandringen och tog några bilder. Se nedan.





  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1508

Sundsbrogatan på gång igen

Juli 2016Skapad av Ove Danielsson sön, juli 17, 2016 18:29:23


Delen av Sundsbrogatan norr ut mot Haga öppnades i helgen. Det var många år sedan den stängdes. När Sjöängsskolan byggdes stängdes gatan för att barnen skulle slippa korsa Sundsbrogatan. Det fanns byggnader på båda sidor. Men nu var det dags igen. Vad jag förstår är det väl bara tillfällig öppning med anledning av den stora bilträffen i Askersund. Det hade annars varit svårt för utställarna att ta sig in på området. Men till hösten kommer Sundsbrogatan i hela dess längd att bli som förr.

70-tal
50-tal
20-tal

  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1506

Louise har skrivit en intressant uppsats om vårdhemmen i Askersund

Juli 2016Skapad av Ove Danielsson lör, juli 16, 2016 15:40:54

Förstasidan på Louise Vissbergs uppsats är en bild på Vasshammar.

Under årens lopp har behandlingen och vården av människor med funktionsnedsättning förändrats. Likaså har även synen på vem som är funktionsnedsatt. Under 1900-talet gjordes tvångssteriliseringar och människor sattes på vårdhem på lösa grunder. Inte bara exempelvis schizofrena sattes in på hem, utan även epileptiker, alkoholister, prostituerade etc. I Askersund har det under 1900-talet funnits tre olika hem för ”sinnesslöa”. Verksamheter som glömts bort trots att det inte var så länge sedan.


Louise Vissberg

Louise Vissberg, 19 år, bosatt i Askersund sedan 11 år tillbaka bestämde sig för att kolla hur dessa hem såg ut, vilka som bodde där och vilka behandlingsmetoder som användes, med fokus på vårdhemmen Marieborg och Vasshammar. Hon har pluggat naturvetenskap på Allèskolan i Hallsberg. I höst ska hon studera vid Åredalens folkhögskola i Åre. Louises uppsats är en mycket intressant läsning. Många askersundare i dag vet att det funnits tre olika hem för ”sinnesslöa” där många jobbade. Men mer än så är det inte. Därför är Louises uppsats ett mycket viktig dokument som alla bör ta del av. Inte minst dagens beslutsfattare. Det är alltid bra att blicka tillbaka och lära av misstagen och av det som var bra.

-Syftet med detta arbete är att få kunskap kring boendena för sinnesslöa i Askersund under 1900-talet. Hur var vårdhemmen? Vilka var vårdtagarna och behandlingsmetoderna, var några av alla frågor som jag ville ha svar på.

-Många människor sattes in på hemmen på väldigt lösa grunder. Man kunde bli insatt för lösdriveri, för att man var ”sexuellt opålitlig”, umgicks för mycket med personer med motsatt kön, för att man kom från en stökig bakgrund, gift om sig, haft dåliga makar eller hade snattat etc. Under tvångssteriliseringen i Sverige steriliserades ungefär 70000 personer, många mot sin vilja. Många av fallen var kvinnor som satts in på dessa lösa grunder och där steriliseringen var en biljett ut till friheten, då man kunde vara säker på att dessa människor inte förde sina gener vidare. I Askersund har det funnits tre anstalter, både för barn och för vuxna. I min uppsats har jag valt att fokusera på vårdhemmen Marieborg och Vätternterassen, men har också nämna skolhemmet Kristinahemmet. Förutom dessa hem för sinnesslöa har det även funnits barnhem och fattighem i Askersunds kommun”, upplyser Louise.

Här kommer ett litet smakprov från Louise uppstas:

” Det fanns skolhem, där ”bildbara sinnesslöa” barn mellan 6 och 12 års ålder fick anpassad teoretisk och praktisk undervisning, genom vilken man försökte uppöva och utveckla de sinnesslöas förståndsgåvor, forma dess karaktär, lära dem enkla kunskaper samt att förvärva praktiska kunskaper. Det fanns även arbetshem där man fortsatte uppfostran och utbildningen mot lämplig yrkesutbildning. Därifrån kunde många elever sedan ”återvända ut i livet” till enkla arbetsplatser eller till sina hem etc. De som saknade förmåga att ”reda sig själva ute i livet” fick stanna kvar på arbetshemmen en längre tid eller för alltid. Vidare så fanns det också vårdhem där obildbara sinnesslöa som förblev i behov av anstaltsvård genom hela livet omhändertogs. De svårskötta obildbara sinnesslöa, asociala och vanartade sinnesslöa, samt blinda, dövstumma och i viss utsträckning epileptiska sinnesslöa vårdas på de statliga hemmen. Det fanns även kommunala och enskilda anstalter där de övriga sinnesslöa hölls, upplyser Louis i sin uppsats.

