Oves Blogg

Oves Blogg

Länk till hemsidan:ovedanielsson.se

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

Arbetare-Aktiebolaget Arbete och Frihet

September 2012Skapad av Ove Danielsson tis, september 18, 2012 14:11:35

Det är inte lätt att bli profet i sin egen hembygd. Många konstnärer, artister, författare , politiker och allt vad det nu kan vara har drabbats av problemet. Lantbrukare Erik Gustaf Eriksson från Sundby i Snavlunda fick verkligen fick erfara vad som händer om man sticker ut hakan allt för mycket. Jag har skrivit om det här någon tidigare, men händelsen är märklig. Och så har det tillkommit material.

Erik Gustaf vill göra något för de som drabbats hårt av nödår och dyrtidet i slutet av 1800-talet. Men han blev hånad och förlöjligad. Erik Gustaf var helt enkelt ute för tidigt med sina idéer. Dikten ovan är ett exempel på hur lantbrukarens tankar sågades till fotknölarna med elak ironi. Den publicerades Nerikes Allehanda år 1869.

Kyrkoherde Herman Södersteen- som genom sitt jobb borde ha värnat om de ”små”- tyckte att Erik Gustafs kooperativa förslag drog ett löjets skimmer över det fridfulla samhället Askersund. Så skriver han i en hembygdstidsskrift från 1929. Det var drygt 60 år efter Erik Gustafs förslag, så det satte trots allt en del spår i folks tänkande. Själv kan jag tycka att lantbrukaren från Snavlunda var en modig man. Men han visste nog inte att han skulle få tidningar och överheten emot sig på det sätt han fick.

Snavlundalantbrukaren Erik Gustaf Eriksson, hade nämligen en dröm. Att bilda ett bolag med namnet ”Arbete och frihet”. Det blivande bolaget skulle hjälpa ”de förtryckta mot kapitaismens bojor”. Men det gick inte som den djärve bonden Erik Gustaf hade tänkt sig. Han blev utsatt för spått och spä. I tidningen Nya Dagliga Allehanda ironiserade man över hans bolagastankar. Svindel och spekulation var andra omdömen om Erik Gustaf. Askersunds-Tidning tillhörde de värsta när det gällde att misstänkliggöra Erikssons bolagasplaner.

”Eriksson från Snavlunda socken kommer att pryda förnämsta platsen i det museum, som han i Askersund tänker inrätta”, ironiserade A-T.

Askersund blev aldrig den storstad som lantbrukare Eriksson från Snavlunda hade tänkt sig. Men tanken var god. En bild från torget en lördagseftermiddag i september 2012

Det var i senare delen av 1800-talet som Snavlundabonden tänkte bilda det jättelika arbetarögda bolaget. Upprinnelsen ägde rum under nödåren 1867-1868, då folket svalt och led brist på det nödvändigaste. Det hölls folkmöten runt om i landet. Särskilt gick missförhållandena ut över lantbrukarna. Man utvandrade till Amerika från de små torvorna.

Det var i det ögonblicket arbetaren Gustaf Eriksson framträdde inför södra Närkes svältande bönder med förslag om ekonomisk frigörelse, med bildandet av bolaget ”Arbete och frihet”. 250 000 aktier skulle spridas ut bland arbetarna , summan skulle uppgå till 2.500.000 riksdaler. Av de olika grenarna som skulle ingå i bolagets verksamhet, nämndes mineraliska och industriella företag, samt jordbruk, handel, anläggande av tryckeri, utgivning av tidning, ett bibliotek, ett museum , en arbetsskola, sjukvård och ålderdomskassa, för att nu nämna något av Snavlundabondens planer. Som tjänstgörande generaldirektör ansåg sig Eriksson vara självskriven.

Nerikes –Allehanda misstänkte i en artikel att Erikssons förslag var en bluff, enbart för att få in pengar till en planerad Amerikaresa. ”Arbetarklassens självverksamhet är god och riktigt, med dessa galenskaper är att beklaga”.

Företaget startade också i blygsam skala, men tidningarna fortsatte att varna för konsekvenserna och för Eriksson. Det ansågs att han helt saknade kompetens att leda ett stort företag. Vid en allmän bolagsstämma 1871 togs beslut om att bolaget skulle upplösas. Bolagsbutikerna i Åmmeberg och Askersund lades ned. Två års slit gick om intet.

Hur gick det för Gustaf Eriksson, mannen med de stora drömmarna och ambitionen att bryta kapitalismens makt? Sedan hans stolta bolag upphörde, flyttade han 1871 till landet i väster. Men han var tillbaka i Sverige redan efter två år. Då bosatte han sig i Timrå. Sedan tonar hans liv bort i ett dunkelt fjärran. Eriksson var född i Lerbäck 1834, där han också gifte sig. Men där slutar mina kunskaper om honom.

Nya Dagliga Allehanda ironiserade över Erikssons tankar under lång tid. Vid ett tillfälle skrev tidningen: ”Blir Erikssons planer realiserade, så bör Askersund lyftas i jämnhöjd med London och Paris. Tänker er gott folk, när bolaget ”Arbete och frihet” får ordning på sin bank och sina övriga företag och sin generaldirektör, ja då blir det bäst för örebroare att flytta sin stad”. Och så säger folk att en del tidningarna i dag är elaka och hänsynslösa….

Askersund blev aldrig riktigt en storstad, eller så präktig som Eriksson hade tänkt sig. Många arbetare förlorade troligen också sina sista slantar på det erikssonska finansäventyret. Banken och företagen hade ingen täckning för sin verksamhet. Allt förblev en hägring om arbetarnas ekonomiska frigörelse. Men bakom drömmarna låg det ändå en tanke om en ljusare framtid för människorna. Men förståelsen och förutsättningarna på den tiden var grymma och vidriga. Eriksson föll på ett räkneexperiment , som förmodligen inte ens dagens räknenissar och nationalekonomer hade kunnat lösa.

I dag handlar mycket av idéerna från politiker om olika satsningar på byggnader, nya bostadsområden helst nära vattnet, satsningar på turismen och allt vad det nu kan var. Saker som vi kräver för våra skattepengar. Även sådana idéer kan bli utsatta för hård kritik.

Erik Gustaf Erikssons tankar fanns liksom på ett annat plan. Och i fel tid för att det skulle vara rumsrent. Har inte hittat några bilder på honom, men det kanske är någon som har en sådan i sina gömmor. Kanske släktingar…

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt

  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post677