Oves Blogg

Oves Blogg

Länk till hemsidan:ovedanielsson.se

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

Min tidningskrönika 30 juli 2017

Juli 2017Skapad av Ove Danielsson sön, juli 30, 2017 15:47:44

Vägbyggen runt Askersund, bilutställningar och bråket runt Transportstyrelsen, fått mej att fundera lite över mitt eget bilåkande och mitt körkort. Mitt intresse för bilar har alltid varit begränsad, men jag tog ändå körkort. Mina kompisar tog körkort direkt efter de fyllt 18, men jag väntade en bit upp i 30-årsåldern. Då var det nödvändigt för jobbet. En egen bil och körkort betydde också en viss frihet för familjen. Vi kunde enklare ta oss ut på semestrar och till badet utan att ligga någon till last.

När jag tog körkort låg teorilokalen i samma hus som tidningsredaktion. Praktiskt och bra. Jag kunde gå en trappa upp och mala igenom trafikmärkena lätt och smidigt. Sedan var det bara att gå ut på gården och sätta sig i körskollärare Lennarts bil. En man med ett mycket gott tålamod. Det kan inte vara särskilt muntert att dag ut och in sitta och tjata på hopplösa elever.

Det var ett mycket blandat gäng som tog körkort ihop med mej. Någon hade blivit av med körkortet och skulle ta om. Han bodde en bit utanför Askersund. Minns att jag frågade om hur han skulle ta sig hem. ”Jag har bilen på torget så det är inga problem” svarade han. Eleven körde sin bil till och ifrån körskolan. Och det fungerade.

En annan fick för sig att man skulle köra sakta och försiktigt vid uppkörningen. Men det gick för sakta. Besiktningsmannen trodde det var fel på bilen. Det blev igen körkort. Inte den gången i alla fall.

Under många år körde vi med egna bilar på redaktionen. Sedan fick vi dela bilar med tidningsbuden. Högerstyrda bilar. Det tog lång tid innan jag slutade med att försöka växla i dörren på höger sida. Jag var inkörd på det gamla vanliga, att växla med högerhanden. Det var också helt onödigt också efter som bilarna hade automatväxlar.

Genom åren har jag haft ett antal bilar trots mitt ointresse. Bilköp är en sak för sig ofta med ett antal tekniska frågor. Rena grekiskan för mej. Det viktiga för mej har alltid varit att bilen fungerar utan krångel. Och att den har en trevlig färg. Vid bilinköpen har det alltid funnits folk som gått runt och tittat noga på firmornas fordon. De har känt på bilarna, kollat i motorerna och tittat noga under fordonen . Det har jag också gjort men vet inte riktigt varför. Har gjort som alla andra för att inte verka helt bortkommen.

I höst går mitt körkort ut. Brukar få en påminnelse. Ska bli spännande att se vilket land den kommer ifrån den här gången med tanke på vad som hänt inom Transportstyrelsen . Kanske från Serbien…

  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1698

Gamla Varmbadhuset i Askersund

Juli 2017Skapad av Ove Danielsson ons, juli 26, 2017 14:52:46

Målare Lasse Pettersson tog fram den gamla texten som var övermålad.
Varmbadhuset i dag

Gamla Varmbadhuset i Askersund är förknippad med många trevliga minnen. Både för mej och många lite äldre askersundare. Men för många nya och unga askersundare som undrar över huset berättar jag nu min historia. Men hjälp av några gamla annonser, bilder från Leif Linus arkiv och några egna bilder.

Som skolgrabb fick jag gå dit och bada en gång i veckan. Klassen fick gå på ett led från Kyrkskolan (Lindbogården) bort till Varmbadhuset i Strandparken och badmästare Tyra Rydén. Det var på den tiden det inte var så vanligt med badkar och rinnande vatten i husen. Särskilt då inte på landsbygden. Som tur var bodde jag bara några meter från stranden av Gårdsjön, så vi hade åtminstone nära till vatten.

Tyra Rydèn ansvarade för verksamheten i badhuset under många år.