Vykort på Kristinahemmet

”Vårdhemmen i Askersund verkar ha haft en betydande uppgift i länet, eftersom vårdplatserna fylldes upp av människor med olika grader av sinnessjukdom. Hur sjuka de sjukaste eller friskaste var är svårt att säga, så om det fanns människor här som sattes in på alldeles för lösa grunder kan inte fastställas. Från 1929 bodde det dock endast obildbara sinnesslöa på Vasshammar på den tiden. Kristinahemmet var ett hem som flera gånger ändrade inriktning. Det verkar ha varit en skola för bildbara sinnesslöa barn, där de som klarade sig bra kunde komma ut i arbetslivet och de andra senare kunde skickas vidare till andra vårdhem. I slutet var Kristinahemmet just ett vårdhem för barn, men mer om hur vården etc. såg ut där kvarstår till utökade undersökningar. Vasshammar fungerade i början som barnhem för pojkar och flickor från 2 ½ till 45 års ålder. Att alla dessa kallades ”barn” kan eventuellt bero av undersökningar där sinnesåldern på vårdtagarna motsvarade ett barns. Senare ändrades det så att det endast bodde kvinnor på Vasshammars vårdanstalt, medan det endast bodde män på Marieborg runt 1950-talet”, skriver Louise i sin genomarbetade uppsats.

Vykort på Marieborg

”På Marieborg och Vasshammar i och utanför Askersund vårdades sinnesslöa personer med olika grader av sinnessjukdom. En del av människorna fick vistas ute bland folk och en del kunde hjälpa till med olika sysslor eller medverka i terapier och annan sysselsättning. Något ont om hemmen finns inte nämnt i gamla källor. Vad man förstår är att de bodde flera vårdtagare i samma rum. Från en början förekom det boende av båda könen på platserna, åtminstone så länge som Vasshammar var ett hem för barn mellan 2½ till 45 år ålder. Sedan bodde kvinnor på Vasshammar och män på Marieborg. Behandlingsmetoderna mot det psykiskt sjuka på just dessa boenden förblir en gåta, men troligtvis kan vårdtagarna ha behandlats med de metoder som användes i resten av landet.”

Louise har i sin uppsats också intervjuat en del personer, samt hämtat fakta både från skrifter, böcker och tidningsklipp. Säkert är det många i Askersund om vill ta del av hennes uppsats. Det kanske går att ordna genom biblioteket eller direkt från Louise…



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1505

Rektor Frendel fick som han önskade i Askersund

Juli 2016Skapad av Ove Danielsson tis, juli 12, 2016 15:39:25

Utan att göra dagens politiker och arkitekter allt för besvikna så är inte iden med ett skolbygge i kanten vid Strandparken i Askersund ny. Redan på 1950-talet föreslog rektor Anton Frendel ett skolbygge där. Nu har det utvecklas till ett skol-och kulturbygge. Lite större kanske än vad den stränge rektorn hade tänkt sig men ändå.


En gång i tiden fanns det en planteringsnämnd i Askersund med rektor Frendel som ordförande. Både rektorn och planteringsnämnden är borta, men han hade en ide om Sjöängsområdet som var rena träskmarken på den tiden. En stor vacker park skulle anläggas, men så fanns förslag också om ett större turisthotell med vandrarhem som också kunde vara en fritidslokal för ungdomarna i anslutning till parken. Men Frendels stora dröm var ändå att bygga en enhetsskola med utsikt över Alsen och Stjernsund. Iden med skola i direkt anslutning till den nya parken har nu förverkligats. Men det tog nästan 70 år.

Nya Sjöängen är snart klart för invigningar. Enligt programmet ska det bli ett antal invigningar med en stor final den 11 november. Rektor Frendel är säkert nöjd i sin himmel över vad som hänt. Han skulle säkert också påpekat att placeringen var hans ide. Inte någon modern arkitekt eller dagens politiker. Hur som helst hade han blivit glad skulle jag tro.

Frendel och hans nämnd kämpade hårt för att få bygga en vacker park i träskområdet vid Sjöängen. Närmare i 17 år. Efter stationshuset och ut mot Hagaområdet fanns bara ett träskliknande område. Fyllningen som fanns där kom från olika byggen i staden då husgrundar grävdes. Men det fanns också åtskilligt annat som bilvrak, trädstammat, kaffekittlar och allt vad det kunde vara. En soptipp skulle man kunna säga. Under krigsåren fanns där också koloniland.

