Oves Blogg

Oves Blogg

Länk till hemsidan:ovedanielsson.se

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

Min tidningskrönika 9 oktober 2017

Oktober 2017Skapad av Ove Danielsson mån, oktober 09, 2017 10:03:45

Många söker i dag sitt livs stora kärlek genom dejtningsajter och annonser. Enkelt och gesvint. Till det kommer flera tv-program som visar hur man gör för att finna sin käresta, som ”Bonde söker fru” , ”Tro, hopp och kärlek”, och allt vad det nu heter.

Själv kan jag skryta med att ha varit inblandad i en kärleksannons som slutade mycket lyckligt. Det värmer fortfarande inombords när jag tänker på det trots att det är ett antal år sedan. Det kom in en mycket vänlig man till mej på redaktionen och vill ha hjälp med en annons. Han hade hört av en god vän, som i sin tur hade hört av en annan god vän, att jag skrev rara notiser. I mannens begrepp om notiser gällde allt som stod i tidningen. Förklarade att jag inte sysslade med annonser utan hänvisade honom till vänliga Britt som skötte annonseringen. Men han gav sig inte. Mitt hjärta veknade när han berättade att han varken kunde läsa och skriva och önskade någon att dela sitt liv med. Skolgången hade liksom inte blivit av.

Lovade att hjälpa honom med annonsunderlaget. Härliga skogspromenader och ljuvliga hemmakvällar som det brukar stå i annonser slopade vi direkt. Kanske han blev lite påverkad av mej, vad vet jag? För mej räcker det med vanliga hemmakvällar. Förklarade att han måste ha något speciellt som lockade när han nu inte ville vandra i skogen med sin blivande käresta. Han berättade då att han åkte runt och förgyllde kopparsaker. Han var också klockförsäljare på marknader. Mitt förslag att locka med var att han ”förgyllde tillvaron och var mycket punktlig” . Och annonsen gick iväg.

Några månader senare när det var höstmarknad i Askersund hörde jag någon ropa Ove bakom ett stånd och det var min annonsvän. Han höll om mej och tackade flera gånger. Han hade funnit en kvinna genom annonsen som han delade livet med. Jag är inte så lättrörd men visst blev jag berörd. ”Du ska få en klocka av mej som tack för hjälpen”, sa han. Jag tackade vänligt bestämt nej till presenten, med förklaringen att jag redan hade en klocka.

När vi ändå är inne på annonser som normalt inte journalister ska syssla med hjälpte jag ändå en man med en mindre affärsrörelse i loppisbranchen. Han hade inget namn på firman när han skulle annonsera. Mannen hade funderat länge men inte kommit på något. På gatan stod hans bil, en 245:ans Volvo. Mitt förslag blev ”245:ans Loppis”. Han blev mycket nöjd med förslaget. Så blev det också. Två annonser som satt djupa spår både hos mej och annonsörerna.

  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post1734