Oves Blogg

Oves Blogg

Länk till hemsidan:ovedanielsson.se

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

Min tidningskrönika 4 december

December 2016Skapad av Ove Danielsson sön, december 04, 2016 18:11:07

Julkappsjakten är i full gång. För några har den säkert pågått sedan i somras. Möter ibland någon som säger att det är skönt att ha det gjort. Undrar om man ska köpa julklappar när det blir en plåga? Alternativet är presentkort även om det inte blir några roliga paket.

Klart att man inte behöver vänta till sista minuten som revystjärnan Povel Ramel och hans bror alltid gjorde. Povel har berättat att de hade en tradition om hur julklappsköpen skulle gå till. De skulle ske på julafton, men först efter ett besök på en krog med mat och dryck. Ibland kunde det senare fördröja inköpen. Vid ett tillfälle var de klara med krogbesöket bara några minuter innan affärerna stängde. De betydde att de fick ta första bästa butik. Vid ett tillfälle blev det en djuraffär där årets julklappar inhandlades. Goda råd var dyra. Alla måste ha sina klappar. Fastern förärades med fyra kinesiska dvärgvaktlar . Men hon blev inte rikligt nöjd. Fastern menade att de bara irrade runt av och an.

Till hjärtevännen Lisa köpte Povel en ”resignerad silkesapa” i en jättelik bur. För halva priset. Precis som det brukar låta vid nästan alla julklappsutdelningar så förklarade hjärtevännen att en apa var precis vad hon hade önskat. En god vän fick ett generöst presentkort på kattsand. Den vänskapen upphörde sedan för en tid berättade Povel. Kan nämna att jag är med i Povel Ramel-sällskapet. Ett mycket trevligt sällskap.

Själv satsar jag på säkra kort som böcker när det gäller julklappar. Minns inte särskilt mycket från min barndoms jular mer än att jag ibland fick just en bok. Ofta en bok av någon idrottsstjärna som hade skrivit sina memoarer. En gång fick jag också ett par skridsko,”helrör”. En klapp som jag levde länge på. Uppväxt som jag är några meter från Gårdsjön. Det var bara att gå rakt ut på sjön från frukostbordet, för att sedan åka skridskor så länge orken räckte. Minns att jag aldrig tog av skridskorna mellan måltiderna. På den tiden fanns det träskydd till skridskorna som var lätta att gå med. Någon har sagt till mej att den som läser memoarer inte har något eget liv och istället lever genom andra. Håller inte med om det. Tycker att jag haft ett eget liv. Får skylla mitt memoarläsande på intresse för olika människor. Att jag inte har något minne från barndomsjularna är kanske ett fall för en psykolog. Andra kan berätta ingående om sina jular. Men det här är inget som plågat mej. Det har kommit nya jular varje år.

  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1579