Första förslaget på en park i Sjöängsområdet kom redan 1933. Ritningen gjordes sedan om 1941. Ett tredje förslag gjorde arkitekt Gunnar Anders från hushållningssällskapet. Samtliga förslag förkastades. Istället blev det anläggningsträdgårdsmästare Gösta Persson som 1945 gjorde ritningar som i stort sett följdes. Den nya parkanläggningen kostade en del pengar men det fanns fonderade medel. Chefen vid Trikåfabriken Karl Nilsson skänkte också 4 000 kronor. När det stora jobbet med parken började 1950 fanns 19 000 kronor till förfogande. Planteringar och en lekpark var den första satsningen. Frendels önskemål vara att hela området ut till Hagabergen skulle förvandlas till park. I en tidningsartikel 1953 fanns en intervju med Anton Frendel. Enligt rektorn var mycket väl använda pengar. Yttre förutsättningar för en lyckad månskenspromenad hade skapats av planteringsnämnden.



Det tog lite tid från ritningen 1945 att få igång arbetet. Det var brist på arbetskraft och det var svårt att få tillstånd till bygget. Planteringsnämnden hade räknat med arbetet med parken skulle bli reservarbete vid en eventuell kris. Men så blev det inte. Just vid det här tillfället fanns det turligt nog både arbetskraft och pengar så jobbet kom igång snabbare än beräknat. Sex man fick jobb med parken.

Rektor Frendel, som kom till Askersund 1923, var mycket trädgårdsintresserad. Hans målsättning var att förvandla träskområdet ut mot Haga till Askersunds vackraste park. Med en skolbyggnad i kanten på området. Frendel avled 1961, 72 år gammal. Han är dock en av de drivande personerna bakom Strandparken, inte att förglömma nu när invigningarna börjar dugga tätt.



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1504

Fjärrskrivare var lösningen-1950.

Juli 2016Skapad av Ove Danielsson fre, juli 08, 2016 16:56:49

”Fjärrskrivare ger tidningen snabbare nyhetsförmedling”. Så löd en tidningsrubrik i gamla Askersunds-Tidning i augusti 1952. En fantastisk teknisk utveckling för tidningen med den modernaste formen av teleprinter , nämligen telex. Genom denna anläggning kan man föra en verklig skriftlig konversation med alla som är anslutna till det textnät som håller på att byggas ut såväl inom-som utomlands, kunde man läsa i artikel om nymodigheten. För Askersunds-Tidning betydde det en snabb nyhetsförmedling genom att tidningen fick ett värdefullt komplement till post och telefon när det gällde riksaktuella saker.




Många som sitter vid en dator i dag drar säkert på munnen när de läser det här. Nu tar bara några sekunder att sända text. Några i dag kanske aldrig har hört talas om fjärrskrivare. Inte jag heller innan jag började på Nerikes-Allehanda som då hade köpt upp AT. När jag började var det fax som gällde för att få in artiklarna. Och papper som trasslade. Men för 64 år sedan när artikeln skrevs var telex ett begrepp som enligt tidningen hade framtiden för sig. Vi den här tiden var tidningen anslutna till en telexstation med ett 40-tal abonnenter.



”Man slår bara ett nummer med en vanlig petmoj, skriver vad man vill ha sagt med hjälp ett vanligt tangentbord och får svar omedelbart om mottagaren sitter vid apparaten”, var budskapet.

I augusti 1952 så var en utbyggnad på gång till alla små telegrafstationer i landet. Tidningarna var tidigt ute med nymodigheten. Det fanns en förhoppning om att länsstyrelserna och polisen skull ta efter. Ett föregångsland var USA

Nu hjälpte det inte att Askersunds-Tidning skaffade sig en fjärrskrivare. Några år senare, 1956, lades tidningen ner, som så många andra småtidningar vid den tiden. I dag är det de stora papperstidningarna som har problem, trots bra teknik. Satsningen sker nu stort på den digitala tekniken, medan ett antal duktiga journalister tydligen blir ”överflödiga”. Ingen bra utveckling kan jag tycka som gammal journalist. Tror att många läsare håller med mej.



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1503

Lundby -Banvallsvägen

Juli 2016Skapad av Ove Danielsson tis, juli 05, 2016 22:58:29



En 40-tals bild från Askersunds tätort. Körde en liten tävling på Facebook om vilken plats bilden var hämtad ifrån. En liten ovanlig bild från området. Tävlingen var för lätt och de flesta gissade också Lundby med utsikt över Banvallsvägen. Helt rätt. Bilden kommer från familjen Torsten Wetterstrands lite äldre familjealbum.

Juli 2016
Bild:Kim Bergqvist

  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1502
Nästa »