När man sedan blev lite äldre blev det kommunala badhuset en samlingspunkt på lördagseftermiddagarna efter jobbet. Förutom bastubad, och tvagning, sedan gjordes helgens festplaner upp. Ibland kunde vi tas ända upp till Åboholm i Tiveden om vi samlade till taxi. Och så var det alltid trevligt att sitta och lyssna på de gamla stamgästerna i bastun. Den ena historien var värre än den andra. Själv sysslade jag lite med brottning i säsongen mellan bandyn och fotbollen. Och den sporten bygger i stort på att banta ner sig till ”rätt” viktklass. Så det blev åtskilliga timmar i Varmbadhusets bastu.

Bild från Leif Linus arkiv

När Varmbadhuset stängdes i slutet av 70-talet, kom huset att användas till olika ändamål. Det fanns ett antal förslag. Och gör så även i dag. Länkarna finns permanent på övervåningen där badmästaren hade sin länge hade sin lägenhet. Under en period förvandlades huset till Rikets Sal av Jehovas Vittnen . Som tack för allt trevligt jag haft i Varmbadhuset gjorde jag en ”kulturinsats” när det gäller texten på badhuset. Jag tycker själv det var en sådan insats, men kanske ingen annan…

När huset målades efter stängningen målades också den stora texten på väggen över. Men de stora klassiska bokstäverna ”VARMBADHUSET” lyste igenom trots målningen. Så var det i många år. Tyckte det var synd. För askersundarna var huset ett badhus och jag tyckte det borde synas. Bokstäverna fans ju ändå kvar under färgen. Det var ju bara att fylla i. Minns att jag skrev om det och pratade med Hasse Andersson på kommunen om det hela. Efter en tid ställde han sig på min sida. Lasse Pettersson som då målade gamla stationshuset fick gå över till badhuset och fylla i den gamla texten. Kanske många tycker det är en bagatell, men jag tycker det blev bra. Och det gör Hasse och Lasse också.

Badhuset fanns först vid Sundsgatan. 1902 flyttades verksamheten till ett hus Strandparken.

Bild från Leif Linus arkiv

Bild från Leif Linus arkiv

Badhuset som ligger nere vid Alsens strand har verkligen sin historia. I ett litet bås satt Tyra Rydén och sålde biljetter och lämnade ut handdukar. Bakom skylten ”Karbad” fanns ett gammaldags badkar på lejonfötter. Det fanns tio hytter med draperier. Vågen var i det närmaste antik när jag badade där. På vågen hängde en ”Viktbok”. I den skrev stamgästerna i sin vikt vecka för vecka. I alfabetisk ordning. Det var bara att kolla vad grannen vägde, om man var intresserad av det.

På en annan skylt stod det ”Rakning undanbedes inom badhusets lokaler”. Den skylten hade sin egen historia enligt badmästaren. För när alla herrar använde rakblad, hamnade det använda rakbladen på golvet bland badskum och använda borstar. När städerskan sedan kom och svepte ihop borstarna för att tvätta dem, skar hon sig förstås på rakbladen. Läkaren sa ifrån till slut, och skylten kom upp.

”De första tio åren på 40-talet eldade jag hela huset och bastun med ved. Det fanns veckor under de kalla vintrarna, då jag aldrig var ur kläderna, utan så gott som bodde nere i pannrummet. De gav mej ribbved att elda med och det var som att elda med tändstickor i den kalla vintern”, har Tyra berättat.

Tyra skötte alla tvätt i badhuset helt själv. Hon kokade vittvätten på vedspisen hemma i köket. Lönen var heller inte så storslagen. Hon fick 53:33 i månaden och fri bostad. Men när Tyra gick med i facket och det blev det andra bullar. Och högre lön.

”Kommunstyrelsen kom ner till badhuset och förklarade att det kommit tråkiga nyheter till deras kännedom angående badhuset. Och det var förstås att jag gått med i facket. Men jag var glad att några bakom ryggen och slippa svara själv”, förklarade hon i en intervju i mitten på 70-talet.

