Oves Blogg

Oves Blogg

Länk till hemsidan:ovedanielsson.se

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

Valle i koja

Oktober 2014Skapad av Ove Danielsson fre, oktober 31, 2014 19:25:22

Karl Valdemar Johansson tillbringade 15 år av sitt liv i en enkel jordkula i skogen. Nu har hans gravsten kommit tillbaka till Snavlunda kyrkogård som ett minnesmärke över ett märkligt liv.

När gravrätten på Snavlunda kyrkogård gick ut efter 50 år och det inte fanns någon gravrättsinnehavare så togs minnesstenen efter honom bort och skulle destrueras. Efter Snavlundabornas många frågor är den nu återfunnen och satts tillbaka som ett minnesmärke efter en märklig man.



Nu har också Alf Fransson och Anders Gustafsson gjort en film om Valle med hjälp av bröderna Oscarsson. Premiären sker Anndag Jul i Snavlundas hembygdsgård.

Conny Sandberg, som också står för speakerrösten i filmen, har skrivit följande om ”Valle i Koja”:

”Valle i koja”. Vi minns honom som den person som tillbringade 15 år av sitt liv, på ålderns höst, i en jordkula i skogen norr om Björstorp i Snavlunda. Hans namn var Karl Valdemar Johansson.

Nu blir delar av hans liv film. Filmarna Alf Fransson och Anders Gustavsson har tagit sig an Valles öde. Detta på initiativ av bröderna Stig och Willis Oscarsson, vilka båda minns Valle då han bodde i sin jordkula.

Han föddes den 21 maj 1882 under små omständigheter i Viby socken på en plats som heter Stenhagen. Han var yngst i en syskonskara på fem barn. Han dog nästan 80 år gammal den 23 januari 1962.

Men vi visste inte så mycket om Valles liv innan tiden i Björstorp. Ja Med hjälp av hembygdsforskaren Ruben Oscarsson har vi tittat lite djupare i landsarkivets handlingar. Och fram träder en berättelse om ett liv som korsats av en hel del besynnerligheter. Det är lätt att förstå att Valle efter sin ungdomstids kontakter med myndighetspersoner hyste en viss skygghet inför lagens förlängda arm.

Valle bodde länge hos föräldrarna. Fadern dog år 1902, 77 år gammal. Valle var 20 år. Valle bodde ensam med mamman. Hon var inte heller frisk och togs ibland in för vård. Vid juletiden 1907 vistades mamman på fattighuset i Viby där hon sedermera avled. Valle var ensam i stugan. Han tillverkade kvastar. Det blev ett dussin tillverkade varje dag. Dem sålde han för mellan 5 och 25 öre. Vid tillverkningen blev det en del spill. En kväll i jultid 1907 var det kylslaget och Valle tände en brasa. Det ville sig inte bättre än att elden tog fart i resterna av kvasttillverkningen när han somnat. Sedan utbröt en sotbrand. Valle kunde nätt och jämt rädda sig själv ur lågorna.

Ett rykte uppkom att han själv tänt på stugan. Det blev upprinningen till en rättsprocess som återspeglas i många sidors utredningar och domstolsprotokoll. Han blev åtalad för ”vållande till eldskada på annans egendom”.



Sedan försökte Valle, i sin vanmakt, hålla sig undan rättvisan och var på flykt över ett år. Bl a gömde han sig hos svågern i Värmland samt på gårdar i Kristinehamnstrakten. På en gård fanns en piga som var nära att avslöja honom. Under flykten i Värmland förfrös han en fot och hamnade med en bondes hjälp på sjukstugan i Ramsberg. Där amputerades alla tår på ena foten. Samtidigt blev han avslöjad och häktad och återförd till Örebro. Där satt han på länshäktet på Slottsgatan. Troligen satt han aldrig på Örebro Slott som ryktet säger. Det nya häktet på Slottsgatan öppnades 1859 och i samband med detta försvann sannolikt Slottshäktet.

Valle satt tidvis häktad. Han blev så småningom av domstolen hänvisad till vård på hospital. Någon fängelsedom, har vad vi kunnat reda ut aldrig avkunnats. Men Valle sökte ändå friheten och rymde på mer eller mindre sofistikerade sätt från vårdanstalterna. Det var svårt att hålla honom i förvar om det än skedde på sjukhus.

Han bodde ofta hos brodern Per i Björstorp. Per var 17 år äldre än Valle. När fadern dog och modern bodde på fattighuset är det inte svårt att förstå att Valle sökte sig till sina äldre syskon. Framför allt Per men också till systern Johanna i Lesjöfors. I flyttningslängden kan man se att Valle officiellt flyttade till Björstorp den 9 december 1930. Men han tillbringade sin tid där långt tidigare.

År 1947 flyttades brodern Per till ålderdomshemmet. Valle blev lämnad ensam och han var rädd för att samma öde skulle gå honom till mötes. Därför flyttade han ut i skogen. Första året bodde han i en bostad av uppstaplade torvor. Sedan byggde han sin lilla koja där han i stort sett bodde fram till sin död år 1962.

När gravrätten på Snavlunda kyrkogård gick ut efter 50 år och det inte fanns någon gravrättsinnehavare så togs minnesstenen efter honom bort och skulle destrueras. Efter Snavlundabornas många frågor är den nu återfunnen och sätts tillbaka som ett minnesmärke efter en märklig man.

Det har varit en spännande uppgift att få söka i domböckerna som skrevs för över 100 år sedan samt att följa Valle från ungdomen till dess att han bosatte sig i Bredmossen i Björstorp. Vem av oss skulle idag klara av att uthärda ett liv i en jordkula under 15 års tid. Allt för att han inte riktigt kunde föra sin talan mot myndigheterna och för att han var en person med stor integritet och frihetslängtan. Den som vill veta mer rekommenderas varm att se den nygjorda filmen när den kommer att visas under vintern.



  • Kommentarer(0)

Fill in only if you are not real





Följande XHTML-taggar är tillåtna: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS-mallar och Javascript är inte tillåtna.