Oves Blogg

Oves Blogg

Länk till hemsidan:ovedanielsson.se

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

Tusenkonstnären Rulle

Oktober 2009Skapad av Ove Danielsson tor, oktober 08, 2009 23:58:36

Rulle i full fart i sin verkstad vid Stora Bergsgatan i Askersund

Urmakaren och tusenkonstnären , Rulle Bäckström, dog för några år sedan. Men hans liv rullar vidare, men nu på filmduken. Ett filmgäng från Västergötland filmade Rulles liv och leverne några år innan han lämnade det jordiska. Mannen bakom satsningen var Helge ”Bergsprängare” Jakobsson i Tived. När vi pratade om den blivande filmen var Rulle mycket tveksam. Han trodde det aldrig skulle bli något av det hela. ”De bara filmar och filmar” sa han till mej många gånger. Men han hade fel. Det blev ett mycket stort material som skulle kunna räcka till flera filmer om det vore så. Vem vet…

Helge Bergsprängare Jakobsson såg till att Rulles liv filmades

Fyra visningar blir det i Åboholm, och sedan står en massa andra platser på tur. Bland annat Folkets hus i Askersund, på den ort där Rulle verkade och levde. Rulle och jag kände varandra mycket väl. Ofta gjorde jag besök uppe i hans lilla verkstad i backen upp mot Samrealskolan. Verkstaden fanns i hans villa som han hade byggt själv. Ibland ringde vi till varandra. Och ibland fick jag följa med upp i tornet på Sofia Magdalena kyrka när han justerade klockan i tornet. En annan gång var jag med till stationshuset i Askersund, när Rulle satte fart på den klockan.

Det kunde också hända att Rulle svängde förbi redaktionen med sin cykel och berättade att något var på gång. Och då var det bara att hänga med. Rulle var en hängiven jägare och när Askersund skulle ha sin första företagsmässa i Närlundhallen ställde han upp med ett antal uppstoppade djur till den tillfälliga restaurangen. Jag förmedlade hans samling till krögaren och som tack blev Rulle bjuden på en ”viltgryta” och det var han mycket nöjd med. Det var inte så konstigt. Rulle gillade god mat och allra helst då det vildkött.

Sista gången jag talde med Rulle var några dagar inan han dog. Då berättade han för mej att han tänkte sluta med sin urmkarverkstad. Det var en kämpe in i det sista.

Några år innan Rulle dog drabbades hans urmakeri av ett inbrott. Han tog det mycket hårt. Tycker inte att han blev sig själv riktigt efter det. Minns när han ringde till redaktionen på morgonen och berättade vad som hänt. Rulle var både ledsen och arg. Han hade aldrig råkat ut för något liknande tidigare. Och av de prylar som folk lämnat in var borta. Hur skulle han förklara det? Rulle var orolig.

Rulle fick urmakaryrket i arv. Farfar John var en duktig urmakare. Farsgubben Janne var egentligen bysmed i Tived, men han höll också på och lagade klockor.

”Det var hemma i mitt föräldrahem i Tivedstorp som jag blev intresserad av klockor. Sedan har intresset hängt med genom livet” , upplyste han mej en gång.

Rudolf –jo han var döpt till det namnet-var självlärd som urmakare. Strax före andra världskriget i slutet på 1930-talet började han arbeta som urmakare i Askersund.

”På den tiden berättade man i radio om vilka arbeten som var lediga. Jag fick höra att det fanns en plats ledig, så det blev att åka skidor till busshållplatsen och sedan buss in till arbetsförmedlingen i Askersund. Jag fick också jobbet”, berättade Rulle.

När Rulle började som urmakare var en egen klocka rena lyxen för den stora allmänheten.

”Det var bara rikt folk som hade egna klockor”, upplyste Rulle, vid något tillfälle.

Rulle berättade många gånger om hur skönt det kändes när han hade fått igång en trasig klocka. Många kom till hans lilla verkstad med gamla fina klockor som varit trasiga i flera år. Att få fart på en sådan klocka tyckte han var extra roligt. Rulle hade inte så mycket övers för digitaluren. Enligt honom var de flesta bara en engångsartikel. Ibland tittade han inte upp när man kom på besök. En del tyckte det var konstigt. Men det fanns en förklaring. Han var då ofta inne i ett precisionsarbete som krävde total koncentration och som han inte ville avbryta. Det var bara att acceptera.

Som urmakare tyckte Rulle det var synd att man slutade göra klockor i Sverige. Då menade han riktiga klockor och inga väggur. I början av 1900-talet tillverkades Halda-ur i Sverige. Långt in på 80-talet att folk kom in med sådan ur till Rulle och ville ha dem lagade. Hederstiteln ”tusenkonstnär” bar Rulle med den äran. Han var också mycket skicklig på att laga vapen, smycken, ringar för at nu nämna något. En gång när jag besökte honom hade han lagat en speldosa från 1800-talets mitt.

”Det var lite knepigt att laga speldosan. Jag fick först tillverka reservdelar innan jag fick igång den” berättade han.

Rulle var mycket engagerad i Tiveds hembygdsförening. Han behöll föräldrahemmet, när han flyttade in till stan så anknytningen till bygden fanns kvar hela tiden. Varje år ställde han upp på hembygdsfesten med att hyvla takspån. Det flesta tyckte det var ett festligt inslag i festen, men för Rulle hade spånhyvlingen varit ett heltidsarbete på 30-talet. Att hyvla takspån till bönderna i Tiveden var inte alla gånger så festligt.

”Farsan och jag åkte runt i Tivden och hyvlade spån varje år. Det var just på våren då spånet var lite fuktigt som man lade på de nya taken” omtalade Rulle.

Minns att jag frågade honom vid något tillfälle om han hade föräldrahemmet i Tived som sommarnöje. Rulle reagerade direkt på ordet nöje.

”Nöje och nöje .Jag sätter mina grönsaker där, men det är också mycket arbete med att hålla skogen fin vid stället”, kontrade han direkt.

När jag skriver det här har jag ännu inte sett filmen om vännen Rulle. Men det ska bli med det snaraste. ”Sprängar-Helge ” har ordnat biljett. Jag är säker på att Rulle i sin himmel glad över att jag ser filmen. När inspelningen började för ett antal år sedan var jag med och fotograferade. Om Rulle hade varit i livet hade vi haft mycket att tala om efter premiären i Åboholm. Och vi hade klagat och berömt. Precis som vi gjorde med allt annat när vi träffades

Fortfarande håller jag kontakt med bäckströms. Ett av Rulles barnbarn, Mikael, talar jag ofta med. Vi har jobbat på samma tidning. Och det är också en mycket trevlig person, men jag tror inte han kan laga klockor som farfar.

PS! På fredagskvällen (9/10) var jag till Åboholm och såg filmen om Rulle. Det var en mycket vacker och trevlig film. Det var fullsatt i samlingslokalen. Rullefilmen gick för tredje gången och det blir en fjärde gång.

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt och intressant

  • Kommentarer(2)//blogg.ovedanielsson.se/#post69