Så småningom köpte kommunen också en tvättmaskin till badhuset. Och det underlättade arbetet för Tyra, som var en mycket avhållen och älskad badmästare. Men hon kunde säga ifrån när vi skolungar fuskade med att tvätta oss. Tyra såg till att det blev ordentligt gjort. Och hon drog sig inte för att gripa in själv med tvagningen om det skulle vara så.

Länkarna finns kvar i det gamla badhuset, men i övrigt är det oklart med vad som ska hända med byggnaden enligt vad jag förstår. Känner inte till kommunens planer för huset.



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1697

Betjänten Oskar på Stjernsund

Juli 2017Skapad av Ove Danielsson tor, juli 20, 2017 23:25:30

Utställningar handlar ofta om kungar och drottningar. Om slottsherrar och slottsfruar. Om konstnärer och andra stora personer i samhället. Det är inte så ofta folket i bakgrunden hamnar på en utställning, men det är något som nu ansvariga vid Stjersunds slott ändrat på.

Slottsfru Augusta Cassels betjänt, Oskar Karlsson, har lyfts fram i rampljuset. En intressant utställning. Oskar arbetade under 50 år på slottet. Trots det lärde sig aldrig slottsfru Cassel att stava hans efternamn rätt. Hon körde konsekvent hans efternamn med C.

Från utställningen.

Oskar började som betjäntlärling 1905. Han blev mycket uppskattad av slottsfrun. Hon skänkte honom bordssilver, porslin och prydnadsföremål. En del av föremålen har Oskars familj ställt till förfogande vid utställningen.

Det var ganska ovanligt att en betjänt gifte sig. Oskar gifte sig 1917 efter att ha varit på Stjernsund i nio år. Han blev kvar i tjänst men flyttade från sitt rum i slottet till ett hus på området. Byggnaden benämn fortfarande Oskars hus.

Lönen förhandlades inte utan beslutades enhälligt av herrskapet. I tjänsten ingick bostad, vissa kläder som livrè, mat och en del andra förmåner. Arbetet var oreglerat vad gällde arbetstiderna. En betjänt stod till herrskapets förfogande dygnet runt. Först efter 60 år fyllda fick Oskar Karlsson tre dagars semester, 2 000 kronor i present samt stora guldmedaljen.

Från utställningen

Betjänten Oskar Karlsson var ett original och kändis i bygden. Det fanns inte många personer med den titeln i bygden så han var unik. ”Hennes nåd” levde kvar fram till sin död i att slottsägare skulle ha betjänter. I slutet på 50-talet lämnade Oskar sin befattning som guide och värd på slottet. Då hade han varit anställd på slottet drygt 50 år.


Från utställningen

Redan som 15-åring kom Oskar Karlsson i betjäntlära hos minister Burenstam på Tjälvesta. 18 år gammal kom han till Stjernsund. Oskar kunde berätta om baler och fester med blåblodiga gäster i vackra kläder, men också om strävsamma arbetsdagar under de första åren han arbete vid slottet. Slottspersonalen uppgick till 10-12 personer. Ändå kunde arbetstiden för Oskar upp till 14 timmar om dagen.

Från utställningen

”Vi började klockan sex på morgonen. Då gällde det att göra upp eld i kakelugnar och kaminer. Uppemot 20 brasor var normalt. När det var kallt blev det ofta det dubbla. Det skulle vara varmt och skönt i sängkammare, förmak och matsal innan det var dags för herrskapet och gäster att stiga upp till den väntade frukosten”, berättade Oskar i sin avskedsintervju.

Från utställningen

”Då skulle också stearinljusen i alla lampetter och kronor var utbytta. Ett krävande arbete. Bara en av kronorna i salongen bar inte mindre än 36 ljus. Före frukosten skulle också gästernas kläder borstas, källvatten fyllas i alla karaffer och källvatten kokas åt dem som ville ha badkarsvatten. Sedan gick dagen med bestyr av mest skiftande slag”.

”Alla kopparföremålen i köket skulle putsas. Föremålen täckte en hel vägg i köket. Silverföremålen i gemak och salonger skulle också putsas. Vatten skulle bäras med ok från källan”

Oskar tyckte ändå att körningarna med häst och vagn till järnvägsstationen i Rönneshytta, som vintertid skedde med släde var det jobbigaste.

