Oves Blogg

Oves Blogg

Länk till hemsidan:ovedanielsson.se

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

Tingsplatsen Väderkvarnsbacken

April 2013Skapad av Ove Danielsson mån, april 15, 2013 19:27:59

Väderkvarnsbacken är ett av Askersunds senaste naturreservat. Det tog lite tid att få till det hela, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge är ett gammalt slitet uttryck som väl passar på grusbacken strax norr om Askersund. Det är några år sedan en tjej på miljö-och hälsokontoret berättade planerna för mej och att det fanns pengar att söka för att skapa ett naturreservat. Vi var också uppe och fotograferade i backen. Kommunen har också byggt en promenadväg vid sidan om Vretstorpsvägen, som blivit ett populärt gångstråk.

Målning av Askersundskonstnären Hjalmar Trafvenfelt

Historiskt är Väderkvansbacken en höjd med kulturhistoriska anor, så det kanske är på plats att passera askersundarnas ”jättebacke” med lite värdighet och eftertanke. När det passar. Själv brukar jag springa där ibland och det ser inte särskilt värdigt ut. På Väderkvarnsbacken fanns en ståtlig domarring ända fram till 1820. Enligt uppgifter från 1700-talet stod stenarna ” i form av nu sittande rätt”. Vad stenarna sedan tog i vägen känner jag inte till. Men det vet säkert någon som läser det här. Väderkvarnsbacken är Askersunds äldsta kända tingsplats. Man kan ju undra hur det kändes att bli dömd på en plats med stans bästa utsikt. Kanske det underlättade lite.

Personligen förknippar jag backen mera med Tivedsloppet på skidor och motorcross. IFK drog sin skidtävling över backen och det blev en mycket tuff avslutning för många sista biten in mot målet på gamla IP. Minns att en IFK-åkare, Kalle ”Bock” Pettersson , fick ovett av en ledare för att han bromsade i utförsbacken in mot stan istället för att stå på. Kalle hade inte åkt så mycket i branta nedförsbackar så det var lite knepigt för honom. Och det visade också Kalle på sitt lite udda sätt.

”Broms inte Kalle, stak istället”, ekade det utöver backen när dalmasen manade på Kalle.

Men det hjälpte inte. Kalle hade inte så bråttom in till idrottsplatsen.

Kalle Pettersson på glid i Tivedsloppet

På 50-talet gjordes annars en stor satsning av ett motorintresserat gäng på en motorcrossbana i Väderkvansbacken ned mot Gårdsjön. Banan var en av de svåraste i Sverige, men också en av de vackraste enligt expertisen. Det kördes också en del tävlingar där. Men det blev inte så många som de motorintresserade hade tänkt sig. Banan var 1 300 meter lång och formad av Sture Malmborg. En av de drivande i motorklubben var Stures pappa Elis och tandtekniker Seth Magnusson.

Vid en tävling kom det 3 000 personer. Publiken placerade sig på kullarna i backen för att se förarna bra. Minns att Gösta Gildner från Svemo var på plats för att flagga igång tävlingen. Askersund hade några förare med, men de nådde inte några stora framgångar. När de första tävlingarna skulle gå var motorklubben i Askersund nystartad. För att få ordna tävlingar måste klubbarna ha varit igång i två år. Men Elis och Seth löste problemet på sitt sätt. De hyrde helt enkelt ut banan i Väderkvarnsbacken till Örebro SMK, som saknade bana. Sex lag deltog i den första tävlingen. Förutom Örebro deltog, Ställdalen, Kumla, Karlskoga, Karlstad och Nora. Stig Åhs från Karlstad vann 500 cc klassen på sin Triumph och klubbkompisen Börje Hofström, vann 175 cc klassen på sin Monark.

Noterbart var att det fanns en ”dynamitkällare” mitt i banan! I källaren förvarade Öhrmans järnhandel sina sprängvaror, eftersom det var förbjudet att förvara sprängmedel inne vid torget i Askersund där affären låg. Förhoppningsvis hade butikens ägare plockat bort dynamiten innan tävlingarna kördes. Men jag vet inte hur det var med den saken. Jag har tänkt på det efteråt. Med lite otur för hade det annars kunnat bli en riktigt smäll i backen. Källaren används inte längre, men den finns kvar.

Dynamitkällaren vid Väderkvarnsbacken i dag

Själv har jag en märklig historia från Väderkvarnsbacken. Vår katt försvann när hon var liten och var borta några dagar. Vi letade och letade, men katten var borta. En kattälskande kvinna tog då kontakt med en spådam i Karlstad, utan att jag var inblandad! Har aldrig trott på sådant och gör det inte i dag heller trots det som hände. Det finns säkert en naturlig förklaringar på det mesta. Så tråkig är jag. Efter någon dag ringde några kvinnor till mej på redaktionen som haft kontakta med spåkvinnan. Hon hade berättat att vår katt fanns vid Väderkvarnsbacken en bit från vårt hus på andra sidan riksväg 50. Spåkvinnan hade beskrivit platsen på telefon från Karlstad. Kvinnorna listade ut att det måste vara Väderkvarnsbacken och gick också dit och kollat. Och de hade hört ljud från en ängslig katt. Jag åkte dit och ropade men det kom ingen katt, så jag åkte hem. De måste ha hört fel. Några minuter efter jag kommit hem small det till i kattluckan. Det var vår katt som kom hem. Säkert hade hon hört mej och vågade sig hem över riksväg 50. Men på spådamer tror jag inte. Hur som helst sände jag över ett kuvert med 150 kronor till spåkvinnan. Det var hennes pristaxa för tips.

Alice kom hem

Vill också påminna om att ta en titt på Kjells bilder som finns på min hemsida. Dit finns en länk från na.se. Där finns många intressanta bilder och flera kommer.

Bloggen finns också på na.se

Ove Danielsson

  • Kommentarer(0)//blogg.ovedanielsson.se/#post828