Oves Blogg

Oves Blogg

Länk till hemsidan:ovedanielsson.se

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

Vad hände Jane Horney?

April 2010Skapad av Ove Danielsson sön, april 18, 2010 23:43:43

Vad hände med Jane Horney? Var hon spion och avrättades hon verkligen av den danska motståndsrörelsen? Åke Lidén, träffade henne så sent som i mars 1945.

För 70 år sedan gick tyska trupper till anfall mot Danmark under operation Weserbung. Det egentliga tyska målet var dock Norge och att säkra järnmalmstransporterna från Sverige. Det var också viktigt att få flott-och flygbaser fungera när tyskarna skulle anfalla Storbritannien. Inmarschen i Danmark skedde den 9 april 1940.

En kvinna som blivit mycket omskriven efter kriget var den äventyrslystna svenskan Jane Horney. Var hon en tysk spion? Eller arbetade hon för den danska motståndsrörelsen? Karismatiska svenskan som försvann spårlöst i januari 1945 fascinerar många än i dag. För några år sedan gick det TV-serie om hennes märkliga liv. Hennes öde är hittills en olöst gåta. Först 2015 släpps de sista hemligstämplade akterna om henne ur arkiven. Motståndsrörelsen tog på sig ansvaret för hennes död, men vad hände egentligen? I samband med att hon försökte rentvå sig försvann hon spårlöst.

Åke Lidén mindes de danska krigsfångarna efter krigets slut 1945. Han låg i lumpen bland anat i Helsingborg. DE fick bäras ut på bår. En hemsk syn.

För en del år sedan träffade jag lantbrevbärare Åke Lidén, Ingelsby. Han hade mycket intressant fakta om krigets mest mytomspunna person, Jane Horney. En märklig händelse inträffade 1940 när han låg i lumpen i Helsingborg. Åke träffade då den omskrivna kvinnan . De skulle dock träffas ytterligare en gång , 1945, och även då i Helsingborg.

-Vi hälsade på varandra som gamla bekanta gör. I böcker har det stått att hon avrättades i januari 1945. Det stämmer inte. Sista gången jag hälsade på henne var i mars 1945. Hon var gift med en svensk journalist vid namn Granberg. En del trodde att hon spionerade år ryssarna, medan andra trodde att hon var på nazisterna sida, berättade Åke för mej.

Han hade också sparat en bild på Jane Horney, som jag fick.

Bevakning mot Öresund. Svenska försvaret var beredd på det värsta. Så här såg det ut i Helsningborg. Åke Lidén har tagit bilden på sina kamrater.

Åke beklagade sig över att våld och krig aldrig tycks ta slut. Att det ständigt upprepar sig. När andra världskriget var slut trodde många att det var slut med krigandet. Åtminstone i Europa. Alla var krigströtta. FN skulle bli en fredsduva som kunde stoppa alla krig. Det blev tyvärr bara en ädel förhoppning.

-Personligen trodde jag aldrig på en evig fred. Vi människor är inte funtade så. Det blossar ständigt upp nya motsättningar. Det låter negativt, men jag konstaterar bara fakta.

I april 1940 låg Åke krigsplacerad i Helsingborg. Tyskarna hade ockuperat Danmark. Precis som i dag vid olika krigshärdar försökte människor fly på olika sätt.

-Vi fick ta hand två hundar danska soldater som kom med färja till Sverige. Danskarna kom från tyska gränsen. Från land såg vi att färjan hissade vit flagg. Vi fick först ta hand om danskarnas vapen, sedan blev de flyende soldaterna placerade i en militärförläggning. Efter den episoden stängdes färjetrafiken av tyskarna fram till krigsslutet, berättade Åke.

-Färjan hade förföljts av en mindre båt som bar nazistflagga. Den båten sänktes sedan tyskarna ombord helt struntat i varningsskotten.

Åke hade massor av fotografier från sitt militärliv. Han låg inkallad i sex år från och till på olika platser i Sverige. Åke var uppväxt utanför Karlsborg så var inte militärlivet något problem för honom.

-När jag växte upp var Karlsborg en verklig militärort. Nästan alla arbetade år ”kronan” som det hette. Vi som bodde i Karlsborg tyckte inte att militärlivet var särskilt spännande . Vi blev vana.

Åke följde alla krigshändelser i världen noga genom radio och TV. Varje tragiska krigsbilder visades på rutan blev han alltid lika berörd. Och det kanske inte var så underligt.

-Danskarna som vi tog hand om i början av kriget var i bra skick. 1945 när jag var tillbaka i Helsingborg kom de första krigsfångarna. De fick bäras ut på bår. Det var en hemsk syn som jag aldrig glömmer. Tyvärr upprepar sig historien ständigt, konstaterade Åke.

Åke Lidén (t.h) arbetade som lantbrevbärare. Innan dess arbetade han på Centralföreningen. Här tillsammans med Gustav Fors. En bild från Leif Linus arkiv.

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt

  • Kommentarer(5)

Fill in only if you are not real





Följande XHTML-taggar är tillåtna: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS-mallar och Javascript är inte tillåtna.
Skapad av Rolf K Nilsson sön, december 08, 2013 11:49:52

Jane H och Herje G träffades när Jane skulle sälja frilansmtrl till Stockholms-Tidnningens söndagsbilaga där Herje var redaktör. Däremot blev det skilsmässa för paret när de bodde i Berlin.

Skapad av Rolf K Nilsson sön, december 08, 2013 11:49:32

Jane H och Herje G träffades när Jane skulle sälja frilansmtrl till Stockholms-Tidnningens söndagsbilaga där Herje var redaktör. Däremot blev det skilsmässa för paret när de bodde i Berlin.

Skapad av Ingmar Norlén ons, april 21, 2010 23:20:18

Jane Hornys make var ingen annan än Herje Granberg (1903 - 58), journalist, först på Stockholms-Tidningen och under kriget Aftonbladets Berlinkorrespondent. Tydligen träffades de under hans tid i Berlin.

Skapad av Anders mån, april 19, 2010 12:59:54

Har jobbat med Åke å Gustav,på centralföreningen har jag lyft många säckar!

Skapad av Kerstin mån, april 19, 2010 09:14:54

Som vanligt är Din blogg spännande och väcker minnen, var ju inte så stor då under kriget, men minns mörkläggningarna och flyget under nätterna!