”Då kunde man nästa sitta och frysa fast på kuskbocken. Björnskinnsmunderingen höll dock kroppen varm och några men blev det aldrig tal om”.

Fotografering vid Petterssons ateljé i Askersund. Oskar till höger.
Bild från Leif Linus arkiv

Förr i tiden var Edö säteri på andra sidan sundet underställt Stjernsund. Mjölk och andra produkter fraktades till kökstrappan vid slottet. Oskar berättade att glanstidens slottsbarn brukade roa sig med att kasta ”smörgås” med sönderslagna ostindiska tallrikar från köksbryggan. I dag är till och med lappat porslin av det slaget värdefullt. Förmodligen finns det en bottenskatt i Edösundet vid en närmare undersökning.

Fru Cassel avled i maj 1951. I testamentet förordnades att Oskar skulle erhålla 50 000 kronor, samt att han skulle stanna och sköta slottet så länge han ville. Testamentet finns med på utställningen.


Utställningen om betjänten Oskar Karlsson är värt ett besök. Det finns också guidade visningar av slottet, ett café och en vacker park att njuta av bara för att nämna något. Det kan vara bäddat för en heldag på Stjernsund för den som önskar. Äggbutiken strax intill är också välbesökt. Slottsvandring och ägg att köpa med hem till frukosten är inte det sämsta.



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1696

IFK Askersund har sorg

Juli 2017Skapad av Ove Danielsson ons, juli 19, 2017 14:28:14

Åke Olsson

Bild:Ann-Sofi Fahlström

IFK Askersund har fått sorg. En av föreningens verkliga ”grovjobbare” , Åke Olsson, avled under måndagen på USÖ. Han har kämpat hårt med hälsan den senaste tiden men nu gick det inte längre.

Åke har gjort stora insatser för IFK genom åren med olika saker. Men så blev han också Hedersmedlem för några år sedan. Under många år ansvarade han för ungdomsverksamheten både i fotboll och bandy. Han skjutsade, var lagledare och dömde matcher.

Grunden för dagens fina ungdomsverksamhet har Åke en stor del i. Tillsammans startade Åke och jag en ungdomssektion. Vi hade en telefonlista med honom som första namn och jag som sista. Sedan dess har det rullat på och föräldrar har engagerat sig precis som när vi startade. Vet att det gladde Åke.

Från IFK:s hemsida.

Åke ställde alltid upp för föreningen, men lottförsäljning, som parkeringsvakt på marknaderna, med kritning av planer. Bara för att nämna något. Nu var det inte bara IFK som uppmärksammade Åkes jobb. Han tilldelades bland annat kommunens ledarstipendium. Även fotbollsförbundet drog nytta av hans tjänster på ungdomssidan.

För mej personligt känns Åkes bortgång tungt. Det blir tomt. Vi träffades alltid under matchuret på Solberga vid matcherna när Åke sålt färdigt lotterna. Priserna hade han ofta skaffat själv. Ibland åkte vi ihop till bortamatcherna. Vi har kamperat ihop i många år med olika jobb inom föreningen. Ofta träffades vi på stan, eller också hade vi långa samtal vid hans balkong vid Borgmästargatan när jag var ute på motionsrundor. Vi löste många problem där.

Under matchuret.
Bild:Ann-Sofie Fahlström

Det känns tungt både för mej och för IFK. Åke kommer att saknas stort. Han var lite av föreningens själ. En person som alla föreningar måste ha för att klara sig.

Ove Danielsson



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1695

Kvarnen fick ge plats åt Sjöbodarna i Askersund

Juli 2017Skapad av Ove Danielsson mån, juli 17, 2017 17:08:55


Kvarnen i Askersund vid Norströmsgatan. Bilden är från 1972 . Samma år revs byggnaden.



