Oves Blogg

Oves Blogg

Länk till hemsidan:ovedanielsson.se

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

Grönt konstverk i järn

September 2012Skapad av Ove Danielsson tis, september 11, 2012 17:47:12

Skolbygget i Strandparken har diskuterats flitig det senaste året. Liksom den eventuella flytten av Stationshuset, som inte blir av. Länsstyrelsen och en massa askersundare tycker att skolbygget kommer för nära vattnet och måste flyttas upp ett 50-tal meter mot Sjöängsskolan. Men mer om det senare.

Men det inte många talar om är vad som kommer att hända med konstverket i Strandparken. Om man nu kan säga att en urinoar är ett konstverk. Eller som folk i allmänhet säger lite rått , ”pissoaren”. Kanske det är en bagatell i det stora sammanhanget, men väl så viktigt när det trycker på. Och visst är det ett litet konstverk i gjutjärn.

För ett antal år sedan fanns det diskussioner om att byggnaden skulle flyttas till hamnområdet. En del tycke att den stod för nära lekparken och spred dålig lukt. Men det blev aldrig någon flytt.

Fram till 1953 fanns det en liknande anordning på hamnplan, som vållade en del problem. Det tyckte i alla fall en del ledamöter i stadsfullmäktige. Politikerna blev inte ense om placeringen i hamnområdet. Urinoaren passade inte in någonstans. Det fanns också en offentlig toalett på nuvarande rådhustomten i anslutning en bussväntsal som också fanns där. Behovet var inte så stort längre. Därmed försvann kuren från hamnområdet.

”Pissmojen” tillverkades i Limhams Aducereiningsverk i Malmö 1920. Den beställdes till dåvarande järnvägsstationen och har troligen stått på olika platser i stationsområdet.

Företaget var ett av de större gjuterierna i Skandinavien och sysselsatte ca 225 arbetare. Startat som AB Sydsvenska Gjuteriet år 1900 som ett gråjärnsgjuteri och mekanisk verkstad tillfogades 1906 även tillverkning av aducerat gjutgods. Detta aducerade gjutgods blev sedermera huvudinriktningen och företaget bytte namn 1915 till AB Limhamns Aduceringsverk.

Aducerat gjutgods med stor seghet, styrka och hållbarhet hade en mångsidig användbarhet med möjligheten att tillverka klenare godsdimensioner. Man tillverkade bl a stålbultad kätting och reservdelar till plogar och slåttermaskiner, cykel- och bildetaljer och delar till den växande maskinindustrin.

1968 var gjuteriavdelningen historia och AB Fleron samlade istället flera av sina mekaniska företag till Aduceringsfabriken i Limhamn som då omfattade 12.000 kvadratmeter. Idag kan vi se skylten ”Limhamns industriby” vid platsen för den gamla porten till Aduceringsverket.

Hur kommunen kommer agera när det gäller den lilla gröna byggnaden vid Stationshuset vet jag inte? Säkert kommer den att placeras på någon annan lämplig plats. För det vore väl synd att göra skrot av en byggnad som så livligt har trafikerats av askersundare och tågresenärer när det begav sig. Kanske det går att bilda en förening för urinoarens bevarande. Det finns ju så många andra föreningar, så varför inte…

Gamla Sundsbrogatan ut mot Haga ska öppnas igen. Så här såg det ut en gång i tiden. gamla Folkskolan till höger. Där finns Sjöängsskolan i dag.

När jag ändå är inne på ämnet Strandparken och nya skolan har jag hört från säker källa-tidningarna brukar skriva så- att det blir som jag skrev i början. Hela bygget kommer att flyttas upp till gamla Sundsbrogatan, som går ut mot Haga. I dag är det bara en liten gång-och cykelväg mellan skolhusen. Gamla Sundsbrogatan ska öppnas igen vad jag förstår, därmed stängs Hagavägen vid Strandparken som är av betydligt yngre datum. En del av skolbyggnaderna ner mot Stationshuset kommer förmodligen att rivas för att ge plats för parkeringar. Men innan allt det här är igång krävs det ytterligare planarbeten. Och samråd för yttrande.

Sundsbrogatan syns i bakgrunden liksom skolbyggnaden. Järnvägen drog fram starx intill gatan

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt

  • Kommentarer(3)//blogg.ovedanielsson.se/#post674