Oves Blogg

Oves Blogg

Länk till hemsidan:ovedanielsson.se

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

Hammarsborna fick inte den rätta vården

Juni 2015Skapad av Ove Danielsson fre, juni 05, 2015 23:34:17

Med anledning av dagens läkarsituation. Frågan är om det var bättre förr…

Försommaren 1849 fick provinsialläkare Nils Levi Ahlberg i Askersund ett brev från kyrkoherde Strandberg i Hammar. Det var inget roligt brev. Kyrkoherden uppmanade nämligen doktorn att ta tjänstledigt och skaffa sig en vikarie. I sin roll som kyrkoherde tyckte Strandberg inte om att skriva brevet. Därför började han med att be om ursäkt.

Saken var den att Hammarsborna beklagade sig över att doktorn på grund av hans opasslighet inte längre kunde lämna sin bostad i Askersund. Än mindre komma sjuka och nödställda i Hammar till hjälp. De sjuka kunde i sin tur inte åka till stan. Det var ett besvärligt företag. Man skulle passera över Hammarssunden med två färjor. På den tiden fanns det inga broar över sundet.

Kyrkoherde Strandberg förstod läkare Ahlbergs problem. Han var gammal och sjuklig. Om det blåste kunde man få vänta halva dygnet innan färden kunde gå över sundet. Doktor Ahlberg orkade inte med sådant. Hammarsborna tyckte ändå att det var nödvändigt att det kom en doktor till sjuklingar som inte kunde ta sig till stan. Ofta hade de ont i hela kroppen skrev kyrkoherde Strandberg i Hammar.

Doktor Ahlberg förstod att situationen var ohållbar. Han skrev till Sundhetskollegium (Medicinalstyrelsen) om sina problem med sjukdomar. Trots att han följt professor Huss ordinationer blev han inte bättre. Han kunde inte komma utanför dörren mellan november och maj. Doktor Ahlberg tålde nämligen inte kyla. Något som också drabbade Hammarsborna. Han hade inte heller kunnat fullgöra sina skyldigheter vid bevärningsmönstringen, utan tvingades ta hjälp av en annan läkare. Efter kyrkoherdens brev reste ändå Ahlberg till Hammar, men fick svåra plågor i bröstet. Han tålde inte skakningarna på hästvagnen.

Ahlberg anhöll om tjänstledighet med vikarie. Han kunde inte begära avsked, då han inte var pensionsberättigad. Ahlberg skulle ha blivit helt blottställd vid en uppsägning.

Provinsialläkare Ahlberg var född 1785 och hade varit i Askersund sedan 1846. Han erhöll sjukledighet mellan 1849 och 1852. Efter pensioneringen dog han i Stockholm 1861.

Sedan Ahlberg fått sin tjänstledighet förordnade Sundhetskollegium stadsläkaren Jakob Wilhelm Lagerstedt till vikarie. Han hade bott i Askersund sedan 1841. Dessförinnan hade han varit lektor i Strängnäs ett år. Han var fil.kand innan han gav sig in på läkarbanan. Från 1851 var han provinsialläkare i Karlstad där han dog 1863.



Utnämningen av Lagerstedt föll inte magistraten i Askersund på läppen. Egentligen var det väl bara borgmästare A.W Knöös som inte gillade valet av läkare. Borgmästaren och tre rådmän, Norselius, Westblad och Fogelström, skickade en skrivelse till Sundhetskollegium och protesterade mot förordnandet av Lagerstedt. De vill stoppa utnämningen. Borgmästaren och hans vänner ville ha en annan läkare. På den tiden kunde män med status i samhället också lägga sig läkarutnämningar.

Doktor Lagerstedt fick yttra sig över de fyra askersundarna ovilja att anställa honom. Enligt honom berodde allt på privata orsaker. Han menade att borgmästare Knöös ständigt klagade på brister i samhället och utsåg sig själv till domare i olika ärenden utan att fråga askersundarna. Lagerstedt påpekade att han själv hade stort förtroende hos ortsborna.

Borgmästare Knöös
Herman Norselius

Lagerstedt antydde också i sitt svar att borgmästare Knöös var släkt med den läkare som brevskrivarna vill ha till tjänsten. Om det stämde är oklart. Sundhetskollegium var mycket kritiskt mot borgmästaren och hans vänner. Kollegiet menade att de fyra askersundarna hade glömt sina plikter som ämbetsmän och farit med osanning i sin skrivelse. Rådmännen hade övertalats av borgmästaren att skriva under protestbrevet.

I brevet till Sundhetskollegium kunde man läsa att doktor Ahlberg hade en ”aktningsvärd karaktär”, som betydde att han kunde utse sin vikarie. Men det höll inte Lagerstedt med om. Doktor Ahlberg som hade begärt tjänstledigt, hade varit hyresgäst hos en av brevskrivarna, rådman Norselius. De båda herrarna låg ständigt i fejd och hade handgripligen slängt ut varandra ur sina respektive bostäder. Två gånger hade de dragit varandra inför rätta. Sista gången gällde stämningen hemfridsbrott och rån. Tvisten slutade med att Norselius drog tillbaka sin anmälan. Men vad gör man inte när en borgmästare ber om hjälp med en underskrift för att ordna jobb åt en vän.

Fogelström skrev under borgmästaren brev. Han sålde huset till Nicolins som senare kallades Apotekshuset i folkmun på Trädgårdsgatan 13. Bild på Fogelströms villa från den tiden. En unik bild ur Leif Linus arkiv.


I årsberättelsen för 1849 skriver Lagerstedt att han önskade ändring när det gällde utnämningar av läkare. Han vill inte att man lokalt skulle ha något att säga till om. I småstäder var det problem med vänskapskorruption. Alla kände alla. Lagerstedt menade också att ledamöter i småstäder som Askersund inte hade den rätta utbildningen för att utse läkare. Det dög inte med att folk som var inskränkta och som hade dålig bildning att utse läkare. Så var det ofta i små städer. ”Utom dess gräns gäller intet”, skrev Lagerstedt. Som exempel på yrken som inte hade den rätta insikten nämnde han personer som jobbade i ”kryddboden eller i garvareverkstaden”. Det räckte inte heller med att man ”bara” hade folkskola som utbildning.

”Några få och lätt gjorda förändringar i gällande förordning skulle lätt kunna förbättra de svenska läkarnas ställning i samhället”, skrev Dr Lagerstedt i årsrapporten.

Sundhetskollegium ansåg inte att skrivelsen från ämbetsmännen i Askersund skulle föranleda några åtgärder utan förordnade som tänkt var, Dr Lagerstedt till vikarie för provinsialläkare Ahlberg.

Bilderna till bloggen har Leif Linus bidragit med från sin stora bildsamling. Bilden från Stöökagatan är unik.



  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1307