Oves Blogg

Oves Blogg

Länk till hemsidan:ovedanielsson.se

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

Bastedalen förr och nu

April 2012Skapad av Ove Danielsson tis, april 24, 2012 23:08:01

Tegel ska vara rött och komma från tegelbruket i Bastedalen! Det var pensionerade tegelbruksarbetaren Torsten Jonssons klara uppfattning när jag intervjuade hon för ganska länge sedan. Då hade tegelbruket lagts ned och Torsten tyckte det var mycket sorgligt. Han skyllde nedläggningen på mexiteglet som var och varannan villaägare började klä sina hus med. Enligt honom kunde man inte tala om rött och vit tegel på samma dag. Torsten finns inte i livet längre men hans tankar och berättelse har jag sparat både i huvudet och på papper. Men mer om det senare.

Torsten Jonsson vid tegelugnen i Harge

Sedan nedläggningen av tegelbruket har det hänt mycket i Bastedalen. Nu har fritidsfolk och båtägare intaget den gamla tegelbruksorten. Några åretruntvillor har också uppförts. Och mera är på gång. Äldre Bastedalsbor är upprörda över den pågående exploateringen. Det tycker det har blivet för mycket. Nu senast har delar av blåsippsberget sprängts bort för att ge plats för villor. Det har lett till en del ilskna och besvikna insändare. Och då kanske det är dags att berätta lite om hur det var en gång i tiden i Bastedalen. Det skadar aldrig med lite historia och nostalgi.

Åter till Torsten. Han började på tegelbruket när han var 13 år och jobbade sedan fram till pensioneringen. Och han berättade gärna hur livet var i Bastedalen på den tiden.

-Hamnen låg full med lastbåtar. På den tiden bröt man också klaksten i Bastedalen, som sedan gick med båtar till Huskvarna. Som grabb stod och jag tittade när båtarna gav sig iväg med sina laster ut på Vättern, som var ett stort hav för mej.

Som alla andra smågrabbar i Bastedalen vid den tiden började Torsten plocka tegel efter slutat skolgång. Det var bara så. Fadern hade redan anställning på bruket. Han byggde båtar åt bruket. Fadern var också med om att dra elström till Bastedalen. Han var något av en tusenkonstnät. När Torsten var 18 tog han körkort och började köra lastbil. Det höll han på med i 44 år.

-Jag har kört tegel till de flesta platser i mellan-Sverige. Ungefär 80 000 tegelstenar i månaden kunde jag köra ut från Bastedalen, förklarade Torsten, stolt.

Under de svåra åren på 1920-och 30-talen, var tegelbruket stängt på vintern. Då fick arbetarna klara sig själva efter bästa förmåga. Eftersom nästa alla bodde nära Vätterns strand så blev fisket det som räddade de flesta familjer.

-Alla som arbetade vid teglebruket fiskade. Jag hade säkert flyttat från Bastedalen i unga år om det inte varit just för fisket och sjön. Rödingen är som alla vet en verklig delikatess, men för oss var det vardagsmat. En gång fick vi främmande när vi satt och åt röding. Katten hade också fått en bit i sin skål. Efter en tid fick jag höra att vi var lite lustiga i Bastedalen som gav katterna röding. Vår besökare hade varit runt och berättat i bygderna hur illa ställt det var, skrattade Torsten.

Tegelbruksarbetare Jonsson förklarade också att de som bodde i Bastedalen var stolta och ville klara sig själva.

-Kommunen har inte lagt två fingerar i kors för att hjälpa befolkningen kring det gamla tegelbruket. För några år sedan bad vi om att få en toalett i båthamnen, men fick nej med motiveringen att då skulle alla småbåtshamnar kräva en toalett. Sedan dess har jag bestämt mig för at aldrig fråga om något mera, deklarerade Torsten. Året var då 1979.

Samtalet den gången slutade med att Torsten förklarade att Bastedalen var den vackraste plats som fanns att bo. Sedan åkte han som vanligt ut med båten för den dagliga fisketuren.

Förhoppningsvis kommer den vackra miljö som Torsten pratade om att finnas kvar. Det gäller att gå varsamt fram vid exploateringar och tänka lite på platsens historia, utan att det för den skull blir ett museum.

Nedan lite äldre bilder som Leif Linus och Anders Engdahl hjälpt till med.

Jobbarna på tegelbruket

Bilder från 1961

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt.

  • Kommentarer(2)//blogg.ovedanielsson.se/#post583