Oves Blogg

Oves Blogg

Länk till hemsidan:ovedanielsson.se

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

Torgparksbrunnen

December 2009Skapad av Ove Danielsson sön, december 20, 2009 15:24:52

Brunnen i torgparken invigdes till Askersunds 300-årsjubileum 1943.

Bilden är från invigningen av brunnen 1943. I förgrunden prins Eugen och konstnären själv Folke Dahlberg

Till Askersunds 300-årsjubileum 1943 fick stadens store konstnär , Folke Dahlberg, uppdraget att rita och dekorerar en ny brunn till torgparken. Det var dock mycket nära att Dahlberg gått miste om jobbet. Då trädde redaktör Joel Haugard in som en räddande ängel. Stadsfullmäktige hade nämligen planer på att anlita en gravstensfabrikant i Uddevalla för jobbet! Det tyckte redaktör Haugard var väl magstarkt. Även landsantikvarie Walldén reagerade mot de styrandes planer. Stadsledningen ändrade sig också och Dahlberg fick uppdraget. Den invigdes sedan med pompa och ståt i närvaro av kronprinsparet och prins Eugen.

Folke Dahlberg fick uppdraget att rita och dekorera torgparksbrunnen

På torgparksbrunnen finns åtta reliefer skapade av Dahlberg. Relieferna symboliserar näringsgrenar som var utmärkande för Askersundstrakten.

Dahlberg lät bygga brunnen åttakantig i röd granit. Var en av de åtta sidorna är dekorerade med reliefer, som symboliserar näringsgrenar som varit utmärkande för Askersundstrakten, som jakt, fiske, skogsbruk, åkerbruk, sjöfart, järnsmide och garverihantering. Förslaget om röd granit väckte en del diskussioner bland statens styrande. Någon ansåg att den röda graniten inte hörde hemma i trakten, medan andra menade att Dahlbergs brunn inte var nog storslagen. Fem vattenstrålar till två meters höjd var för futtigt. Nu blev det ändå som Dahlberg hade ritat. Till skillnad från några av ledamöterna i stadsfullmäktige, tyckte ”målarprinsen” Eugen, att skapelsen och färgkombinationen var mycket vacker.

Dahlberg arbetade under stor tidspress med torgparksbrunnen. För jobbet fick han 2 700 kronor i ersättning. Uppgiften att göra jobbet både gladde och skrämde honom. Förhållandet mellan Askersunds stad och Folke Dahlberg präglades inte alltid av ogrumlad harmoni

Det kom att visa sig att metoden att gjuta relieferna i järn för att sedan bronsera dem inte fungerade alls. Dahlbergs konstverk började rosta redan efter ett par år. I en annons i Askersunds-Tidning i mitten på 50-talet uppmanades askersundarna att skänka föremål av koppar, brons och mässing för att möjliggöra en omgjutning av relieferna. Uppropet fick stort gensvar och det berodde säkert på att givarna skulle få sina namn ingraverade på baksidan av plattorna. Utbytet av relieferna skedde dock helt oannonserat en mörk natt, förmodligen utan de utlovade namnen på baksidan av plattorna. Givarna blev vad jag fått berättat för mej av de som var med vid tillfället, helt grundlurade. Men det var ju svårt att kolla när plattorna satt på plats. Kanske det är värt att göra en koll i dag och få det hela bekräftat?

Askersundsverken fick gjuta om relieferna på 1955, sedan de börjat rosta. De var gjutan i järn från början. På bilden från Askersunds-Tidning syns Nisse Olsson, Folke Olsson, direktör John Franzén och Erik Spångberg.

Hur som helst fanns det en artikel i Askersudns-Tidning i april 1955, där man berättade om att Askersundsverken hade det extra jobbigt för att gjuta om Dahlbergs reliefer. Jobbet skulle vara färdigt till vårpremiären den 1 maj. Ett gäng gjutare körde igång redan klockan fyra på mornarna för att klara av jobbet tidtabellsenligt. I reportaget lovade direktör Franzén att relieferna skulle klara väder och vind i alla tider. Var jag vet har plattorna levt upp till Franzéns löfte från 1955. Men om det finns när givarnamn på baksidan är mera oklart, men om det inte finns det var det väl ändå Dahlbergs konst som var det viktigaste. Kunde man förvandla en kaffepanna i äkta koppar, till en kulturgärning må det kanske vara hänt. Eller….

Tillägg:

Em som visste väldigt mycket om konstverket i torgparken var gjutarmästare Nisse Olsson. Det var han som svarde för själva gjutningen.

"Folke bodde vid den tiden i den så kallade Lindborgskagården i hörnet Stora Bergsgatan-Norströmsgatan. Han jobbade med gipsformarna hemma i lägenhet.

Jag mins att den sista formen blev färdig bara några dagar före det stora 300-årsjubileet, då konstverkets skulle invigas av dåvarande kronprins Gustaf Adolf. Varje dag fick jag springa upp från verkstaden och fråga Folke om det fanns några gipsformar färdiga. Han fick jobba under väldigt hård press för at få relieferna färdiga", berättade Nisse, för mej.

Folk fick lämna in brons, koppar och mässingssaker när det var dags för omgjutning.

"Vi fick in massor av saker från allmänheten. MIns att jag fick stå och slå sönder gamla fina saker med yxa, som sedan skulle smältas ned. Relieferna byttes sedan ut ut en kväll några år senare eftersom det rostat sönder. Det var lite folk ute på stan när vi gjorde det"

Hur var det då med namnen på baksidan? Nisse ville inte svara på frågan, utan log bara hemligtesfullt.

PS! Kommentera gärna . Det skulle vara trevligt

.

  • Kommentarer(1)//blogg.ovedanielsson.se/#post108