Fram till i början av 70-talet dominerade den stora röda kvarnbyggnaden hamnområdet i Askersund. Den ståtliga byggnaden var något av ett riktmärke. Men kvarnen slutade mala och byggnaden revs för att ge plats för Sjöbodarna. Då hade kvarnen varit igång sedan 1908. Periodvis fylldes hamnen av lantbrukare som vill ha sin spannmål malda. Ibland var det köer in till kvarnen.


Vid nedläggningen arrenderade kvarnmästare Henry Persson Askersunds kvarn. Han hade gjort det sedan 1964. Kvarnen stod ursprungligen på Ängatorps gård norr om Askersund. Den hade uppförts 1888 men flyttades 1908 till Askersund. Läget var utmärkt vid den blomstrande hamnen och ett stickspår av den smalspåriga järnvägen Askersund-Skyllberg-Lerbäck. Tåget gick bland annat med massavedstransporter och propps från Skyllbergsskogarna, som sedan forslades vidare med båtar.

Oskar Hagle är ett namn som är intimt förknippad med Askersunds kvarn. Han hade varit ägare till kvarnen sedan 1938. Hagle har varit på kvarnen tidigare, men var några år vid Åmmebergs kvarn innan han kom tillbaka som arrendator i Askersund, för att sedan bli ägare. Den tidigare ägaren hade kommit på obestånd. Med sig till Askersund hade han Henry Persson.

Henry Persson och Oskar Hagle


Henry Persson på en bild från 1972.


Kvarnarbetarna gick i skift för hinna med . Det fanns månader då man förmalde 30 000 kilo för brödsäd. Lantbrukarna skaffade sig allt mer så kallade gröpkvarnar. En mindre typ av kvarn där man kunde sköta malningen hemma på gården. Det slog hårt mot kvarnen i Askersund.

De senaste åren kvarnen var igång var det själva affärsrörelsen som dominerade. Försäljning av gödning och utsäde, samt inköp av spannmål som torkades och såldes vidare omald.

Efter 40 år i branschen tyckte kvarnmästare Henry Persson att det skulle bli skönt att sluta. Tunga säckar att lossa eller lasta och att bära i trappor hade satt sina spår i kroppen. Kvarnen saknade nämligen transportband för gödningssäckar.

När kvarnen skulle rivas var det en del som protesterade. Många ville ha kvar den ståtliga byggnaden med den markanta silhuetten vid Norströmsgatan och Hamnen. Men det är inte alltid man får som man vill.



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1694

Min tidningskrönika 16 juli

Juli 2017Skapad av Ove Danielsson sön, juli 16, 2017 23:03:13

De flesta håller nu på att göra verklighet av sina semesterplaner som de i många fall knåpat med under hela vintern. Det har bokats stugor, hotellrum och resor. I många fall till utlandet. Jag minns hur det var när det gällde att få ihop det hela. Och att semesterperioden är igång på allvar märks om man går en promenad i Askersund . Normalt brukar jag känna de flesta och hälsa, men under den här perioden träffar jag massor av okända människor. Men jag hälsar i alla fall för att inte verka stöddig.

När jag jobbade på tidningen fanns det fritidshus och lägenheter att hyra av ägaren. Objekten lottades ut och spänningen var stor vilka som blev de lyckliga vinnarna. Många ville till Öland. Det var en trevlig personalförmån som tyvärr är borta.

Besökte Ven ett antal gånger och företagets lägenhet där. Tror inte jag kommit dit annars. Gabriel Jönssons diktade så fint om Backafall på Ven. Och om flickan från Backafall som sjömannen längtade till. Träffade inte någon sådan flicka. Hade för övrigt mina egna flickor med på resan. Det var mest turister som njöt av livets goda i restaurangen vid båthamnen. Men ibland stod jag vid kyrkan om kvällen som i dikten och blickade bort över sundet mot Danmark.

En ”flicka” från ön som jag ändå träffade på var vid ett besök på sköterskemottagningen för att plocka bort en plastpropp som fastnat i ett öra under natten. Proppen hade jag satt dit för att avskärma mej lite från nöjeslivet från restaurangen intill. Sköterskan gjorde sitt jobb men skulle ha extra betalt för att jag inte tillhörde samma landsting. Turistrabbat existerade inte.

