Oves Blogg

Oves Blogg

Länk till hemsidan:ovedanielsson.se

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

Folke Dahlbergs gråväder

November 2014Skapad av Ove Danielsson tis, november 25, 2014 19:36:02

Folke Dahlberg Sällskapet har kommit ut med nummer tio i skriftserien om konstnären och författaren. Namnet på den nya boken är Gråväder. Sällskapet kallar den på goda grunder för den femte landskapsboken. De fyra tidigare är Vättern, Tiveden, Göta Kanal och Leva vid Vättern.

Gråväder är namnet på Folke Dahlberg Sällskapet senaste skrift om konstnären och författaren.
Folke Dahlberg skrev för Askersunds-Tidning

Texterna i boken har tidigare publicerats på skilda håll. Många av texterna skrev Folke Dahlberg för Askersunds-Tidning. Arvoden från tidningen behövde konstnären för sitt nödtorftiga liv ut på öar i Vättern. Sällskapets ordförande Jonas Modig och styrelseledamoten och författaren Anders Weidar har letat, vrakat och grävt fram texter i tidningsarkiv och på Kungliga Biblioteket.

Enligt Sällskapets medlemstidning Vattenår är några kapitel i boken något av det bästa som Dahlberg skrivit, bland annat ”Vätterns röding”. Boken är illustrerad med teckningar som till största delen är nya i bokform. En del av dem återges för första gången. I dag har Sällskapet drygt 500 medlemmar.

Till Askersunds 300-årsjubileum 1943 fick Folke Dahlberg, uppdraget att rita och dekorerar en ny brunn till torgparken. Det var dock mycket nära att Dahlberg gått miste om jobbet. Då trädde redaktör Joel Haugard in som en räddande ängel. Stadsfullmäktige hade nämligen planer på att anlita en gravstensfabrikant i Uddevalla för jobbet! Det tyckte redaktör Haugard var väl magstarkt. Även landsantikvarie Walldén reagerade mot de styrandes planer. Stadsledningen ändrade sig också och Dahlberg fick uppdraget. Den invigdes sedan med pompa och ståt i närvaro av kronprinsparet och prins Eugen.

Dahlberg lät bygga brunnen åttakantig i röd granit. Var en av de åtta sidorna är dekorerade med reliefer, som symboliserar näringsgrenar som varit utmärkande för Askersundstrakten, som jakt, fiske, skogsbruk, åkerbruk, sjöfart, järnsmide och garverihantering. Förslaget om röd granit väckte en del diskussioner bland statens styrande. Någon ansåg att den röda graniten inte hörde hemma i trakten, medan andra menade att Dahlbergs brunn inte var nog storslagen. Fem vattenstrålar till två meters höjd var för futtigt. Nu blev det ändå som Dahlberg hade ritat. Till skillnad från några av ledamöterna i stadsfullmäktige, tyckte ”målarprinsen” Eugen, att skapelsen och färgkombinationen var mycket vacker.

Dahlberg arbetade under stor tidspress med torgparksbrunnen. För jobbet fick han 2 700 kronor i ersättning. Uppgiften att göra jobbet både gladde och skrämde honom. Förhållandet mellan Askersunds stad och Folke Dahlberg präglades inte alltid av ogrumlad harmoni

Torgparken och Dahlbergs brunn på ett vykort från 50-talet.

Det kom att visa sig att metoden att gjuta relieferna i järn för att sedan bronsera dem inte fungerade alls. Dahlbergs konstverk började rosta redan efter ett par år. I en annons i Askersunds-Tidning i mitten på 50-talet uppmanades askersundarna att skänka föremål av koppar, brons och mässing för att möjliggöra en omgjutning av relieferna. Uppropet fick stort gensvar och det berodde säkert på att givarna skulle få sina namn ingraverade på baksidan av plattorna. Utbytet av relieferna skedde dock helt oannonserat en mörk natt, förmodligen utan de utlovade namnen på baksidan av plattorna. Givarna blev vad jag fått berättat för mej av de som var med vid tillfället helt grundlurade. Men det var ju svårt att kolla när plattorna satt på plats.

Hur som helst fans det en artikel i Askersunds-Tidning i april 1955, där man berättade om att Askersundsverken hade det extra jobbigt för att gjuta om Dahlbergs reliefer. Jobbet skulle vara färdigt till vårpremiären den 1 maj. Ett gäng gjutare körde igång redan klockan fyra på mornarna för att klara av jobbet tidtabellsenligt. I reportaget lovade direktör Franzén att relieferna skulle klara väder och vind i alla tider. Var jag vet har plattorna levt upp till Franzéns löfte från 1955. Men om det finns när givarnamn på baksidan är mera oklart, men om det inte finns det var det väl ändå Dahlbergs konst som var det viktigaste. Kunde man förvandla en kaffepanna i äkta koppar, till en kulturgärning må det kanske vara hänt.

.



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1186