Oves Blogg

Oves Blogg

Länk till hemsidan:ovedanielsson.se

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

Hovvårdsföreningen

Januari 2013Skapad av Ove Danielsson tis, januari 08, 2013 09:42:24

Lasse Larsson, hovslagare för Hovvårdsföreningen på den tiden då det fanns hästar på bondgårdarna.

Föreningslivet förändras som allt annat. En del försvinner och en del nya kommer till. I äldre tidningar har jag ofta läst om att Hovvårdsföreningen har haft sammanträde. Blev lite nyfiken på föreningen och bestämde mej för att undersöka det närmare. Att det hade med hästar att göra var inte svårt att räkna ut, men vad var uppgiften?

Det handlade helt enkelt om att rationalisera lantbruket. I början på 50-talet var det hästar som gällde . Bönderna ”for till smén” för att få sina hästar skodda. Vissa hade väldigt långt till smeden. I Hovvårdsföreningen anställdes en hovslagare som istället åkte runt till bönderna. Det blev en tidsvinst av stora mått för bönderna. Ett smedbesök kunde ta en dag. Föreningen var underställd Hushållningssällskapet . Staten bidrog med pengar. Initiativet till att det bildades likanden föreningar i landet kom från veterinärer. Det fanns lokala styrelser som bestod av lantbrukare från trakten.

Hovslagaryrket var både tungt och obekvämt. Lasse Larsson var en känd hovslagare i Askersundstrakten och anställd av Hovvårdsföreningen. Lasse arbetade över ett stort område, från länsgränsen i söder, upp till Ingelsby och hela Tiveden, samt Hammar. Vid starten 1949 fanns 175 medlemmar i föreningen med ungefär 250 hästar. Ett par dagar i veckan hade Sme-Lasse mottagning hemma i Askersund. Övriga tiden kuskade han runt i bygderna och skötte hovslagningen.

”Det är ett tungt jobb och får man sko 15-16 hästar på en dag känns det i rygg och armar. Arbetstiden är obestämd och arbetsförhållanden inte alltid så trevliga i dåliga stallar” förklarade Lasse i en intervju.

”Klart att det kan vara riskabelt ibland, men jag känner djuren ganska väl och har lyckats klara mej. Jag har alltid haft lust för hästar och det är ett fritt liv att fara runt i bygden. Bättre än att stå i smedjan.”

” Mest bråttom är det på hösten då hästarna ska skos om till vinterkörning. Sedan är det mycket jobb på våren då vårbruket väntar. Det är ingen konst att sko en häst halt och sedan göra den oduglig för lång tid framöver. Man behöver bara slå någon söm något millimeter fel innanför sömranden på hoven så blir djuret halt. Att sko hästar är en svårlärd konst. Ett fel är rena djurplågeriet” . upplyste Lasse , i samma intervju.

Från Ullavi går i Askersunds by på 20-talet

Hamnen Askersund med lastning

Lasse ansvarade också för klövvård av kor i sitt arbete. Men det var han inte så förtjust i. Korna var mera bångstyriga och stelbenta än hästarna.

I början på 50-talet började redan hästbeståndet inom jordbruket att sjunka. Men trots det var Lasse optimistiskt när det gällde yrket. Vid den tiden rådde det ständigt brist på hovslagare. Undrar hur det är i dag?

Som grabb gick jag förbi smedjan i Askersunds by några gånger om dagen. Vi bodde en bit längre bort och skolskjutsar var inte aktuellt för mej. Sträckan var några hundra meter för kort för att få skolskjuts, till ägaren av bussbolaget tog tag i det hela. Han tycket det var orättvist att jag skulle gå i kylan medan andra barn fick åka med . Själv tänkte jag aldrig på att det var så. Men som tur var finns det snälla människor som byr sig. Och jag fick se hovslagaren på nära håll och inte genom ett bussfönster. Bara det.

Men det var inte orättvisa skolskjutsar det här skulle handla om, utan om smedjan i byn. Nästa varje dag fanns det ett antal lantbrukare på smedsbacken för att få sina arbetshästar skodda. Och jag blev imponerad varje gång av smedens arbete med de stora hästarna. Ett litet skådespel av en yrkesskicklig smed. Bara att våga lyfta upp hovarna var ett tufft jobb tyckte jag. Precis som Lasse berättade om i den gamla intervjun

Erkänner direkt att jag inte kan något om hästar, mer än att de är eleganta att titta på. Brukar kolla på alla hästar i Askersunds by när jag springer igen bygatan. Och så spelar jag en Harry Boy på V 75 ibland. Utan att bli förmögen. Sedan känner jag många som har hästar.

Bjuder också på lite frossa i hästbilder i bloggen. Många av hästbilderna kommer från vännen Leif Linus stora arkiv. Han och jag är ungefär lika bra på hästar, men bilder och text har vi. Och båda har vi upplevt travtävlingarna på Alsen när det begav sig.

Travtävlingar på Alsen med Ernst Skoog och hans häst.

En gammal gatubild i Askersund. Som synes fanns det gott om hästar i stadsbilden.

Hospitalsgatan i Askersund 1959

Stöökagatan och Herman med sin häst. Smeknamnet på kusken var som sig bör "Hästa-Herman".

Ernst Skoog på Sundsbrogatan för att lämna av paket till handlarna

Elving Andersson i Åmmeberg älskade verkligen sina hästar. Bilden är från ett reportage jag gjorde där.

Stöökagatan-Lilla Bergsgatan. Betjänten vid Stjernsunds slott, Oskar Karlsson, har varit inne hos fotograf Pettersson i Askersund för att föreviga det fina ekipaget. Gården är sig lik ännu i dag om någon vill kolla

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt

  • Kommentarer(4)//blogg.ovedanielsson.se/#post763