Oves Blogg

Oves Blogg

Länk till hemsidan:ovedanielsson.se

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

Det finns hopp för alla ansåg Folke

Januari 2014Skapad av Ove Danielsson lör, januari 18, 2014 11:27:44

Visst finns det trötta tonåringar som är drastiska och tycker att skolan nästan är en fångvårdskoloni. Men det brukar gå över. Faktum är dock att en skola-Ladängs skola i Lerbäck -en gång i tiden förvandlades till en fångvårdskoloni! Men det berodde absolut inte på skoltrötta elever, utan det var andra omständigheter som förändrade det hela.

Folkes bok

Kungliga Fångvårdsstyrelsen köpte Ladäng före detta folkskola av Lerbäcks kommun 1964. Det gamla skolhuset hade brunnit ned. En ny skola uppfördes i modernt snitt i tegel och betong. Men det var nog genom tiderna det mest onödiga skolbygge som genomförts inom nuvarande kommungränsen. Bara några år efter bygget blev skolan överflödig, men naturligtvis var det bra för Fångvårdsstyrelsen. När Kriminalvårdsstyrelsen började avveckla de öppna anstalterna i Sverige, så stängdes Ladäng allra först. Det skedde årsskiftet 1994-95. Och det berodde inte på dålig verksamhet. Nya vindar hade börjar blåsa inom styrelsen, och pengar skulle sparas.

Från i början av 80-talet och fram till avvecklingen, var Folke Gustafsson föreståndare för anläggningen. Folke finns inte i livet längre. Han började jobba inom kriminalvården redan 1957. Folke var en kändis i Askersund med många olika intressen. Han dök upp lite här och var på sammankomster. Ofta möts vi på stan för att prata om allt möjligt, både gammalt och nytt. Och Folke var insatt i det mesta. Som före detta Tivedsbo klappade hans hjärta naturligtvis lite extra för sin gamla hembygd. Jag saknar samtalen med honom och hans humana inställning till sina medmänniskor. Folke hade ju haft göra med många trasiga själar genom åren.

Läste i NA om Kumlaanstalten. De senaste tio åren har ingen rymt från anstalten. Alla gluggar har täppts till. Det fick mig att tänka på vännen Folke Gustafsson och hans syn på kriminalvården. Folke avslutade sitt arbete på Ladäng med en historik över Kriminalvårdsanstalten i Ladäng. Anstalten fungerade i 30 år. Folke kallade sin intressanta skrift för ” Kriminalvårdsanstalten Lerbäck-från folkskola till fångvårdskoloni”. Folkes lilla bok rosades av många när den kom ut, bland annat i Kriminalvårdsstyrelsens egen tidning ”Runtikrim”. Folkes första arbete inom kriminalvården var vid Härlandafängelset i Göteborg.

”Även om jag ständigt träffade på människor med svår uppväxt och en bedrövlig skolgång i mitt arbete, så trivdes jag. Jag har fått vänner för livet”, har Folke berättat för mej.

”På anstalter är det ofta så att de intagna inte får säga något gott om verksamheten utåt. Allt ska var dåligt. Men när jag talade med de intagna i enrum var det många som förklarade att Lerbäck var det bästa som hänt i deras liv”, upplyste Folke.

Från början var det meningen att klientelet vid Ladäng skulle bestå av Jehovas vittnen, vilka dömdes till straff för sin vägran att fullgöra militärtjänsten eller alternativ till denna. Experimentet med Jehovas vittnen skulle löpa fram till dess att anstalten var färdig att tas i bruk och fungera på ett traditionellt sätt. De första fångarna kom till Ladäng den 9 mars 1965. Fångarnas första uppgift blev att kärra ut tegel och murbruk från två skolsalar som skulle bli deras första bostad. Var och en av rummen var avsett för tio man. Två stycken utsågs till kockar.

Ladäng började fungera som en traditionell öppen anstalt några år efter inflyttningen. Ledningen på anstalten ordnade med kursverksamhet av olika slag under alla år. Bland anat fanns det ”frigivningskurser” för att de intagna skulle få lära sig det mest elementära kunskaper om samhället. Vidare fanns verkstäder på anstalten som var produktionsinriktade. Fritidsverksamheten var också omfattande. På området fans både en golfbana och en fotbollsplan.

Folkes syn på kriminalvården var att man aldrig får ge upp. Det finns hopp för alla.

”Personalen vid Ladäng gjorde ett fantastiskt arbete. Trots att vi fick ett svårare klientel med drogmissbruk och långa fängelsestraff, kämpade personalen vidare. De kunde hantera problem utan paragrafrytteri, utan att för den sakens skull ge avkall på ordning och reda” upplyste Folke , när han såg tillbaka på åren vid Ladäng.

Trots att Ladäng var en helt öppen anstalt var det inte många som rymde. De hände bara några gånger om året.

”När jag började inom fångvården 1957 fick inte de intagna säga du till personalen. Det kunde leda till isoleringsstraff. Vi inom personalen hade en enorm makt. Som tur var blev det ändring på det. Isoleringsstraff är ingen bra metod, det leder bara till hat”, konstaterade Folke.

Folkes bok innehåller många intressanta uppgifter. Den finns säkert att låna på biblioteket för alla intresserade.



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1019