Själv har jag dåliga erfarenheter av utlandsresor och tullare. En gång i tiden var jag mycket mörk. Min farfar kallades för övrigt för ”svarten” så det mörka håret låg i släkten . Ett typiskt utseende för en langare och smugglare enligt många tullare på den tiden. Blev stoppad varje gång, medan mina ljushåriga vänner passerade utan krångel. Det var bara att packa upp alla saker och sedan försöka få tillbaka allt i väskorna igen. Och det var inte lätt. Men jag lärde mej att aldrig köpa en flaska för mycket och packa så lite som möjligt. Vid en resa till Kreta så var en bänkgranne i planet övertygade om att jag skulle hem på semester till min hemstad och släktingar, men att jag inte ville berätta. Det hjälpte inte hur mycket jag förklarade att jag var från Askersund. Tyckte inte det var så roligt att sitta och tjata om mitt ursprung, men det tyckte mitt resesällskap.

  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1693

Västra Strandparken vecka 28 2017

Juli 2017Skapad av Ove Danielsson sön, juli 16, 2017 18:41:35
Nu väntar semester några veckor för byggarna. Återkommer när allt är igång igen.

  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1692

Hundskatten bidrog till växtligheten på Borgmästareholmen

Juli 2017Skapad av Ove Danielsson ons, juli 12, 2017 19:26:12


Växtligheten på Borgmästareholmen kan besökarna tacka gamle borgmästare Knöös och stadens hundägare för. Utan deras insats hade det inte funnits dagens varierade växtlighet. Troligen bara berg som på en del andra holmar i Vättern.

Det var borgmästare Anders Wilhelm Knöös som började röja och snygga upp ute på holmen. Han bodde i Borgmästarehuset vid Stora Bergsgatan-Stöökagatan och var borgmästare åren 1834 -1870. Innan han fick ta hand om holmen som sommarnöje, var namnet Hästholmen. Vad det namnet kom ifrån känner jag inte till. Ön var vid den här tiden helt kal.

Knöös såg till att det blev ett litet värdshus på holmen. Det var ju askersundarnas enda möjlighet till uteliv om sommaren. Det finns massor av gamla bilder med fullastade båtar av folk som skull ut till holmen och njuta. 1862 infördes hundskatt där pengarna första tiden var öronmärkta till holmens försköning.

Den 12 maj, Charlottadagen, var en stor dag för borgmästarens familj. Borgmästarens fru hette Charlotta och det skulle firas. Familjen rodde ut till holmen för att dricka kaffe med punsch. Festen fortsatte sedan hemma på gården där huvudmålet var plättar. Borgmästaren älskade plättar.


Hundskatten blev kvar länge. I början på 70-talet blev det en mycket het fråga i fullmäktige. Kommunstyrelsen hade föreslagit en höjning från 50 till 75 kronor. Det blev många och långa inlägg om de små djurens betydelse. Frågan fick till slut avgöras genom votering. Beslutet blev att skatten skulle vara oförändrad.

Borgmästare Knöös som älskade Borgmästareholmen och plättar.Gamla tider på holmen

Kommunalarbetare Marcin Piecznik jobbade mycket på holmen förr i tiden. Skyttepaviljongen byggdes ut senare. Anledningen var att en plats för diskotek.


Många hundägare på landsbygden var inte så noga med att betala skatten. Det var mera stadshundarna som bar hundskattemärken. Jag är uppväxt med hund, men jag såg aldrig till något skattemärke. Men så bodde vi också en bit utanför stadskärnan. Slutligen försvann hundskatten. Det blev allt för jobbigt att ha koll på alla hundar, så det var lika bra att den plockades bort ansåg politikerna. Vem ville åka runt och kolla i hundkojorna? Och Borgmästareholmen hade fått sina träd och planteringar. Många såg också det hela som ett rättviseproblem. Det fanns ingen kattskatt.



  • Kommentarer(1)//blogg.ovedanielsson.se/#post1691
« FöregåendeNästa »