Oves Blogg

Oves Blogg

Länk till hemsidan:ovedanielsson.se

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

Askersunds yllefabrik del 2

December 2010Skapad av Ove Danielsson lör, december 25, 2010 15:00:57

Personalen utanför fabriken 1891

Askersunds yllefabrik i hamnområdet var en gång i tiden en stor och viktigt arbetsplats för många askersundare. Fabriken låg vid alldeles intill vattnet i närheten av Varmbadhuset. Ägare till fabriken var släkten Bergqvist. Ofta är det svårt att få tag på fakta om en fabrik och varför det gick som det gick. Och det gjorde det också. Men så är det inte när det gäller Askersunds yllefabrik. Om den fabriken finns det massor av fakta och bilder. Leif Linus Larsson och personer i släkten har träffats och pratat om gamla tider. Och Linus har haft bilderna och uppgifter som jag fått ta del av att omsätta i några bloggar på mitt sätt.

DEL 2

Efter konungens besök

I den lilla staden var det så mycket som blev förändrat. Man hade ju rustat i samband med besöket och nu ville man även fortsätta förbättringarna och följa tidens anda. I hamnen uppfördes stora bågljuslampor av ny modell Lux.

Dessa måste emellertid dagligen firas ned och sotarmästaren putsade de långa grafitgrifflarna med stor noggrannhet, sedan hissade han åter upp båglamporna och de blev således dagligen tvättade och fina.

Även telefon och elektricitet infördes. Elektriciteten var en nymodighet och många av de äldre trodde att världens undergång var förestående. De blev förvånade, när de såg kolet glöda i lamporna och sprida en slummerdager

omkring sig. Så var det telefonen. Visserligen fanns det inte många telefonapparater i den lilla staden. Anläggningen kostade 75 kronor och det var inte många, som hade råd med det. Telefonapparaterna hade signalvev, fast taltratt och två hörlurar på bristfålliga sladdar. Det var ett vackert skåp, som hängde på väggen med emblem i blått och guld.

Emblemet föreställde ett knippe blixtar med kunglig krona Att telefonen var en sensation. Tänka sig att man kunde telefonera ända till Örebro! Samtalen måste beställas lång tid i förväg, så ringde telefonen och samtalet kunde börja. Man hörde ett mekaniskt ljud, sedan en väsande stämma, som man identifierade såsom mottagarens röst. Det var visserligen inte hans röst, som man var van att

höra den, men när samtalet kom in på familjens område, då var man övertygad om, att man talade med rätt person. Ibland drogs rösten ut till en viskning och därför höjde man sin egen röst.

Man skrek i högan sky för att motparten skulle uppfatta orden över sjumiladistansen. Apparaten användes

ej av stadens skvallertanter. Det framkom dock efter kort tid att fröken Frisk, som satt i telefonväxeln avlyssnade intima samtal och spred sedan delikata nyheter över den lilla staden.

Även för brandchefen blev kungabesöket en förändring. Majestätet hade under sin eriksgata ännu ej sett en brandchef i frack och hög hatt. Han anmärkte på den unika munderingen och följden blev, att hjälmar, bälten

och uniformer inköptes för brandkåren. Detta medförde sedan, att brandkåren blev anlitad till parader och begravningar icke minst därigenom att det med tiden blev en anlitad blåsorkester. Det var mässingsinstrument

av stora dimensioner. Fördelningen av instrumenten gick efter karlarnas storlek. Den lille boktryckare Andersson fick endast en ynklig flöjt.

Brandkårens orkester

Folkskollärare Lönner, som till det kungliga besöket skrivit en vacker hyllning, bildade en studiegrupp. Ändamålet var att på Hantverksföreningens högtidsdag den 6 november uppföra tablåer ur Fritiofs Saga. För tablåerna fordrades kostymering. Vapen, sköldar och brynjor lånades från Kungl. Teatern 1 Stockholm till en kostnad av Kr. 47:50.

Fonden fick fotograf Andersson släppa till ur sin ateljé. Det var stora, romantiska skogar med vita marmorballustrader. Även de knotiga

ekmöblerna, som bars från fotografiateljén gjorde stor effekt på scenen.

Nästan hela ateljén utrymdes och fördes till hantverkshuset. Det enda som sedan fanns kvar på ateljén var huvudstöden, som användes vid

fotografering. De var av järn med en nackklämma att lägga huvudet i.

Fritiofs Saga med orkester

Tablå Fritiofs Saga

Exponeringstiden var lång och man måste anlita detta hjälpmedel för att hålla sig stilla. I hemmen syddes klänningar för sköldmör och vikingar.

Bårderna påsyddes i"aIa grec", och vikingarnas kläder voro av grov vadmal från yllefabriken. Naturligtvis blev den 6 november en stor succes. Under

många år talades det sedan om tablåerna i Fritjofs Saga, men ännu mer om en fonograf, som fabrikören hade ställt till förfogande. Avgifterna att avlyssna dess ljud var ringa och beloppet gick oavkortat till De Fattigas

Vänner.

Fonografen var en underlig manick. Den var monterad på ett vanligt symaskinsbord. Under symaskinsbordet satt en fot trampa. Slaktar'ns Pelle var engagerad att trampa på maskinen och det var mycket noga med, att

han trampade jämnt, annars var ljudet ej hörbart. På bordet roterade en liten vaxrulle. I vaxrullens spår gick ett stift, som överförde ljudet. Sedan fanns det en jättestor taltratt, som var av bleck omspunnen med halm. Den

var minst 1,5 m lång och hade en diameter av 90 cm. Musiken avlyssnades ej genom taltratten, utan kom från två gummislangar, vars nipplar man stoppade i öronen. Sedan vaxrullen avslagits intalades texten med ljudlig

stämma i taltratten och stiftet skar sina skåror i den mjuka vaxrullen.

Adressen till min hemsida och blogg är: http://ovedanielsson.se/index.html.

PS! Bilderna som finns på bloggen och hemsidan får naturligtvis inte kopieras och användas i andra syften än vad som är tänkt. Det handlar om upphovsrätten. Bara som ett litet vänligt påpekande. Det finns exempel på där man lägger allt på cd-skivor och distribuerar ut massupplagor. Det är förbjudet.

PS! Kommentera gärna ! Det skulle var trevligt.

  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post312